Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Filmen Noah, Augustinus och skapelseberättelser

Kategori: Kristen tro, Tankar

Jag har sett filmen Noah och jag måste erkänna: jag tyckte att den var riktigt bra. Den var spännande, cinematiskt häftig och (here's the chocker) teologiskt intressant!
 
 
 
Filmen har fått utstå en hel del kalgomål av både kritiker, konservativt kristna och sekulära tyckare. Kristna har främst anklagar filmen för att inte vara trogna mot grundberättelsen. Det gäller dels att Noah, en bit in i filmen, anser att mänskligheten inte ska räddas. Jafet och Ham får därför inga fruar, i motsats till bibelberättelsen. Sems fru (Emma Watson) är ofruktsam. Dels är inte Noa alltid helt sympatiskt, men ärligt talat: vi får ingen vidare karaktärsbeskrivning i Bibeln. Dessutom kommer ett gäng ex-änglar/jättar till Noas undsättning (vilket jag tyckte fungerade bra). Nåja, Prinsen av Egypten var inte heller helt sann mot grundberättelsen. Vissa artistiska friheter får man nog förvänta sig att sekulära filmskapare tar. Dessutom har jag hört predikanter som behandlat bibelberättelser mer skändligt än vad Aronofsky gjorde.
 
Jag tycker Aronofskys grepp med två ätter, Kains ätt och Sets var intressant. Detta sättet att tolka Bibeln använde sig fasktiskt redan kyrkofadern Augustinus av i "Guds stad". Han menade att genom hela Bibeln kan man ana en kamp mellan världens stad och Guds stad. I Första Moseboken materialiseras detta i Kain som är den som bygger världens första stad (1 Mos 4:17), men det är en civilisation som är grundlagd på mord (1 Mos 4:8). Sets släkt däremot, menar Augustinus, är Guds stad. De är dem som inte tar del i våldets stad. Här kan man ana en viss kritik mot stadens våld hos Augustinus. Hos Aronofsky tar sig detta uttryck i att Kains släkt bygger väldiga industrisamhällen som präglas av råhet, våld och ett instrumentellt sätt att förhålla sig till skapelsen som man nära nog har förbrukat. Och Sets släkt som vårdar skapelsen och vördar Skaparen. Jag måste säga att jag skarpt gillar greppet som är teologiskt smart. Frågan som ställs till oss är: vilken stad är vi en del av?
 
Något annat jag tänkte på är att skurken i filmen Tuval Kain (på svenska) och Noa betonar olika delar i vår (-a) skapelseberättelse (-r). Tuval Kain betonar att människan är satt att härska över naturen som Guds avbild (1 Mos 1:28). Detta leder till köttätande, våld mot skapelsen och mot medmänniskor. Hos Noa är människan mer en i raden av skapelser. Om hon inte "brukar och vårdar" (2:15) utan istället missbrukar skapelsen har hon spelat ut sin roll och kan därför utrotas. Det finns något djupt skapelsevänligt hos Noa men samtidigt tar sig hans avsky mot människorna stora proportioner. I slutet av filmen skulle jag vilja säga att en syntes sker mellan Tuval Kains skapelsesyn (människan som Guds avbild) och Noas (människan som sammanflätad med skapelsen). Detta är gott och också det intrycket vi får av Biblen. 
 
Gå och se Noah och dela era intryck!
 

Påskdagen: vad händer om det inte är sant?

Kategori: Kristen tro

"Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder." 1 Kor 15:17
 
Vad händer om det inte är sant att Jesus har uppstått från de döda? Går det att bärga den kristna tron om det inte är sant? 
 
Jesus hängdes upp naken på ett kors. Till skräck och varnagel för de som vågade trotsa det romerska imperiet. De korsfästa kropparna kunde hänga kvar i flera dagar och korsen var tillräckligt låga (or so I heard) för hundar att nafsa på kadavren. Budskapet var tydligt: vi förnedrar dig och låter hundar äta ditt kött om du trotsar oss.
 
Så vad händer om korset är slutet för Jesus? Går det att rädda något av Jesu budskap? Finns det en avmytologiserad kärna som det går att hålla fast i?
 
Jag skulle vilja hävda att det är omöjligt. Om Kristus inte uppstod är vår tro meningslös. Jesu budskap handlade till stor del om att det går att lita på Fadern. Att det går att ta emot livet som en gåva från honom och att det går att ge det vidare. Det är möjligt att vara generös, att inte hämnas eftersom Fadern är god och vakar över oss.
 
Men om Jesus inte återuppstod är vårt universum kallt och likgiltigt. Och de enda som har verklig makt är det Romerska imperiet och dess arvtagare. I boken 1984 säger O'Brien något i stil med: "Vill du ha en bild av framtiden så är det denna: en stövel som trampar ner sin fiendes ansikte, i all evighet." Om Kristus inte uppstod så är detta det enda vi kan förvänta oss av framtiden. Att lita på Fadern är omöjligt. Det sista vi hör är ett övergiven suck från korset. Den som har mest kärnvapen och kan flexa musklerna mest blir den som vinner, inte den som lever i förtröstan.
 
Men nu har Kristus uppstått. Som den förstfödde från de döda. Därför finns det hopp. Därför finns det befrielse. Därför finns det en väg till ett nytt liv. Återuppståndelsen är vårt enda hopp.
 
 
 
Ett budskap som når enda till Japan. Men det vi har är vittnen, vittnen som finns från Sverige till Japan. Detta skriver Evert och Ann-Christine Kullberg, missionärer i Japan om deras påskfirande:
 
I Japan står det inget om Påsk i vanliga kalendrar. T.o.m. de kristna har svårt att hålla reda på när påsken kommer.
I vår kyrka har vi haft en långfredagsgudstjänst under några år. Den måste vara på kvällen eftersom långfredagen är en helt vanlig arbetsdag. Påskaftonen är också en helt vanlig lördag.
Påskdagen brukar uppmärksammas i alla kyrkor. Då predikar man om Jesu uppståndelse.
Annan dag Påsk finns inte här.
I år måste vi till Tokyo på påskaftonen. Jag kommer att viga ett par vi är bekanta med och Anki ska spela cello på vigseln. Vi är också inbjudna till bröllopsfesten med mycket mat, men ingen påskmat.

 

Långfredag

Kategori: Kristen tro

Sedan sade vår gode Herre Jesus Kristus: "Är du helt tillfredsställd med att jag har lidit för dig?" "Ja tack, gode Herre" svarade jag. "Ja, gode Herre, välsignad vare du." Och den milde Herren Jesus sade: "Om du är tillfredsställd, så är jag det också. Det skänker mig stor lycka och glädje och evig tillfredsställelse att ha lidit för din skull. Om jag kunde ha lidit mer, skulle jag ha gjort det."
 
- Julian av Norwich (1332-1416), Uppenbarelser av den gudomliga kärleken, kapitel 22.