Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Buffy the Vampire Slayer: Om människans inkrökthet

Kategori: Kristen tro

Igår satt jag och tittade på kultserien Buffy the Vampire Slayer. I avsnittet "Earshot" från säsong tre får Buffy förmågan att höra människors tankar efter kontakt med en demon. Det verkar först vara en användbar egenskap, men det hela urartar i att hon inte kan skilja en tanke från en annan och är nära att bli galen. Hon hör ett mordhot "This time at lunch I'll kill you all" (ett hot som kan infrias i landet där High Schoolmassaker sker med jämna mellanrum). Gänget med buffy i spetsen måste försöka avvärja hotet. En tillfrisknad Buffy försöker stoppa Jonathan, som hon tror är den skyldige (he's NOT). Jonathan, som har ett gevär i händerna, anklagar alla på skolan för att tänka på honom som en kort idiot. Buffys respons på detta är att hon inte tänker så om honom. Hon tänker faktiskt nästan inte alls på Jonathan. Inte en enda tanke. Det är det inte många som gör alls.
  
 
"Every single person out there is ignoring your pain because they're too busy with their own; the beautiful ones, the popular ones, the guys who pick on you. Everyone. If you could hear what they were feeling, the lonliness, the confusion. It looks quiet down there. It's not. It's deafening" 
 
Det jag tror att Buffy sätter fingret på här är det som på teologspråk heter att människan är incurvatus in se. Människan är inkrökt i sig själv. Synden kan beskrivas inte som att bryta mot regler utan som att vara så upptagen med sig själv att man varken ser Gud eller andra människor. Synd är att göra sig själv absolut, att fastna i sig själv och tillbe sig själv. Missförstå mig inte, det är lätt att göra detta när man tillfogas något ont. Och ibland behöver man vara själv. Men att fastna i detta är ont. Det ondas nederlag är därför när vi engagerar oss i någon annan än oss själva. Jesus har en liknelse i Lukasevangeliet 16:19-31, som fångar inkröktheten på ett bra sätt:
 
Den handlar om en rik man "som är klädd i purpur och fint linne och levde livet i fest och glans var dag". Och en tiggare som heter Lasaros som ligger
 vid hans port (eller varför inte vid hans lokala ICA-butik, eller i hans välfärdsstat). Lasaros dör av sina sår och sin hunger och förs till paradiset. Den rike mannen, som aldrig ens har gett resterna från alla sina fester till Lasaros (eller varför inte lite växel), dör och förs till dödsriket. Den rike mannen verkar ha förblivit helt inkrökt i sig själv och sina önskningar och aldrig ens sett tiggaren. I dödsriket, där han på något sätt kan se Lasaros som sitter tillsammans med Abraham i paradiset, är han också inkrökt i sig själv och önskar att den fattige mannen ska komma till honom och svalka hans tunga. När Abraham säger att det är omöjligt verkar den rike dras lite ur sig själv. Han ber att Lasaros ska komma till hans familj och varna dem, om någon står upp från de döda kommer de tro och bättra sig. Abraham undrar då varför de inte lyssnar på budskapet som redan förmedlats via profeterna. Berättelsen slutar dystert med att Abraham konstaterar att om de inte lyssnar på pofeterna kommer de inte lyssna om någon står upp från de döda. Människan är för dödligt fast i sig själv för att kunna lyssna. Hon vägrar. They're Ignoring your pain because they're too busy with their own.
 
Poängen med liknelsen är inte att undervisa om livet efter detta. Poängen är kanske människans oförmåga att höra andras rop och Guds rop. Hon är för inåtvänd i sig själv. Helvetet är, metaforsikt sett, att vara fast i sig själv. Och den som fastnar i sig själv blir snart till intet.
 
När vår blick vänds mot korset, vänds den både mot medmänniskan och mot Gud. Jesus är dem båda. På korset korsar Gud vårt synfält och tvingar oss att vända blicken utåt. 

The best of Örebro Missionsskola

Kategori: Anton, Kristen tro

 
 Jag skrev så oerhört mycket under min tid på Örebro Missionsskola. Massor av text som nästan ingen, förutom 
läraren, fått läsa. Så jag tänkte lägga ut lite här som ni kan få läsa om ni skulle behöva döda lite tid någon gång.
 
Bibel
 
 
- Det här är en så kallad interpretation, en tolkning, av Jes 56:3-7. Den handlar om vilken plats kastrerade och utlänningar har.
 
- Om hur försoningen ska förstås i Hebréerbrevet.
 
- En bred tolkning av budordet "Du skall inte dräpa". Genom Bibeln, judisk och kristen tolkningshistoria osv.
 
Kyrka
 
- Om hur man firar en god gudstjänst.
 
- Vad är egentligen kyrkans roll i den här världen? Om gasmoln, Ulf Ekman och annat.
 
 
 
 
 
 
På kortet har jag bältros och försöker se tuff ut, samtidigt

Guds politik ser ut som ett kors

Kategori: Kristen tro

Markus 10:35-45

 

Idag är det valdag, vi ska gå till urnorna för att rösta fram vilka som ska få sitta i vår riksdag. Rödgröna ropar att om Alliansen vinner är det slut med det här landet. Alliansen ropar att om de rödgröna vinner är det ute med oss. Vad händer om SD får en större roll som tungan på vågen? Vad händer om Gudrun Schymans Feministiska Initiativ kommer in i riksdagen? Idag är dagen som avgör allt! Eller?

 

Vi är på väg upp till Jerusalem. Det är snart påsk men vi är inte glada, trots att firandet ligger framför oss, istället ligger en sorts tyst skräck över oss alla. Jesus talar om helt obegripliga saker. Han säger att han ska dö. Vi förstår ingenting. Vi är rädda. Vi är skräckslagna.

Men då plötsligt ur vår mitt vandrar två rakryggade ynglingar fram, Jakob och Johannes. De känner också av spänningen i luften, också de känner av rädslan. Men de tolkar det som att det börjar dra ihop sig till strid. Guds rike mot den ondes rike. Jesu lärjungar och tolv legioner av änglar mot romare och ockupanter. De går fram till Jesus och frågar om de får sitta på höger och vänster sida om honom när hans rike kommer.

 

Vad tänkte egentligen Jakob och Johannes på när de bad Jesus om detta? Tänkte de sig att de skulle få denna ära efter sin död när de klev in i himmelriket? Nej, antagligen tänkte de sig att det rike som Jesus pratade när han helade sjuka och vandrade omkring skulle komma snart, till jorden. Kanske tänkte de på riket som ett mäktigt återupprättat israeliskt kungarike! Romarna skulle kastas ut ur landet och Jesus skulle bli storstilad kung. Och när detta tillfället kom, när fienderna låg blödande utanför landets gränser, då ville de ha hedersplatserna till höger och vänster om Jesus. Som hans vicefältkommendanter. De ville bli ledare i Guds Rike på jorden! Nu när de går mot Jerusalem är det väl dags för konfrontation mot politisk och religiös makt? Jakob och Johannes verkar tro att Guds rike ska komma med elefanter och fanfarer.

 

Jesu svar är en fråga. ”Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?” De båda bröderna som kanske inte alls fattar vad han pratar om svarar naivt ja.

Jesus har redan tidigare pratat om sitt dop, som vi anar har att göra med hans död (Luk 12:50). I Getsemane inför sitt lidande be han Fadern att låta bägaren gå förbi honom (Mark 14:36), hans kommande lidanden. Detta går förbi de båda bröderna. De lovar Jesus att de kan gå samma väg som honom. Men när tiden är inne klarar de inte av att dricka Jesu bägare, de springer ifrån honom. De lämnar Jesus ensam med hela världens börda på sina axlar.

 

Vi känner irritation när vi hör brödernas uppblåsta fråga. Vad oförskämt! Skulle de förtjäna någon form av gräddfil framför oss! Jesus kallar oss till sig. Vi skockar oss runt honom, kanske kommer Jesus komma med en storstilad utskällning av de båda bröderna.

Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv som lösen för många”

 

De som räknas som härskare är herrar över sina folk. Ja, lite så är det kanske med dem vi ska välja idag, de räknas som härskare över oss, fast Jesus är vår ende Herre. Kanske känner vi ännu bättre igen oss i Lukas beskrivning (Luk 22:25). De som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Är det inte det som valrörelsen handlar om? Alla partier försöker visa att just de är folkets välgörare. Ledare försöker visa att just de är de som kommer bringa fyra feta år och rättvisa om de får bli härskare. Men deras makt bygger i stor del på att slå sig fram, att slåss med näbbar och klor, att förminska andra. Att härska. Att demonisera den andra och glorifiera sig själv.

Jesus visar oss ett annat sorts rike. Ett rike där man tjänar varandra. Där man underordnar sig andra och låter sitt eget intresse stå tillbaka för någon annans skull. Det är Guds rike. Det här är lätt att säga och det låter trevligt. Men lägg märke till att Jesus använder sig själv som exempel i slutet av sin uppmaning. Riket ser ut som Jesus. Och Jesus använder inte vilken händelse som helst när han berättar om vad det innebär att tjäna. Han berättar om sin kommande död, det är platsen där han tjänar mänskligheten. Riket ser ut som en korsfäst Jesus.

 

Jesus har i t ex bergspredikan undervisat om livet i Guds rike. Det rike som kom med honom och en dag ska fullkomnas när han kommer tillbaka. Guds rike handlar om Guds vilja som bryter in i världen. Det livet handlar om att älska sina fiender, det handlar om att gå en extra mil för deras skull. Det handlar om att tjäna. Det handlar om att ge sitt liv för sina vänner, ingen har större kärlek än den som gör så. Och just allt detta visas på korset. Teologen John Howard Yoder har skrivit:

Här på korset är mannen som älskar sina fiender, mannen vars rättfärdighet är större än fariséernas, som var rik men blev fattig, som gav sin skjorta till de som tog hans mantel, som ber för dem som föraktfullt utnyttjar honom. Korset är inte en omväg eller ett hinder på väg till Guds rike, det är inte ens vägen till Guds rike. Det är Guds rike som kommer.”

 

Guds rike kommer till oss i form av ett kors. Det kommer till oss i form av ”Människosonen som inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv som lösen för många”. Riket visas inte i att fienderna ligger blödande utanför landets gränser. Det visas i en man som blöder utanför stadens murar.

 

Jesus kallar oss att leva i hans efterföljd, att inte vara som härskarna över den här världen utan att vara tjänare. Vi kallas att vara så tjänande att vi är beredda att plocka upp korset, att tjäna även om det skulle kosta oss våra liv. Att ge vårt liv för vänner och fiender. Den som vill sitta på höger och vänster sida om Jesus måste ha detta som mål. Detta är den politiska väg som kristna ska följa.

 

Vi bombarderas av rädsla i dessa valtider. Vissa partier önskar att vi ska vara rädda för invandrare. Andra för vänstern, de tredje för högern. Men som Johannes påminner oss: ”Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan” (1 Joh 4:18). Ett kristet sätt att visa kärlek kanske därför är att till skillnad mot härskarna och makterna inte vara rädd. Att besöka fiender utan verbala eller fysiska vapen. Att ge sig för sina vänner utan att vara rädd att inte få något tillbaka. Det var det Jesus gjorde och det förändrade världen för alltid. Människor har också levt så i Jesu efterföljd som t ex Martin Luther King, som kämpade för att svarta skulle få lika rättigheter som vita i USA. Han vägrade att använda våld eller hota vita. Men han talade för vad som är sant och gott, och han uppträdde som en tjänare för människorna. Han var inte rädd, sann kärlek fördriver rädslan. Att möta fiender obeväpnad, att tala sanning och att tvätta fötter på sina vänner, det är sådana handlingar som bryter ner barriärer och gör det möjligt för oss att se lite mer av Guds rike i vår värld. Det är den politik som Jesus följde, och även hos oss kan det vara en väg som gör skillnad.

 

Jakob, Johannes bror, han som frågat så fräckt svarat att han kunde ta emot samma dop som Jesus och dricka samma bägare, blir den första som avrättas för sin tros skull. Han halshuggs för att att han vågar tala sanning inför Herodes (Apg 12:2). Han och hans bror Johannes har då mognat i tron och blivit pelare i församlingen. De har tjänat sina bröder och inte angripit sina fiender.

 

Idag går vi till val i Sverige. Jag uppmanar er att rösta efter ert samvete. Det är en god sak att få möjlighet att rösta om styret i landet. Men det viktigaste valet är kanske inte de lappar som vi ska lägga ner i urnorna idag. Det viktigaste valet är om du vill leva med Jesus Kristus som Herre och följa hans väg. Jag tror nämligen att den som tar Jesu väg på allvar kan få vara med om ett spännande liv, då kan det vara så att man inte endast gör ett politiskt val vart fjärde år. Man gör istället sitt liv till en lovsång till honom, och följer hans rikes politik. En fråga till er att prata om vid kaffeborden: hur kan det här sortens liv se ut i Finnerödja? Ett tjänande liv där man inte är rädd?