Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Förslag för det nya året: Kommunitet i Finnerödja!

Kategori: Anton, Kristen tro

Vet du inte vad du vill göra med det nya året? Står du rådvill inför det nya året? Då har jag ett förslag till dig, varför inte bilda en sorts närboende kommunitet I Finnerödja?! Det här skulle kunna vara en möjlighet till tätare bönegemskap och en möjlighet att spåna på hur efterföljelse ser ut i ett landsortsperspektiv. Det är en möjlighet att stötta en liten församling. Det är en möjlighet till helgelse. Det här är ingen existerade kommunitet och därför får du vara med och utforma den i från grunden. Tufft men möjligen givande. Här finns dock två skisser varav en är relativt lätt att realisera.
 
Skiss ett: Mjölnarkommuniteten
 
 På Mjölnargatan finns ett flertal lediga lägenheter och det ligger mycket nära Tallstigskyrkan. Den här modellen gör det möjligt att bo nära varandra, dela matgemenskap, dela bil (?) och mycket annat, men samtidigt ha sitt eget utrymme att kunna dra sig undan till. Semi-cenobitisk är det tekniska ordet.  Dessutom finns möjlighet att träffas i kyrkolokalen och be tidebön och mycket annat. Här finns även möjligheten att bli en integrerad del i församlingen snabbt.
 
Skiss två: Ett gästfritt hus på landet
 
I den här skissen får vi gå samman och köpa ett ställe på landet. Där man kan vi i mindre skala hålla på med jordbruk för självförsörjning. Be tätt och ofta, dela egendom, och vara gästfria mot människor som behöver det.
Det här projektet är mer utopiskt och lär inte bli av  2015. Men jag lägger upp det här som en idé i alla fall. 
 
Vi kan väl fundera ihop. Skicka ett mail till antonkarldavidjohnsson (at) gmail.com. Be gärna en bön också och se om detta är något Gud vill. 
 

Sverige har aldrig varit kristet

Kategori: Kristen tro

Kristna som är naiva nog att rösta på Sverigedemokraterna brukar ofta försvara det med att SD "är det enda partiet som försvarar kristna värderingar" och "Sverige är ju trots allt ett kristet land". Båda påståendena är grundligt felaktiga.

Visst kan man hävda att Sverige är kristet, om man med kristen menar att många döps som spädbarn eller att eftersom en majoritet är med i Svenska kyrkan är landet kristet. Men man kan inte som frikyrklig mena att landet är kristet om man inte slår knut på sig i en sorts logisk fridans. Frikyrkliga gick till storms mot detta sätt att tänka kristendom: att man blir kristen eftersom man föds i ett land där kungar och mäktiga män tvingar dig att ta nattvard, döpas och bekänna dig till den augsburgska bekännelsen.

Tron är något personligt för en frikyrklig, det är att i församlingen ta emot nåden och vandra den smala vägen som Jesu Kristi efterföljare. Att vara kristen är inget som kan lagstiftas fram av en stat, det är inte en abstrakt ansamling av "värderingar". Det är ett liv, det är att följa vägen.

Enligt ett frikyrkligt sätt, särskilt baptistiskt sätt, att se på saken har Sverige aldrig varit kristet. Det har istället varit en plats full av döpta hedningar, namnkristet. Ett odjur som förföljt de av dess invånare som verkligen velat följa Fredsfursten. Sverige behövde omvändelse, såg de.

På grund av detta sätt att se på tro har baptister nästan alltid kämpat för religionsfrihet i de länder de funnits. För ALLA!

Lewi Pethrus var många saker: uppfinningsrik, modig och en banbytare för karismatik. Men han var också en pragmatiker, vilket gör att hans teologi inte alltid hänger ihop. Den äldre Pethrus började återinföra tanken på att Sverige, trots allt, var ett kristet land. Att det var nödvändigt att bevara Sverige kristet genom en statlig svensk kyrka och diverse tvångsåtgärder. Något som inte alls hänger ihop med den Pingströrelses teologi som han hjälpt att föra till Sverige.

Detta har gjort frikyrkligheten förvirrad, menar jag. Och det har öppnat upp för ett dödligt gift som Sverigedemokraterna kan använda mot både folkkyrkliga och frikyrkliga. De kan använda "kristna värderingar" som ett instrument för att locka väljare. Vad de menar med detta är allmän konservatism och xenofobi. De säger att de vill bevara Sverige kristet och svenskt. Men ”kristet” blir bara ett vagt kulturellt ord som kan fyllas med lite vad som helst. Det blir framför allt ett ord som markerar mot ”den andre”. Det blir ett ord som används för att inskränka judar, muslimers och andras utrymme.

Men detta är inte likt Kristus. Det är anti-kristligt. När Johannes i sitt första brev markerar mot vilka synder som är särskilt allvarliga, anti-kristliga, så nämner han först att förneka att Jesus är Kristus. Att förneka att Jesus är Guds ord och människa. Varken Mattias Karlsson eller Jimmie Åkesson bekänner detta. Åkesson går till och med så långt som att reducera ”Gud” till ett godtyckligt moln av värderingar. En annan synd som nämns är att inte älska sin broder. ”Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” (1 Joh 3:17). Kanske den frågan borde ställas till de ”kristna värderingar” som kommer till uttryck i SD:s flykting- och tiggarpolitik.

Sverige har aldrig varit kristet och SD vill göra det mer anti-kristligt.

 

 

 

Tes: Svenskar gillar inte olika (trots alla pins)

Kategori: Tankar

 
 
Pins med en utsträckt hand med texten "Vi gillar olika" har funnits med i åtminstone två valrörelser nu. Den förkunnar att bäraren är för mångkultur. Med tanke på hur prominent detta budskap har varit kan det verka knepigt att Sverigedemokraterna nu har 13% av rikets röster. Svaret kanske är så enkelt som att Sverigedemokraterna fattat en sak som är genunint svensk: svenskar gillar inte olikhet. Svensk kultur avgudar likhet. Det är något som jag tror gäller både högern, vänstern och allt där emellan. Det är en farlig avgud.
 
Visst kan svenskheten gilla olikhet på ett ytligt plan. Men det tenderar att bara bli något pittoreskt. Så länge andra kulturer reduceras till spännande kläder, ett annat förhållande till att stå i kö och exotisk mat kan det kännas spännande med mångkultur. Men om det innebär ett annat värderingssystem än vårt, då är det inte lika roligt längre.
 
I Sverige har vi haft en lång politisk tradition av stt försöka homogenisera folket. En kung, en lag och en tro. Vi har länge haft en relativt homogen befolkning och utlänningar har med statens omsorg hållits långt borta. Inte ens katoliker fick länge bosätta sig i Sverige under lång tid, och när de väl kom skulle de hålla käft. Oliktänkade har straffats hårt i Sverige och när det inte gjort det har det setts på med skepsis. Som ett exempel kan nämnas att Sverige fick full religionsfrihet först år 1950! 1950! Först då fick man rätt att gå ur den Svenska Kyrkan, detta sammanhållande kitt, av vilken anledning som helst. Denna ovilja till att lösa upp kittet speglas fortfarande i det svenska lynnet. Så menlösa saker som frikyrkan ses fortfarande med skepsis eller som något lite farligt, och här pratar vi om företeelser som är samtida med nationalromantiken själv!
 
Svenskhetens dyrkan av homogenitet avspeglas också i hur vi pratar om andra. T ex kan man höra saker som att "Islam är fredens religion" eller omvänt "Islam är barbariskt", som om det skulle finnas ett Islam som är helt entydigt! En debatt på denna nivå speglar att vi i Sverige gillar entydlighet och homogenitet, inte olikhet. Vi tänker på andra på detta sätt med. Sanningen är att det finns många olika sorters islam.
 
Riktig mångkultur innebär att man accepterar att det finns många olika värderingssystem inom ett och samma land. Här kommer en testballong för att se om det finns det utrymmet i Sverige.
 
Testballong: Abort
 
I den här artikeln (https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=830782876944430&id=211547518867972) berättas det om en gravid tonåring som går till skolsköterskan. Hon har bestämt sig för att behålla sitt barn, hon ber om hjälp med argument för sin ståndpunkt. Skolsköterskan, som är neutral, hänvisar till en abortkritsik hemsida. Sköterksan jobbar inte kvar och det här är rektorns reaktion:

– Det som hände var att sköterskan gjorde det här på eget bevåg. Det är helt oacceptabelt att hänvisa till en sådan sajt. Det får inte hända, säger rektorn till Metro.

Alltså, i Sverige är det oacceptabelt, att som företrädare i en offentlig miljö, hänvisa till en hemsida som har en annan syn på abort än den nu rådande. Det handlar inte om att tvinga någon att ta ett beslut mot personens vilja, det är inte ensidig propaganda. Personen själv efterfrågar info för egen ståndpunkt, och detta är oacceptabelt.

För mig pekar detta på att svensk kultur har svårt att acceptera andra värderingssystem än det dominerande. Det leder mig tillbaka till där jag började. I Sverige gillas inte olikhet. Trots pinsen. Visst, rolig exotisk mat går bra. Men inte några som tycker annorlunda gentemot normen. Inga alternativa värderingssystem. SD:s framgångar förvånar mig inte.