Av samma skrot och korn som änglarna
Kategori: Kristen tro
Upp 5:11-14
Idag ska jag predika om änglarna. Detta eftersom Anna predikar utifrån kyrkoåret just nu i församlingen – och jag tänkte: ”Kör till! Jag hänger på.” Det visade sig dock att jag skulle vara tvungen att predika om änglar för att gå i hennes fotspår – och det är nu det blir lite knepigt. Vad ska egentligen änglar vara bra för? Enligt barnsången ska vi inte glömma bort att de är med oss och att de kan hjälpa oss – men jag menar: det kan väl Gud ändå göra själv? Om Gud är allsmäktig, himmelens och jordens skapare, den som det inte finns någon gräns på, den som är helt annorlunda och för vilken all tid är som en enda punkt och som kan ha koll på hela vår utsträckta materiella värld i sin metaforiska ögonvrå, varför skulle han då behöva några änglar till pigor och drängar som ska ”se hur vi har det”? Verkar inte detta onödigt?
Det vi kan se att de gör här är att lovsjunga Gud. Okej, bra. Sen slåss de även mot Djävulen och dennes änglar (Upp 12:7-11) i Uppenbarelseboken. Men varför skulle Gud behöva några änglar som slåss å hans vägnar? Jag menar är inte det onödigt för en Gud som kan knäppa på sina metaforiska fingrar och vips så är Satan störtad? Och, inte ens i Uppenbarelseboken verkar det vara så mycket så att det är änglarnas förtjänst att Satan störtas. Nycklen här är vad som kommer lite innan striden (Upp 12:4b-5). Barnet (som är en bild av Jesus) rycks upp till himlen och när det sker finns det inte längre någon plats för Satan och hans anhang där. De har blivit störtade, de har tappat sin makt, är krossade på grund av Jesus – vilket förklaras med bilden att de motas bort från himlen. Jesus tränger undan Satans makt. Återigen verkar änglarna mest vara kosmetika, lite överflödigt lull-lull, men inte i egentlig mening nödvändiga.
Missionärer Paul Hiebert har sagt att vi västerlänningar tänker på världen som uppdelad i två sfärer. Vår materiella värld och så Gud och det som tillhör Gud. Men vi har svårt för det som är så att säga mitt emellan detta: änglar och demoner och så vidare. Det som på något sätt förmedlar och går emellan dessa två sfärer, jorden och himlen. Men det kanske inte är så konstigt ändå – för om vi nu har en Gud som är allsmäktig, som inte bunden av tid och rum, vad ska vi då med änglar till? Jag menar om Gud vore begränsad, som en Oden som måste ha korpar för att ha koll på jorden, ja, då kanske änglar skulle ha en naturlig plats. Men nu är ju inte Gud det. Dessutom säger ju 1 Tim 2:5 att: ”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Jesus Kristus.” Mer än så behövs inte.
När det kommer till änglar i Bibeln finns det en lurig sak med dem; när de kommer och hälsar på människor i Gamla testamentet kan det ibland vara lite svårt för människor att se att de är en ängel eller om det är en människa. Det kanske bara blir uppenbart för dem i sinom tid att de haft att göra med en ängel. Ordet ängel är inte heller så hemskt andligt – både det hebreiska ordet malak och det grekiska angelos betyder helt enkelt budbärare. Det gör att det ibland kan vara svårt att avgöra om det är mänsklig budbärare eller en ängel som åsyftas i texten. Profeten Malakis namn betyder budbärare, malak, och min, i. Min budbärare alltså.Malaki pratar om en budbärare som ska komma och det kan vara svårt att avgöra om han pratar om en mänsklig budbärare som ska ställa saker till rätta (som han själv)eller om det är en andlig varelse som ska komma. I inledningen av Uppenbarelseboken pratas det också om änglar. I bokens andra kapitel finns sju brev till församlingar i ett område som kallas mindre Asien. Alla dessa brev börjar så här: ”Skriv till ängeln i församlingen i…” Vilka är de här änglarna som de ska skrivas till? Man kan tänka sig att det är så att varje församling har en skyddsängel och då är det som att Johannes uppmanas att skriva till församlingarnas skyddsängel. (Förresten, vore det inte lite coolt om det var så att Härnakyrkan i Ljungbro har en egen skyddsängel? Undra vad den heter i så fall? Det vi kan veta är att Filadelfiaförsamlingen har en skyddsängel, för det står i Uppenbarelseboken… kanske ni inte skulle bytt namn ändå…). Men man kan också tänka sig att dessa änglar är ett annat namn för församlingsföreståndaren, typ ängeln Pastor Anna som ju är den som har satts att bära bud om evangeliet till er. Det är helt enkelt så att gränsen mellan ängel och människa kan vara lite suddig, lite luddig i Bibeln ibland.
Likheten mellan änglar och människor understryks också i Uppenbarelseboken. Detta eftersom Johannes vid två tillfällen får för sig att tillbe den mäktiga ängeln som ledsagar honom (Upp 22:8-9). Ängeln säger: ”Vi är inte så olika du och jag. Jag är Guds tjänare liksom du och alla som tar tillvara på uppenbarelsen om Jesus”. Änglarna och vi är lika. Vi är båda tjänare. Vi är båda skapade varelser. Jämfört med Gud är både änglar och människor samma skrot och korn.
Det som är sant om änglarna är också sant om oss. En allsmäktig Gud behöver oss inte. Gud har inget behov av oss. Gud skapar inte oss för att fylla något tomrum i sitt hjärta eller för att Gud inte klarar sig utan oss. Gud hade inte lite tråkigt en dag i evigheten och bestämde sig att för att skapa solsystem och människor. Ibland säger vi att ”Gud inte har några andra händer än våra och inga andra fötter än våra”. Men det är inte sant, Gud är inte stympad. Gud klarar sig utmärkt bra utan våra insatser och att vi ställer upp för honom. Gud sitter inte armlös och benlös med stora valpögon och bara hoppas på att vi ska gripa in. Gud behöver oss inte. På det sättet är vi lika änglarna.
Men här är det stora evangeliet om Guds nåd. Trots att Gud varken behöver änglar eller människor eller för den delen älgar och amöbor så skapar Gud oss ändå. Och trots att vi inte behövs så vill Gud samarbeta med oss ändå. Han låter änglar åka som skottspolar fram och tillbaka trots att Gud inte behöver dem för det. De får vara härförare i ett andligt slag, fast de strängt taget är överflödiga. Och trots att Gud skulle kunna tala till er direkt väljer Gud i sin stora nåd att låta mig prata till er. Gud i sin nåd låter en ofullkomlig, sölig, lite slö människa förmedla Gud själv, sitt Ord till er. Det är nåd.
Det finns dock en skillnad mellan oss och änglarna. För så vitt jag vet så syndar inte Guds änglar. Men vi gör det av ohejdad vana. Vi drar världen i smutsen, allt det där som Gud skapat inte för att Gud behöver det utan för att Gud är god. Och trots det. Trots detta. Trots att Gud skulle kunna avskaffa oss eftersom han inte behöver oss så vägrar Gud att vara Gud oss förutan. Så Gud ikläder sig vårt kött, blir människa och drar oss upp till sig. Och så krossar Gud ondskans makt över oss. Den har inte makten, den är störtad från himlen på grund av det där barnet (Jesus) med sin vallstav som steg upp till himlen. Inte bara är det så att det är en ofullkomlig, sölig och lite slö människa som står inför er och försöker förkunna Guds ord – det är en syndare med. Och ändå låter sig Gud förmedlas på det här sättet – det är nåd. För Gud vägrar att vara Gud oss förutan. Han har tagit upp allt vad det innebär att vara människa till sig, till sin tron, genom Jesus Kristus. Händer och fötter och allt kött är hos Gud. Det är ett mysterium som änglarna längtar efter att blicka in i, inte bara de som inte syndat får vara budbärare om Gud – vi småskurkar och lurendrejare får vara det med. Du får vara en angelos – en budbärare i den du är, och i det som du gör och säger. En budbärare om Guds stora nåd, hur Gud förmår göra allt nytt genom Jesus.
Därför säger ängeln till Johannes: ”Gud skall du tillbe”. Änglar och människor, som inte behövs, men som Gud älskar kan bara göra en sak inför denna kärlek: tillbe. Vi läser återigen – Upp 5:11-14. Änglarna tillsammans med allt annat icke-nödvändigt och skapat tillber tillsammans Lammet (Jesus) som utgjutit sitt blod för oss och gett oss liv. Hela skapelsen – andar, äldste, älgar och amöbor – dras tillsammans in i lovsången till en så underbar Gud som trots att han inte behöver oss låter oss samarbeta med honom själv ändå. En Gud som friköper oss människor genom att bli människa, som låter sitt mänskliga blod flyta på ett sterilt nedhugget träd, som så till den milda grad vägrar vara Gud oss förutan att han blir en av oss. Gud skall du tillbe, säger änglarna. Ja, och amen. Så är det.
