Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Våren är här...

Kategori: Mongoliet

..och lyser fred på jorden, glädjen är stor i ett barns klara ögon bor den. (Travesti på Billy Butt-julsång, kan man verkligen heta Billy Butt förresten låter som en seriefigur, Beavis och Buttheads kusin kanske)

Ja, våren har kommit in som en stormvind (referns till Carola) i Erdenet. 25 grader varmt! 25 grader! Det är underbart, man kan vara ute och spatsera och bara njuta av livet just nu. Människor har börjat leta sig ut för att gräva i rabbater, bränna bort gammalt tråkigt höstgräs och lite här och var kan man se någonting grönt spira bland de döda fjolårsgräset. Det är härligt värre, skolbarnen var ute och gjorde iordning skolgårdna och överallt plockade människor upp glasbitar ifrån vodkaflaskor och sysslad med annat trädgårdsarbete. Förutom i mitt distrikt. Distrikt nummer 5, fråga mig inte varför. Snart öppnar nog också Den sjungande, dansande fontänen, en välkänd attraktion för alla mongoler. Det är...ja, en sjungande, dansande fontän antar jag.
  
 

 

En vanlig dag

Kategori: Mongoliet

Efter påtryckningar ifrån mina läsare (mormor) har jag bestämt mig för att berätta för er hur en vanlig dag ser ut, jag gör det i den form som jag tycker är roligast, novellformen.
7:00. Det plingar harmoniskt ifrån nattygsbordet, ljudet av en harpa. Det kunde lika gärna vara skriket ifrån en psykotisk delfin. Lika ovälkommet är det. Anton plockar upp mobiltelefonen och letar med sömndruckna ögon efter knappen som stänger av larmet. Han lyckas, harporna upphör att spela. Anton hasar sig ut i köket, smöret är slut. Mjölken är slut. Besviket tar han ner brödet ifrån köksskåpet, skär upp en skiva, tar ett äpple och lite kolsyrad äppledryck. Ingen exotisk frukost. Han sätter sig vid datorn tuggaroch  i sig den torra brödskivan samtidigt som han kollar efter e-mail på datorn.
8:25 Anton sneglar på mobiltelefonens klocka, samtidigt som han undviker det öppna hålet som leder ner till stadens avvgrundsdjupa kloak. Han är på väg mot lektionen, han tror och hoppas att han ska hinna dit i tid. Även om ingenting särskilt skulle hända om han kom för sent
10:30. En timme kvar av lektionen och Antons hjärna har numera samma konsitens som potatismos. Kladdig och seg. Som enda student blir han hårt drillad av sin lärarinna Toogi, som idag är på ett strålande humör och avslöjar att imorgon ska de ut och "praktisera". Dvs fråga slumpmässiga människor på stan slumpmässiga frågor, nu låter det kanske som om Anton inte gillar det, men det gör han. Slumpmässiga frågor är alltid kul.
12:15 Tillbaka i lägenheten lagar Anton indisk lammgryta, han stosar runt i köket och känner sig som en oövervinnerlig mästerkock.
15:30 Tillbaka på samma café där han för några timmar sedan avslutade sin lektion, i sin slitna anteckningsbok skriver han ner frågor till morgondagen, brevid honom sitter Shine (inte engelskans shine) och studerar en bok med hjälp av ett uråldrigt engelskalexikon. Shine försöker att lära sig biblisk hebreiska och grekiska, målsättningen är att kunna översätta Bibelns grundtexter till mongoliska. Han bedriver sina egenstudier med envishet och internetlektioner.
18:00 Tillbaka på caféet ännu en gång denna gång för att undervisa engelska. Att undervisa en trettioårig advokat, en designer, engelskastudenter med målsättning att bli engelskalärare och några till kan leda till både högmod och det kan också vara väldigt ödmjukande, tänker Anton samtidigt som han småfnissade visar en 1950-tals film om "good manners".
20:00 Tillbaka till lyan.
Så ser en dag ut ungefär, fast med ganska många olika variationer, samtidigt när det gäller antalet undervisningspass och vad som händer på dagarna.
Ha det bra

Hund bråd död

Kategori: Mongoliet

Alternativ rubrik:
Min död som hund

På Erdenets bakgårdar går det omkring män i gula västar, de bär på gevär. Mitt på ljusa dagen kan man se dem. Är det frågan om en militärkupp eller arga bönder redo att utkräva hämnd på stadsborna? Nej. Det är hundavlivarna, det skjuter utan förvarning någon av de många gatuhundarna som man kan se överallt. För att inte slösa kulor skjuter de dem i mitt på kroppen för att möjligen kunna punktera en lunga. Kanske inte riktigt skulle funka i Sveriga, med alla våra djurvänner. Det lustiga är att man kan se hundavlivarna ute när det är som mest människor ute, mitt på dagen. De skjuter också till synes lite spontant och nonchalant utan ge någon som helst förvarning till människorna i närheten, halli hallå, det känns väl ändå inte riktig bra. De kunde väl iallafall hojta fram en varning lite snabbt innan de attackerar hundarna.