Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Lita aldrig på hästar - förtröstan och icke-våld

Kategori: Kristen tro

Bibeln undervisar oss med all önskvärd tydlighet om att vi inte ska lita på hästar. Hästar är notoriska svikare.
 
Ve dem som drar ner till Egypten efter hjälp!
De som sätter sin lit till hästar, 
förtröstan på stridsvagnars mängd
och den väldiga hopen av vagnskämpar.
Till Israels helige vänder de sig inte,
de söker inte Herrens hjälp.
Jes 31:1
 
I Psalm 20 talar också psalmisten hånfullt om dessa som har ett så stort förtroende för hästar:
 
Andra litar på vagnar och hästar, 
men vi litar på Herrens, vår Guds, namn.
De segnar ner och faller, vi reser oss,
vi håller stånd.
 
De bibliska författarna kände uppenbarligen starkt för frågan. Så vad är det som gör hästarna till sådana fundamentalt dåliga varelser? Vad är det som gör dem sämre än till exempel murmeldjuret?
 
 
Texterna som har citerats här handlar om krig. Hästen var "state of the arc" när det kom till biblisk krigsföring. Om du vill gå ut i krig är det bra med en häst, det lär oss till exempel Rickard III. Israel var omgivet av mäktiga grannar, länder med stridsvagnar och hästar så att det stod dem över öronen. Brutala imperier som kunde mala ner det bräckliga landet under sina hästhovar utan större problem
 
Det är här Biblens bana mot pacifism påbörjas. För det här lilla, illa sammanfogade stamlandet uppmanas inte att förlita sig på hästar. De ska inte skaffa sig en överdådig militär. Istället ska de lita på att Herren kommer att skydda dem och vara den som kämpar, krigar, för dem. Det ska ytterst sätt bara lita på Gud och på det sättet vara annorlunda mot de omkringliggande imperierna. Frestelsen för Israels kungar är dock att förlita sig på något annat än Gud, sina hästar eller på skakiga, men konkreta, politska allianser. Guds svar är radikalt. Var stilla, lita på Gud. Det skär i öronen på alla realpolitiker,
 
Vänd om och var stilla, då kan ni räddas,
genom lugn och tillit vinner ni styrka.
- Men ni ville inte. Ni sade: "Nej, på hästar ska vi flyga fram." 
Jes 30:15
 
När Jesus kommer förändras gamet ytterligare. Han gör det mer radikalt. Han menar att hans lärjungar ska visa sin tillit till Gud genom att ge bort sina ägodelar och lita på att Gud försörjer dem. Han uppmanade sina lärjungar att vända andra kinden till och inte bruka våld. Det går att lita på Gud, på att Gud försörjer och är god.
 
Jesus själv litade på Fadern, han vägrade försvara sig med våld, till ock med när han greps och misshandlades för att han stod upp mot orättvisa och hyckleri. Han litade på att Gud och följde hans väg. Det här har något viktigt att lära oss, att lita på Gud innebär inte att vi kommer få ett enkelt liv (tvärtom!). Det kan snarare leda till misshandel och död. Men vår tro är att Gud kan göra någonting gott till ock med ur det hemskaste och meningslösaste när vi väljer att inte fördjupa våldets spiral. Det kan faktiskt vara dessa saker som räddar världen. Det lär oss vår tro på Jesus.
 
Men om ni står ut med att misshandlas när ni gjort rätt, då är det stort i Guds ögon. Det är vad ni kallats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
1 Petr 2:20-23
 
Går det här? Kan man lita så på Gud att man avsvärjer sig att försvara sig själv? Kan det vara en kraft till förändring?
 
Du kan inte lita på två försvare, antingen kommer du hålla fast vid den ena och förkasta den andra eller älska den ene och inte bry dig om den andre. Du kan inte lita på både Gud och hästar [stridsvagnar/tillhyggen/aggresivitet].

Paulus vänder upp och ner på stället, om kvinnliga kristna ledare

Kategori: Kristen tro

"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."
- Paulus, Gal 3:28
 
Jag kan uppleva det som om motståndet mot kristna, kvinnliga ledare har gjort en smygande comeback. Inflytande från östkyrkan och hardcore reformert tradtion bär inte bara med sig goda saker, således.
 
Jag tror dock att motståndare misstar hur fundamentalt Guds rike revolutionerar allt. Och hur Paulus vänder upp och ner på stället i textstycken som ovan. Antiken fungerade inte som vårt moderna samhälle gör. Vi tänker oss 
alla människor som ensamma och självbestämmande och att alla har samma avstånd till makten. Alla får påverka. Under antiken och senare tänkte man sig istället att samhället var ordnat efter en helig hierarki. En hierarki som inte har sitt ursprung i vår vanliga tid, utan grundades i en gyllene tidsålder av hjältar och/eller gudar. De olika samhällsklasserna och rollerna (som rollerna för män och kvinnor) kompletterade varandra och hörde samman i något som filosofen Charles Taylor och flera andra kallar för varats stora kedja (The Great Chain of Being). Din relation till makten grundades i en kedja av personliga relationer (frun till sin man, till storbonden, till vasallen, till kungen/kejsaren). Att göra uppror mot denna ordning ansågs få digra konsekvenser, för det är att göra uppror mot naturen själv. När kung Duncan dödas i Macbeth  vägrar dagen att starta, djuren beter sig underlig efter att detta brott mot varats kedja skett: "Contending 'gainst obedience, as they would/ Make war with mankind."
 
Vad är min poäng med detta? Om ni ser det jag ser kommer ni märka hur radikalt Paulus gör upp med varats stora kedja i verser med denna. Han säger att i Kristus så spelar detta ingen roll. Slaven och den frie står lika högt, juden och greken likaså. Och mannen och kvinnan. I Guds rike är varats stora kedja upplöst. Alla har blivit ett i Kristus. Eller som Jesus uttrycker det: "Ni skall inte kalla någon hår på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare." (Matt 23:9-11). Något har hänt. Det som verkade vara det naturliga hackordningen är upplöst. Men den ersätts inte av en ny, utan av en tjänande gemenskap. Där man gemensamt underordnar sig varandra. 
 
Paulus är ingen revolutionär. Han förhåller sig till den verklighet han bor i och till viss del får hans kyrka förbli i den gamla ordningen. Men han pekar kraftfullt mot en väg. Mot hur saker och ting kommer att bli i Guds rike, som redan är här men ännu inte fullt ut. Det är att leva i denna riktning som är kyrkans uppdrag. Att hålla kvinnor borta från att tjäna genom att leda kyrkan är därför dumt. Det är att hålla fast i en gammal kedja som vittrar bort och inte håller något på plats längre. Gud har i sin nåd gett oss en annan ordning.