Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Min våldsamma tunga och jag

Kategori: Kristen tro

"Du skall inte ge ett falskt vittnesbörd mot din nästa"
- 5 Mos 5:20 
 
Jesus säger vid ett tillfälle "Munnen säger det som hjärtat är fullt av...men jag säger er för varje onyttigt ord som människorna yttar ska de få svara för på domens dag" (Matt 12:34, 36)
Det får mig ibland att fundera över vad som finns i mitt hjärta. Lögn finns definitvt. Det som budordet varnar för  Och kanske även en hel del latent våld. För jag har märkt att jag har en tendes att använda mitt ordvrängande för att såra människor, för att platta till dem verbalt. Och det som munnen talar är hjärtat fullt av: någon form av våld med andra ord. 
 
Jakob skriver:
"Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill. På samma sätt är det med tungan; det är en liten lem som kan skryta med hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand...med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna som är skapade till hans avbild." (Jak 3:4, 9)
 
Calvin säger att tungan ursprungliga syfte är att tala sanning och
"När vi inser att Gud har gett oss den för att odla en ömsint kärlek och broderlighet till varandra, får vi inte missbruka den för skvaller eller tissel och tasssel, För därigenom fördärvar vi talet och förgiftar relationerna till varandra."
 
Det vi säger spelar en stor roll. Det avslöjar vilka vi är och vad som gömmer sig inom oss. Kanske talet säger mer om oss, än det vi tänker för oss själva till ock med? Kanske en väg till att få ett gott fridsamt hjärta i så fall är att börja tala på ett sant och gott sätt? Hur ska vi i så fall kunna odla ett gott tal?
Jag tror att vi behöver en gemenskap, kyrkan, där vi försöker tala gott och där vi tillrättavisar varandra när vi talar på ett våldsamt sätt. Där vi försöker att inte trycka ner vår meningsmotståndare i debatter och söker ärlighet. En sorts gemenskap där vi försöker odla en tungans pacifism (utan att bli slätstrukna).
Bön, att tala med Gud, är nog den andra vägen. Att låta tungan prisa Gud är dess största uppgift och det mest sanna den kan göra.
 
 
 
 
 

Att vila är heligt

Kategori: Kristen tro

"Håll noggrant sabbatsdagen helig liksom HERREN, din Gud, befallt dig. Sex dagar ska du arbeta och den sjunde dagen är det sabbat till HERREN, din Gud; gör inte dina sysslor. Det ska inte heller din son och din dotter eller tjänare och tjänarinna, din oxe och åsna och allt ditt storboskap eller flyktingen som bor innanför dina stadsportar. Så att de får vila din tjänare och tjänarinna liksom du. Och kom ihåg att du var slav i landet Egypten och att HERREN din Gud förde ut dig därifrån med stark hand och utsträckt arm därför befallde HERREN, din Gud, att hålla sabbatsdagen."
5 Mos 5:12-15, egen översättning (läser lite hebreiska)
 
Vi lever i en kultur som kräver en myckenhet av shoppande. Det är faktiskt vår medborgliga plikt att handla. Det finns nämligen en kraft, ja närmast en gud, vid namn Tillväxt. Tillväxt kräver vår obrottsliga lydnad. För att han skall vara nöjd så måste vi tillbe i hans tempel (vilka vanligtvis finns längs gågator och utanför staden i stora komplex) genom att lystet köpa allt vi kan. Om vi inte gör det hotar Tillväxtens profeter, ekonomerna, att Tillväxten kommer lämna vårt land och kasta ner det för fattigdomens avgrund. Tillbedjan av Tillväxt har en baksida. Den tvingar oss att jobba allt mer, för att stilla våra begär och hålla Tillväxt nöjd måste vi ständigt arbeta för att skaffa mer pengar som ger oss möjligheten att handla mer. Det innebär att vi tvingas till att arbeta alltmer och handla alltmer. Vilket i sin tur stör vår veckorytm. Vi får mindre och mindre ledigt, och när vi är lediga måste vi shoppa.
 
Det judiska folket levde som slavar i Egypten. De tvingades att ständigt arbeta. När Gud befriade dem från Egypten så gav han dem en gåva. En dag av vila. En dag där de, deras djur och alla som bodde bland dem fick vila. En dag när de inte behövde vara produktiva. När de vilade så kom de ihåg att Gud befriat dem från slaveriet. Sabbaten var Guds gåva och påminnelse till dem.
 
Att fira sabbaten är något närmast revolutionärt. En dag när man vilar, umgås med nära och kära, tillber den ende guden utan att låta något avbrytas av arbete eller idogt handlande är både vackert och ger möjlighet att ägna sig åt det som egentligen spelar roll. Det är också att säga att man litar på Gud. Det är inte ytterst sätt vårt idoga arbete och våra aktiviteter som räddar världen. Det är Gud som gör det.
Att fira sabbat är att visa förtröstan till Gud istället för Tillväxten. Och det kan tjäna som en påminnelse om att gud befriat oss genom Kristus.
Ofta har jag en gudsbild som säger: Gör! gör! gör! Men ibland kanske det bästa vi kan göra är att vila. Att ge sig själv rum att tänka och be. Om vi tjänar en gud som bara säger gör, kanske vi tjänar fel gud.
För Gud tillåter oss att vila. Vila är en del av hans egen natur (2 Mos 20:11). Och Gud bjuder oss, djur och natur att sjunka in i hans nådefulla vila och bli en del av den.
 
Sabbatens sociala del är också att vi ger andra tillfälle till att vila. Genom att fira sabbaten (då vi avstår bland annat från kommers) ger vi andra chansen att vila. En vrångt firad sabbat är därför att tvinga andra att arbeta så att man själv kan vila. I sabbaten släpper vi kraven även på andra att jobba. "Så att de får vila din tjänare och tjänarinna liksom du." Vår nästa är inte bara en serviceinrättning utan någon som behöver vila och lugn ibland.  
 
Sabbaten är, för kristna, även en försmak på Guds rike som Jesus Kristus bjudit oss in i. En dag kommer Gud att fulltständigt rädda världen och låta den kliva in i hans vila. När vi firar sabbaten påminns vi om att Gud skall rädda världen och inte låta den drypa av frampiskat svett. Att vila här och nu är därför heligt. Det är en påminnelse om det som komma skall. (Heb 4:9-11). 
 
 
 
 
 

Jesus, den besatte och svinen

Kategori: Kristen tro

Luk 8:26-39

 

Det här är en text som är så spektakulär och samtidigt så pinsam för oss att vi helst undviker den. Den här historien tillsammans med de tillfällen där Jesus spottar på blinda människor för att ge dem synen tillbaka, och gör suspekta spottdegar till andra blinda människor, känns helt enkelt inte okej.
Det passar helt enkelt inte vår värdigt framskridande Jesus att spotta på blinda och skicka över demoner till grisar. Det är lite för märkligt, smutsigt och jordnära på något sätt.
I många andra historier så driver Jesus ut demonerna hastigt och lustigt, till och med från avstånd, deras närvaro hinner inte störa oss. Men här blir det onda så väldigt framträdande och exorcisten-likt, som hämtat direkt från den klassiska skräckfilmen. Jesus talar med en hel hord demoner och när han driver ut dem får det dramatiska konsekvenser för en flock med grisar. Det syns helt enkelt vad han gör och det handlar heller inte om ett pedagogiskt knep från Jesu sida för att förklara någon naturlig sjukdom. Jesus går in i direkt konfrontation med demoner. Och det känns ganska så främmande från vår snälla och visa Jesus, på något sätt.

En fråga som hamras fram i det närmaste kapitlet i Lukas är: vem är egentligen Jesus?
På vägen över till Gergesa, ett hedniskt territorium mittemot Galilén, så stillar Jesus en storm som hotar att förgöra lärjungarnas skraltiga lilla båt. Havet som symboliserar kaos och ondska kuvas av Jesus. Vem är denne Jesus som till ock med kontrollerar havets kaos? Det är den frågan som finns på lärjungarnas läppar. När de passerat det kaotiska havet och kommer in i det hedniska landet drar nästa storm in över dem.
En vansinnig man, naken, och enligt Markus, också sårig från att ha slagit sig själv med stenar kommer mot dem. Jesus och lärjungarna har rest genom naturens kaos och möts nu av en man vars insida är i upplösning och som piskas runt av onda makter som en våg på havet. Vars inre är i ett kaostillstånd. En man med en stor skara onda andemakter i sig. Andemakter som förnedrat mannen och sakta tänker kväva livet ur honom är det som möter Jesus och lärjungarna. Jesus konfronterar de onda makterna och tvingar dem till att tillkännage sig. De är en legion, en soldathär av demoner.
Men det visar sig att även ett tusental demoner inte kan rå på Jesus. De är helt enkelt tvungna att kapitulera. De vill behålla sitt maktcentra i regionen och ber därför Jesus att få överföras till de betande svinen. Jesus tillåter det. Men svinen drabbas av panik när demonerna kommer över dem och dränker sig själva i havet och demonerna blir därför grundligt besegrade. Mannen blir återställd till livet och blir befriad från förnedringen. Han blir ett vittnesbörd i det hedniska landet på Guds och Jesu godhet.
Vem är denne Jesus som till ock med kan kontrollera den andliga ondskan? Som kan befria även den mest bundne?
Vem är Jesus i den här texten? I den här händelsen visar Jesus att han är Herre. All ondska och allt kaos måste ge vika för honom. Han visar att han även är Herre i ett hedniskt land. I ett land som saknar kunskap om den ende guden.

 

När vi tänker på Jesu död och uppståndelse så tänker vi ofta att dess enda funktion var att befria oss från synd och skuld. Och det gjorde den verkligen. Men Jesu död och uppståndelse verkar också befria människor från det andliga förtrycket som ligger över dem. När Jesus utblottas på korset och utlämnas till allas förakt och när han återvänder till livet som segrare verkar det som om han besegrar det onda andliga förtrycket över människor (Kol 2:15). Hans utblottelse utblottar de andliga makterna. Jesus tvingar på något sätt all ondska: död och onda andemakter, att ge vika för honom när han kliver ur den öppna graven.

 

År 2010 befann jag mig i sex månader i Mongoliet. Där är rädslan för onda andar stor. Rädsla dominerar mångas liv. Barn får ibland namn som ”Dålig hund”, ”saknar namn” eller ”Fult barn” för att onda andemakter inte skall attraheras av dem. En missionär som jag spenderade mycket tid med berättade om en kvinna som kände sig mer säker ute på gatorna än inne i sin lägenhet eftersom hon var rädd att en ond ande skulle trakassera henne i lägenheten. Ofta så skäms också föräldrar för handikappade barn som man tror är ett resultat av onda andemakter.
Många människor är helt enkelt livrädda för andliga makter, och detta kväver sakta livet ur dem.
Även i Sverige finns ett ökat intresse för det andliga, och många människor söker efter vatten att släcka sin andliga törst med i dåliga källor. I tex nyandligheten som ofta binder mer än den befriar.
Evangeliet kan komma med verklig befrielse till dessa människor. I Jesus Kristus måste varje andlig förtryckare ge vika. Inför honom måste varje makt som vill utsläcka tynande lågor och söndertrampa brutna strån stå utblottade och besegrade, på grund av Kristi lydnad och utblottelse.
I Jesus finns kraft att göra alla folk till lärjungar. Att vända fruktan till lovsång.
De första kristna gick ut i världen som exorcister skriver en tysk teolog. Det var så evangeliet spreds. Jesus räd in i på hednisk mark, fick tjäna som en förebild för kommande kristna. De spred evangeliet genom att befria människor från det som förtryckte dem och förde dem in i den gode gudens gemenskap, så att de fick bli vittnen om Guds kraft.

 

Jag tror och hoppas att vi, likt Kristus, kan besvara ropet från de som lider under olika former av andligt förtryck. Det som jag är rädd för att jag och du avvisar honom likt folket i Gergesa gjorde. Vi blir kanske så skräckslagna inför det storslagna och pinsamma som Jesus gör, så att vi väljer att avvisa honom. Vi kanske finner historier som denna lite för pinsamma i vårt upplysta samhälle och ber därför ”andeutdrivar-Jesus” att lämna vårt område och plockar fram mysige vardagspussel-Jesus istället, som ger små visdomskorn som hjälper oss att klara vardagen. Kanske andeudrivar-Jesus får oss att tappa ansiktet inför vår omgivning. Ja, vi kanske till ock med förlorar ekonomisk på att följa denne Jesus. Vilket var en av anledningarna till att folket i Gergesa avvisade den svinförstörande Jesus.
Men om vi är ärliga med frågan: ”vem är Jesus?” Så måste vi ta dessa texter på allvar. Då ger det oss också ett ansvar att lyssna på de röster över hela världen som lider under rädsla för det andliga och låta Kristi ande befria dem. Och inse att det rör sig om verkliga problem.
Då kan vi förmå att höra de förtryckta röster över hela världen och komma med befrielse till dem.
Vem är Jesus?
Jesus är Herre över allt, och den som slutligen kommer att lägga alla fientliga makter under sig.