Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Aten och Jerusalem - den kompletta guiden till år fyra

Kategori: Kristen tro

 
 
Här ovan kan du se Aten och Jerusalems tredje oktober-till-oktobercykels gäster i kronologisk ordning. Klicka på en bild och se vilken intervju som döljer sig bakom dessa ansikten. Alla avsnitt finns givetvis på iTunes.
 
Böcker som diskuterats eller nämnts under året presenteras nedan. Någon kan möjligen vara glömd.
 
 
   
 
 
Övrigt tryckt material, namn inom parantes är inte nödvändigtvis författare utan i vilket avsnitt materialet omnämndes: 
 
Ansbach Memorandum (Leif Svensson)
Barmendeklarartionen (Leif Svensson)
Killarna (Sofia Lilly Jönsson)
Sluta synda på nåden, Halldorf (Sofia Lilly Jönsson)
"Frizons nedläggning ett tecken på hur unga hanteras i EFK" av Tomas Poletti Lundström (Sofia Camnerin)
Men, Marriage and Masculinity in Late Medieval Hagiography,1100-1500 av Marita von Weissenberg (Marita von Weissenberg)
 
Bloggar, poddar, videos, musik som omtalats: 
 
En obekväm sanning (2006) (Johanna Wikberg)
Juno (2007) (Sofia Lilly Jönsson)
Podcast: Lilla drevet (Sofia Lilly Jönsson)
Podcast: Mammas nya kille (Sofia Camnerin)
Podcast: A-ordet (Gud, politik och röstande)
Red Letter Christians (Shane Claiborne)
Band: P.O.D. (Nekeisha Alyana Alexis)

Samvetsfrihet och civilreligion

Kategori: Kristen tro, Tankar

Återigen har frågan om samvetsfrihet för barnmorskor blossat upp i Sverige, och återigen intas de förutsägbara postionerna. Minoriteten som inte vill utföra abort hotar sjukvården och alla kvinnor. Och i en sorts dualism delas människor upp i onda (minoriteten) och goda (majoriteten), får och getter. 
 
Jag tror att många i Sverige, på grund av vår starka konformitet och ovilja till konflikter, inte har någon direkt erfarehet av att vara i minoritet, särskilt inte i en etisk minoritet. Så jag tänkte reflektera över dessa frågor från en mer historisk frikyrklig vinkel, en religiös och etisk minoritet i Sverige. När jag skriver minoritet menar jag inte förtryckt eller förfördelad. Och låt ingen tro att jag känner mig förtryckt, det vore superförmätet av mig att säga så!
 
Om vi läser kyrkohistoria, som t ex den som Gunnar Westin skrivit, ser vi snart att detta med brist på samvetsfrihet inte alls är ett särskilt nytt fenomen. Tvärtom är det en ganska vanligt förekommande problem inom den europeiska frikyrkligheten. Det var t ex vanligt, både i Sverige och i England, att den som vill ha en viss statlig tjänst var tvungen att överge sin religion och bekänna sig till majoritetstron. De som argumenterade för denna ordning tyckte alls inte att det var märkligt, det fanns nämligen en civilreligion, ett sammanhållande kitt i samhället. Den som ville jobba i det offentliga fick inte gå emot detta sammanhållande kitt för då riskerade hela samhället att rasa samman. Valet var alltså: ge upp din tro, eller kör över ditt samvete. Detta kan verkar märkligt för oss, men kanske skulle det kunna liknas med att vårt sammanhållande kitt är bekännelsen till demokrati, och vi anser det omöjligt för någon som inte bekänner sig till detta att vara en lärare, det ingår nämligen i värdegrunden i skolan. Varför kan det inte finnas en diktaturkramande lärare? Jo, för hela vårt samhälle bygger på idén om demokrati, om andra åsikter börjar sippra sig in i klassrummen och i det offentliga, kommer det, likt fukt i väggen, få allt att rasa samman. På samma sätt kunde t ex filosofen Hegel hävda, trots att han inte var särskilt religiös och inte trodde på någon annan Gud än folket, att det var nödvändigt att bekänna sig till protestantismen för att få vara medborgare i en protestanstisk stat, ty religionen, om än urvattnad, tillhörde cementen i statens mur. Det som fick människan att upptäcka sig själv. Därför fick inte heller judar, kväkare eller anabaptister bli medborgare i hans idealstat.
 
För inte så länge sedan slängdes unga pojkar i fängelse för att de vapenvägrade, även de var frikyrkliga. Varför? För att försvaret och plikten är en viktig kitt som försvarar samhället, förr.
 
Varför är rekationerna så starka inför detta med samvetsfrihet? Retoriken är verkligen den av att om denna samvetsfråga tillåts kommer hela samhället (åtminstone sjukvården) rasa samman. Jag tror att det har att göra med att frågan, instinktivt, igenkänns som ett angrepp på vår tids civilreligion, den berättelse som håller samman vårt samhälle. Det svenska samhället är präglat av en speciell sorts individualism. Det är en individualism där, för att vi ska kunna älska varandra fritt, inte ska finnas något beroendeställning mellan olika individer. T ex så ska man inte ingå äktenskap för att klara sig bättre ekonomiskt, för det skulle sätta oss i beroendeställning till varandra. Idealet är istället att individerna ska kunna klara sig själva (med statens hjälp), och sedan ingå ett frivilligt, symmetriskt kontrakt. Det ska inte finnas något som binder oss samma förutom ömsesidiga val. Som moderna människor är vi också präglade av det som filosofen Charles Taylor kallar för ett "buffrat jag". Jag som individ kan dels ta ut avstånd mot resten av världen och mitt sociala sammanhang, jag har en buffert eller en liten mur mot det, som gör att jag uppfattar mig som en individ och inte som en gruppvarelse. Men individen har också en buffer gentemot sin egen kropp. Jag är inte min kropp, istället är jaget skyddat någon annastans. Vi kan därför tala om att kroppen inte är "jag", den är något annat än "jag" - ett redskap för "jag" som "jag" har distans till och kan använda för att förverkliga mig själv. Det finns alltid något djupt inom oss, som ingen kan nå och det är vårt skyddade, buffrade jag. 
 
Det som är besvärligt med graviditeter, är att det hotar denna förståelse. Någon/något som kvinnan inte ingått ett fritt symmetriskt kontrakt med flyttar in i hennes kropp, någon/något som befinner sig i beroendeställning till henne och världen utanför fostervattnet. Vi är tränade att ta ut en viss distans till varandra, t ex pappor som inte tycker att fostret är deras ansvar och lätt kan sticka därifrån, pappan har ju heller inte valt att bli pappa, han har inte gått in i ett kontrakt, så varför skulle han bry sig? Vi kan även lätt kan ta ut distans till vår kropp, graviditeten är inget jag valt, och det är något som potentiellt känns som ett angrepp på mitt "jag" - det djupt inom mig, skiljt från min kropp som egentligen är "jag". Abort blir därför mindre problematiskt, även om det självklart kan vara ett trauma, och något som känns jobbigt att behöva genomföra. 
 
Samvetsfrihet kommer inte att rasera sjukvården eller ens göra det svårare för kvinnor att få sin abort. Det som det gör är något mycket värre. Det ifrågasättet vår civilreligon, vårt sätt att förtstå världen och varandra. Det kitt som håller ihop oss. Det kommer en hotande etisk minoritet med, möjligen, en annan grundsyn på människan och livet. Några som ifrågasätter om vi inte möjligen måste ta ansvar för det som vi gjorde när vi inte visste vad vi gjorde, några som verkar hota bilden av den fria självständiga människan som fritt ingår i kontrakt. Och därför är detta en känslig fråga. 
 
 Att leva i ett samhälle med verklig mångfald är svårt! Det är svårt att dela det med några med en annan grundsyn på saker. Det är något som kräver arbete! Det kommer att finnas poliser med hijab, det kommer kanske att behöva finnas samvetsfrihet. Det kommer att behöva finnas halalmat. Men det är ju det vi säger att vi vill ha: ett mångkulturellt samhälle. Så kanske vi ändå måste börja - även om vi i Sverige inte har någon vana av det.
 
Jag vill gärna höra din åsikt. Har jag fel? Vad har jag missat?
 
 

"Är du liberal eller konservativ?"

Kategori: Kristen tro

"Du är väl inte liberal, va?" Jag fick den frågan för ett tag sedan. Den sas i en viss förhörande ton. Med frågan menas inte om jag var medlem i Folkparitet eller skrev för Timbro utan om jag var en liberal kristen. En liberal kristen tar inte Bibeln på allvar. En konservativ gör det. Är jag konservativ eller liberal? Det är en binär fråga. Etta eller nolla.
 
Jag gillar inte de här kategorierna. Det första man kan anmärka på denna uppdelning är att den, enligt min mening, inte håller sig inom ramarna för ett kristet spårkbruk. Orden liberal och konservativ är inte begrepp du hittar i Bibeln, och det är ord som är laddade med en politsk-ideologisk bakgrund. Detta märks också av i vad man förväntar sig att en liberal och en konservativ kristen faktiskt ska tycka. 
 
En konservativ kristen tenderar att sätta familjen högt, försvara traditionella värden, vara tveksam mot samtiden, gärna tala i kategorier som "nationer" och hur deras relation med Gud är. Och, i alla fall vad jag sett, inte ha några problem med tanken på ett starkt försvar och en vapenexport.
 
Jag skulle vilja hävda att flera av dessa värden inte är särskilt kristna. Istället avspeglar de en konservativ politisk idé som man sedan använder Bibeln som en bioduk som man kan projicera sina ideal på. För att ta ett exempel: är det verkligen så att den kristna kyrkans ansvar att få "världen", dvs de som ännu inte tror på Kristus, att leva på ett kristet sätt utan den helige Ande? Går det ens? Ska vi lagstifta fram den heliga Andes verk? Sverige är inte Guds folk. Det är kyrkans uppdrag att leva kristet, inte världens. Jag är ingen familjehatare men relativiserar inte Jesus familjens betydelse en hel del i ett samhälle med starka familjeband (Mark 3:31-35)? Här kan vi tydligt se hur konservativ ideologi och värderingar från ett tidigare förment kristet Europa har målats över med lätt biblisk fernissa. Konservativ ideologi handlar inte om att ära Gud utan om att skapa starkt sammanhållna nationalstater. 
 
Liberal är å andra sidan ett frigörelseprojekt. Det hadlar om att skapa fria individer som får göra som de vill, under statens skyddande hägn och med ont hotande öga mot alla utomstående fiender som möjligen skulle kunna tänkas hota friheten. Krig i frihetens namn har vi en del erfarenhet av under 2000-talet.
 
Traditionellt sätt har för starka religiösa anspråk varit hotande för den liberala nationalstaten, därför vill t ex Liberalerna förbjuda religiösa friskolor. Överlag ska religion relegeras till en privat sfär, där den inte kan störa de verkligt viktiga saker som pågår i det offentliga rummet. Detta verkar för mig gå stick i stäv med det ganska grundläggande kristna påståendet "Jesus är Herre". Det vill säga den som har anspråk på hela våra liv. Frigörelseprojektet kanske heller inte går ihop med tron att befrielse finns i att gå in under Kristi ok - inte genom gränslöst självbestämmande. För att inte nämna att den liberala nationalstaten är ytterst våldsam. Obama, den trevlige presidenten, avrättade mängder av människor med drönare (de flesta civilia) i frihetens namn. Den klassika liberala kristendomen har använts för att relegera kristen tro till det privata, och ofta använts som något som gett legitmitet åt den dominerande ordningen. Det var t ex många liberala teologer som stöttade den tyske kejsaren krigspolitik under första världskriget. 
 
Kort sagt, ingen av dessa termer är särskilt bra. Dessutom används de ofta som vapen för att slå ner på motståndare. "Liberal" är ett skällsord i "konservativa" kyrkor och används som skällsord, utan att bemöta argument. På liknande sätt kan jag tänka mig att ordet "konservativ" används i liberala kretsar.
 
Jag föredrar att kalla mig kristen.