Vem är din kompanjon?
Kategori: Kristen tro
Ordet ”kompanjon” kommer från franskan och betyder ”den som du delar ditt bröd med”. Jag gillar ordet, även om det har en viss företagskänsla. Det klingar bra i munnen. Med vem delar du ditt bröd? Vem är din kompanjon? Vilka delar du dina måltider med? Jag vet inte hur det är med dig, men antagligen kommer det att vara människor som du tycker om, vänner, eller sådana som du bor under samma tak med. Det är därför ordet kompanjon kommit att betyda någon man står nära, en affärspartner eller en vän.
Jesus är å färde igen. Den här gången har han åkt båt över till sin hemstad Kafanaum. Väl där har han gjort en förlamad man hel och, mer kontroversiellt, förlåtit hans synder. När han lämnar platsen för helandet ser han tullhuset och vid tullhuset sitter Matteus. Den Matteus som gett namn åt det evangelium vi läser. Matteus betyder ”Guds gåva”, men det är sannerligen inte många som ser Matteus som en gåva från Gud, snarare som en förbannelse. Matteus sitter utanför tullhuset, han är en tullindrivaren, en publikan. För ett tag sedan predikade jag om Jesu möte med en soldat som arbetade för de hatade romarna. En soldat hade antagligen högra status än Matteus. En soldat utgjorde ett hot om våld, men på ett sätt följde de ju bara order från högre ort. En tullindrivare, som Matteus, hade med vett och vilje förrått sitt eget folk. Det var någon som valt att vända kappan efter vinden. Varför? För pengar. Snabba cash. Det var alltså någon som förrått sina egna, vänt ryggen till sitt folk. En tullindrivare samlade inte bara in tull, de använde sin relativa makt till att pressa folket på pengar. De skinnade sina egna. De levde gott på stulna pengar. Folket gnisslade tänderna i vanmäktig ilska. Det fanns inget att göra.
Eller jo, det fanns något att göra! Det gick att stänga dessa människor ute från gemenskapen. En tullindrivare fick inte vittna i en judisk domstol. Deras röst gällde inte längre. De hade förbrukat rätten att bli hörda. Ett annat sätt att tydligt markera att dessa människor gjort gräsliga saker var att vägra umgås med dem eller att äta tillsammans med dem. För den som du delar ditt bröd med hör du ihop med. Genom att inte äta tillsammans med tullindrivare visades det med all önskvärd tydlighet att dessa människor var främlingar. Du skydde deras sällskap. De hade förverkat sin rätt att tillhöra folket. De var inte längre en del av det, förrädare som de var. De var inte längre kompanjoner.
Jesus går fram till en tullindrivare med namnet Matteus, Guds gåva, och säger orden: ”Följ mig!” Jesus kallar ett av jordens avskum till att bli hans lärjunge. Jesus kallar den som har förverkat rätten att bli hörd och som förverkat rätten till sitt folks gemenskap till att bli hans lärjunge. Någon som förrått Jesu eget folk! Det är som om Jesus skulle spankulerat runt i Norge under andra världskriget och bestämt sig för att kalla ärkeförrrädaren Quisling, den norske nazisten som samarbetade med Hitler, till att bli hans lärjunge. Jag kan inte ens hitta ett passande svenskt exempel på det Jesus gör. Så oväntat är det. Så osmakligt, så fyllt av nåd.
Jesus går inte bara förbi Matteus tullhus och säger: ”Du är förlåten” för att sedan snabbt skynda vidare. Vi märker här skillnaden mellan billig och dyr nåd. Jesus kallar Matteus till att följa honom, till att gå i hans efterföljd in i ett nytt liv. Det är egentligen en större nåd när man tänker på det. Matteus går från isolation till gemenskap. Matteus var oren, en sådan som bodde utanför lägret, skiljd från gudsfolket för att inte sprida sin orenhet bland dem. En sådan oren människa kallar Jesus rakt in i sin helighet. En sådan människa kallar Jesus till att få ett nytt liv och ett nytt folk, Jesu lärjungar. Här finns en stor nåd, en större nåd en den billiga nådens överslätande, där allt bara fortsätter som vanligt. Nåden är större eftersom den innesluter hela livet.
Så går de till huset (det är oklart om det är Jesu hus eller Matteus hus) för att hålla fest. Det ansluter tullindrivare och andra syndare till skaran och tillsammans delar de sitt bröd med varandra. Det som sker nu spränger alla gränser. Det är verkligen ”nytt vin i nya vinsäckar”. Det är inte märkligt om ett irriterat mummel börjar stiga upp från gatan utanför huset. Det finns gränser, det finns någonting som kallas anständighet kanske folket tänker. När det står ”syndare” är det verkligen syndare som åsyftas. Det betyder inte välmenande människor som ibland gjort misstag. Detta är syndare som har lurat och bedragit andra. Människor som varit hänsynslösa och grymma. Många av dem går inte att ställa inför rätta eftersom de har beskydd från världens mäktigaste imperium. De kan därför fortsätta med sina brott. Det enda sättet att straffa dem är att hålla sig borta från dem, vägra att ha något att göra med dem. Men Jesus bryter denna långa tid av isolering. Syndarna och tullindrivarna ligger till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. De äter tillsammans, delar brödet.
Med rätta blir fariséerna förfärade: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Förstår han inte isolationen är det enda sättet som folket har att bestraffa tullindrivarna? Att markera att de gjort fel? Berövar inte Jesus folket deras enda vapen mot ondskan? Förstår han inte att det här är det enda sättet att hålla syndens smitta stången? Karantän, att kliniskt hålla sig borta från dem är det enda sättet, annars infekterar deras synd allt. Det gäller att rädda det som räddas kan.
”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” Jesus är inte intresserad av att dra sig tillbaka i karantän med en liten obesmittad skara följare. Detta kommer aldrig att besegra syndens sjukdom, detta kommer inte leda till ett slut på ockupationen. När folket bestraffar tullindrivarna genom att skilja ut dem och stöta bort dem leder det inte till att synden och ondskan besegras. Det enda som sker är att den hålls på avstånd från dem. Det är däremot troligt att tullindrivarna och syndarna sjunker djupare ner i sin ensamhet och synd. De kommer att börja rättfärdiga sig själva, se sig själva som offer. Kanske kommer de ta ut högre avgifter i ett försök att göra sig självtillräckliga i sin rikedom. De kommer att dra sig undan andra människor och dra sig bort från Gud. De kommer förbanna alltihop, för att sedan dö ensamma och oförlåtna med en sista suck på sina läppar ”Det är som om jag aldrig levt”.
En sådan karantänstrategi är inte läkarvård, det är offer. Det är att offra någon annan för att själv kunna leva. När vi drar oss undan andra människor och sätter oss i karantän låter vi dem dö utanför lägret. Vi offrar dem för att själva överleva. Men det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jesus bryter därför karantänen. Han väljer att offra sig för vår synd, hellre än att offra andra för sin egen syndfrihet. Här ser vi vägen som leder till korset. Jesus är en läkare mitt i en smitthärd. Han delar bröd och vin med de infekterade som bor utanför lägret. Hans helighet kan göra dem hela.
Det kanske är detta som citatet från Hosea syftar till? ”Barmhärtighet vill jag se och inte offer.” Istället för att offra syndarna så vill Gud genom Jesus Kristus rehabilitera dem. Gud begär dessa människor intensivt, starkare än döden är hans kärleks låga för dessa människor som infekterats. Motgiftet till deras sjukdom är barmhärtighet. Det kan verka svagt, för tandlöst. Men sanningen är att det är barmhärtighet som är början på en lång läkeprocess för Matteus. Det som gör att Matteus börjar läka, det som gör att han kan bli en lärjunge, är att han som har ansetts vara en förbannelse börjar ses som en gåva. En gåva från Gud. Någon som man dela sitt bröd med.
Är du en quisling och en usling? Guds godhet vill föra dig till omvändelse (Rom 2:4).Gud vill bjuda in dig till kompanjonskap med honom.
Har du varit kristen länge? Fråga dig själv då: vem äter jag med? Vilka bjuder jag in till att äta med mig? Vilka är min kompanjoner? Delar jag bara mitt bröd med de som älskar mig? Delar jag det med någon som står utanför, någon som är föraktad och illa ansedd? Kan jag tänka mig att bryta mitt bröd med nazister och islamister? Jesu ord är kärva: ”Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant?” (Matt 5:46). Det är genom att visa barmhärtighet, att ta emot den som inte verkar vara en Guds gåva som en Guds gåva som något nytt kan ske. Det är genom denna handling av kompanjonskap som läkedom kan ske i någon annans liv. Detta är evangelium. Det var så Gud fick sitt grepp om oss.
