Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Till försvar för det personliga vittnesbördet: apologetik, händer och helgon

Kategori: Allmänt

För inte så länge publicerades en debattartikel i tidningen Dagen, Kristen apologetik är viktigt!, där de fem debattörerna argumenterade för att det är viktigt att intellektuellt kunna försvara sin kristna tro. Huvudsakligen verkar de vilja försvara den kristna tron utifrån naturlig teologi: "Det finns upp emot 30 olika gudsargument att presentera utifrån ett naturteologiskt perspektiv, som enkelt uttryckt handlar om att presentera hur världen är beskaffad", skriver de. Mot detta ställer författarna "hjärtats enkla tro", att försöka förmå människor att bli kristna genom sitt vittnesbörd, sin berättelse om erfarenheten av Gud. "Hur många har egentligen blivit kristna av redogörelser av personliga gudsmöten? Alldeles för få, menar vi, eftersom det är din upplevelse som lyssnaren inte kan ta objektiv ställning till" säger författarna.
 
Jag tycker att det är intressant att dessa författare leder oss mot ett naturteologiskt perspektiv. Naturlig teologi, att försöka bevisa Guds eller kristen tros sannhet utan att referera till Guds uppenbarelse utan endast genom hurdan världen är beskaffad, har på sista tiden fått det ganska svårt att hävda sig. Detta eftersom det råder mycket bråk i samhället om vad som ens är naturligt. Filtreras inte allt genom språk, kultur och ens nätverk av relationer? Vem kan i så fall ställa sig utanför detta för att berätta om vad som är naturligt? Så går tankegångarna.
 
På sista tiden har jag läst två katolska filosofer. Den ene är Charles Taylor, från Kananda, vars mastondontbok "A Secular Age" jag har läst samt den skottske filosofen Alasdair MacIntyre och hans nya bok "Ethics in the Conflicts of Modernity". Det som är intressant med dessa böcker är att båda avslutar böckerna med att berätta livshistorier. Jag skulle vilja hävda att båda böckerna försöker återuppfinna hagiografin (berättelser om helgon). Men de berättelser de väljer att berätta är om helgon som är brutna, med glorior på sned och med långt ifrån fläckfria liv. MacIntyre berättar om en socialistisk agitator, och vad som var föredömligt i hans liv, en amerikansk konservativ domare och en katolsk präst med kopplingar till IRA. Taylor berättar om flera personer som lyckas ta sig ut från ett "sekulärt ramverk" precis tillräckligt mycket för att vi ska känna vindraget från en värld som är öppen mot det gudomliga. En berättelse är t ex den om Charles Péguy som hade ett långt ifrån okomplicerad relation till den katolska kyrkan. 
 
Naturlig teologi har, traditionellt sätt, förståtts som ett förled till förkunnelsen om den guden som blev människa i Jesus Kristus. Först samtalar vi om hur vi logiskt kan förstå att Gud finns utifrån den världen vi lever i, utan att blanda in Bibeln, för att sedan därefter kunna komma in på uppenbarelsen. Problemet med vår värld idag är att få skulle köpa naturteologiska argument. Det är för mycket bråk om vad som är naturligt, vad som är eftersträvansvärt eller om vi ens uppfattar världen på ett korrekt sätt och inte bedrar oss själva. MacIntyres bok är ett enda långt argument för att kunna säga att människan liv formas av begär och att vi bör rikta in våra begär mot mål (telos) som leder till mänsklig blomstring. Mer än så kan han inte göra, med sina argument. Men han menar att denna riktning mot det goda, detta begär, pekar på något bortom sig självt. Något gott bortom god pizza, ett bra hem osv. Och detta kommer till uttryck i vissa liv:  "A good life is one in which an agent, although continuing to rank order particular and finite goods, treat none of these goods as necessary for the completion of her or his life, so leaving her or himself open to a final good beyond all such goods.”
 
För att visa på detta så berättar MacIntyre berättelser om olika liv, och dessa menar han pekar på något bortom sig själva. Vasily Grossmans jakt på sanning kunde aldrig mättas av något så bestämt som att skriva ytterligare en bok om Stalingrad, det var en riktning i hans liv, ett begär, som pekade bortom timliga mål, mot Sanningen själv. För att kunna komma hit, till denna plats i boken är det absolut nödvändigt för MacIntyre att återuppfinna hagiografin, eller, för att uttrycka mig mer frikyrkligt, det personliga vittnesbördet måste till. Det är liv som är öppna för ett högsta goda bortom det timliga som pekar mot att det finns en gud. Boken avslutas med orden: "But here the enquiries of politics and ethics end. Here [min kursivering] natural theology begins." Hela MacIntyres bok har varit ett enda långt förled, ett förord, för att vi ens ska kunna komma in på förledet naturlig teologi! Det är ett förled till förledet! 
 
Det nödvändiga förledet är det personliga vittesbördet. För att ens kunna börja med naturlig teologi (om man nu vill göra det, lite skeptisk) behövs heliga liv som pekar bortom sig självt. Det behövs liv som är subjektiva, levda, ofärdiga och mycket provisoriska för att vi ens ska kunna få en försmak av att det kanske finns en gud. Detta borde inte förvåna bibelläsaren som presenteras med mycket få argument för Guds existens och snarare massor av berättelser, vittnesbörd, där det blir uppenbart att Gud agerar. Israels historia och framförallt Jesu historia är dessa berättelser. Din berättelse, kära läsare, är en del av detta. Det är en fortsättning på Guds berättelse. Det är det som förmår människor, i konflikt över om det ens finns något naturligt, att ana att bortom allt finns det Goda, Sanna och Vackra som heter Jesus. Här måste jag dock ge apologeterna rätt: det räcker inte med subjetiva känslor. Det krävs något mer och det är ett heligt liv, det vill säga ett liv med en tydlig riktning - en riktning, om dock krokig, mot det som Jesus beskriver som Guds rike. Detta är vittnesbördet och apologetiken vi har (se t ex 1 Pet 2:11-12). 
 
Den bild som särskilt kan sammanfatta Taylors katolicism är den som också var central för Charles Péguy. Bilden är den av en kedja där de olika länkarna sammanfogas av utsträckta händer. Jag fattar det lokala helgonets hand, helgonet kopplar oss via en lång kedja till Kristus, vars utsträckta hand för oss till Gud. Från det lokala, provinsiella och provisoriska hela vägen upp till Guds sanning. Du, käre läsare, kan vara denna första utsträckta hand. Ditt taffliga och provisoriska vittnesbörd betyder oerhört mycket i en förvirrad värld. Ditt liv som riktas mot Gud är viktigt, det är förledet för att Guds sanning ska kunna slå ner som ett bombnedslag. Låt ingen få dig att tro något annat. 
 
Kristen tro har inga bevis, särskilt inte i denna tid, bara vittnen.
 

KOMMENTARER:

  • Joel säger:
    2017-05-31 | 01:22:37

    Jag tycker att du har missförstått artikeln om apologetik i Dagen.
    Du skrev:
    "Naturlig teologi, att försöka bevisa Guds eller kristen tros sannhet utan att referera till Guds uppenbarelse utan endast genom hurdan världen är beskaffad, har på sista tiden fått det ganska svårt att hävda sig. "

    ### Det måste vara en relativt liten tillbakagång, med tanke på vilket stort intresse för naturlig teologi som vaknat under de senaste 10 åren.

    Du skrev:
    "Jag tycker att det är intressant att dessa författare leder oss mot ett naturteologiskt perspektiv."

    ### Naturteologi är bara en del av det som är apologetik, men en intressant och ofta bortglömd del i svensk kristenhet. Håller du inte med?

    Med vänlig hälsning Joel

    Svar: Jag tycker alls inte att jag missförstått artikeln.
    Jag kan inte se att ett särskilt enormt intresse för naturlig teologi plötsligt uppkommit, var? Möjligtvis hos teologer som är intresserade av analogia etnis. Men det finns ingen av dem som menar att man självklart kan läsa ut bevis eller otvetydiga argument för Guds existens ur naturen, snarare att uppenbarelsen hjälper oss uppfatta naturen på ett annat sätt. Naturlig teologi byggde på en världsbild där det var naturligt att vara kristen, det är det inte längre.

    Jag tycker att vi har haft alldeles för mycket naturlig teologi i svensk kristenhet. Det är något som är jätteviktigt i Svenska Kyrkan med en tudelning av allmänn och särskild uppenbarelse. Problemet är att skapelsen då tenderar att bli särskild från Jesus.
    Anton Karl David Johnsson

Kommentera inlägget här: