Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Döm inte!

Kategori: Kristen tro

 
Det här är en predikan jag höll idag i Filadelfiakyrkan. Jag är ingen expert på svenskt rättssystem (långt ifrån). Notisen är en utbordering av något jag läste för fyra år sedan.
 

När jag var nyinflyttad till Örebro fick jag erbjudandet att prenumerera fyra månader på NA helt gratis. Jag antog erbjudandet. En dag stod det en liten notis om en händelse som jag tycker var ganska spännande. Det var som sagt bara en notis, men en rätt så spännande notis. Den handlade om ett bråk på en nattklubb. En berusad hane av släktet människa hade misshandlat en annan kille. Inget särskilt uppseendeväckande där. Det gick till rättegång, den slagne ville processa mot slagmannen. Notisen handlade om vad som hände i tingsrätten.

Jag skulle vilja brodera ut notisen lite och göra en historia av den. Låt oss kalla den misshandlade för Jon och den som misshandlat för Dennis. Jon ville bli polis som ung, men misslyckades på intagning, han ansågs ha koncentrationssvårigheter. Han har hankat sig fram som diskare på restauranger men var vid tiden för misshandeln arbetslös, han hotas av vräkning från sin lägenhet. Han känner bitterhet över detta.

Dennis är adopterad från Nigeria. Han har haft en ganska svår uppväxt i mellanstor industristad där han mobbats för sitt ursprung. Det var bara i dojon där han tränade karate som han kunde känna sig riktigt fri. Men han var duktig i skolan och har nu flyttat till Örebro för att jobba som ingenjör. Den där ödesdigra natten på nattklubben är han glad över en befordran. Han firar med några vänner. Jon och Dennis går förbi varandra. I ett samtal gör Dennis en vild gest med armarna, han råkar slå ut Jons öl. Den spiller ut på skjortan. Jon kallar Dennis för en apa i kostym. Dennis förflutna kommer upp i bakhuvudet. Han spårar ur. Det är inte bara ett slag. Det är slag, det är sparkar. Det är spruckna läppar.

Misshandlad och bitter går Jon till rättegång. Han måste gå dit på kryckor. Rättegången klaras inte bara av på en session. Det måste bli en uppföljande. Men mellan de båda sessionerna hinner Jon bli kristen. En gammal klasskompis talar om Jesus, och den befrielse som finns i honom. Jon börjar be, och gå till klasskompisen bönegrupp. Han ber om befrielse från sina synder. Och plötsligt känner han hur bitterheten börjar släppa sitt grepp om honom, han känner en stor lätthet. Vad ska Jon göra nu? Vi återkommer till det.

 

Rapparen Tupac Shakur hade en tatuering. Samma tatuering som Zlatan Ibrahimovic har. På den står det ”Only God can judge me”. Bara Gud får döma mig. Jag kan ha fel men jag tror inte att tatueringarna beror på dessa herrars intensiva fromhet. Det kanske snarare har att göra med en sorts inställning som säger: ”Du har ingen rätt att tala om för mig hur jag ska leva. Det är mitt liv. Du ska inte döma mig.” Jag har inte gjort några omfattande undersökningar men jag tror att det är en ganska vanlig tolkning av dagens bibelord: ”Döm inte så ska ni inte bli dömda”. Du ska inte lägga dig i någon annans liv, och någon annan ska inte lägga sig i ditt liv. Det är den gemensamma överenskommelsen. Du påpekar inte vad som är fel i mitt liv och jag gnäller inte om vad som är fel i ditt liv. Det är det som Jesus undervisar om här. Eller är det verkligen så?

 

Låt oss börja bakifrån. (Luk 6:41-42). Jag tycker att det är en extremt rolig bild som Jesus använder. Tänkt dig att du har en hel takbjälke som sticker ut ur ögat och sedan ska du liksom böja dig fram för att ta ut den minsta, minsta tänkbara lilla flisan ur din kristne broder eller systers öga. Det är ju fånigt! Du har liksom en halv friggebod som sticker ut ur ögat. Du är inte i positionen att hjälpa någon. Du måste först bli av med allt elände som sticker ut. Vad skulle vi kunna jämföra detta med? Det är lite grann som att man säger sig var en person vill försvara äktenskapet och därför rycker ut när några ungdomar har flyttat in under samboliknande omständigheter. ”SÅ kan ni inte göra!” säger man. Men själv har man utomäktenskapliga affärer och tittar på porr.

 

Men, och det här är viktigt, den här texten ger oss faktiskt tillåtelse att lägga oss i andras liv. Frågan är snarare ordningsföljd. ”Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders [eller systers].” Jesus uppmuntrar oss faktiskt till att lägga oss i andras liv, vi kan inte göra en Zlatanläsning av den här stycket. Det Jesus gör är att han går till rätta med oss när vi har skeva prioriteringar. Se och ta tag i din egen synd först, sedan kan du hjälpa andra, verkar han säga. Jag tror att det är okej att tillrättavisa varandra inom den kristna gemenskapen om det görs på ett ödmjukt sätt. Om vi tänker oss den här vännen som vill försvara äktenskapet, men haft utomäktenskapliga förbindelser och porrproblem. Kan den personen någonsin säga sin mening till paret som blivit sambos, om han tror att deras väg leder fel? Jag tror att han kan göra det om han först omvänder sig från sin egen synd. Om han ber Gud och de han sårat om förlåtelse. Då kan han faktiskt tala med det här paret. Men det ska göras i en anda av ödmjukhet. Vi kan märka av en sådan hos Paulus (1 Tim 1:15). Han såg sig som den största av syndare. Kanske vi också kan behöva den attityden? Jag är den största av syndare! Alla andras synder kan jag se förmildrande omständigheter för. De är ju mina syskon i Kristus som jag älskar och vars brottningskamp jag inte känner fullt ut. Men mig själv känner jag ju, här finns inget förmildrande.

Det kan också vara viktigt att dela sina egna svårigheter på ett visst område. Vännen som älskar äktenskapet kan dela med sig av sina egna brottning och problem till dem personen tillrättavisar och så skapa förtroende. Istället för att rida in på en hög häst och blicka ner på dem. Den store evangelisten och förkunnaren Frank Mangs brukade säga att:”När sår möter sår då skapas en gemenskap i lidandet”. Han hade själv gått igenom en skilsmässa och kunde därför möta människor i ödmjukhet.

 

Låt oss fortsätta att läsa bakifrån (Luk 6:39-40). Det jag tycker att det verkar som om Jesus säger med det här lilla inpasset är att det är en träningssak att avstå från domen. ”Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han blir fullärd blir han som sin lärare.” Det verkar som om det här med att inte döma är en viktig del av vad en kristen livsstil innebär, något där vi kan ta Jesus till förebild. Så hur tränar man sig på detta? I gemenskap med andra. Jesus valde inte ut tolv lärjungar som han sprang mellan på deras separata livsvandring. Han förde samma tolv stycken som fick vandra tillsammans. Jag vet inte om ni lagt märke till det. Men ibland kan kyrkan vara en ganska stökig plats. Här samlas människor i olika livsförhållanden, i olika åldrar och av (förhoppningsvis) olika etniciteter. Det är nästan som en smitthärd för konflikter. Det är ingenting fel med konflikter. Om konflikter var det värsta som Jesus visste skulle han inte ha samlat lärjungar. Men i det kristna livet måste vi lära oss att hantera konflikter på ett gott sätt. Det är kanske därför vi fått nåden att samlas i församlingar, där konflikter lätt uppstår. För att vi ska lära oss hantera konflikter måste vi ha Jesus som lärare. Sammanhanget som dagens text står i handlar om att älska sina fiender. Där kan vi verkligen ta Jesus som en förebild. För han kom inte till världen för att döma den, utan för att den skulle ha liv genom honom. Målet är att bli lik vår lärare, att bli lik Jesus.

 

Jesus gav sitt liv för sina fiender. De tog både hans mantel och hans skjorta (Luk 6:29). Han gjorde gott mot de som hatade honom och välsignade de som skymfade honom (Luk 6:27-28). Lukas berättar längre fram om hur Jesus på korset på ett fulländat sätt visar fiendekärlek. Jesus ropar till Gud till förmån för de som ska avrätta honom: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34). Kristus väljer att bära hela världens hat, våld och synd utan att ge igen. Och genom att göra det visar han att varken synd, hat eller våld har sista ordet. Det har sårbar kärlek. Han kunde, med all rätt i världen, skickat ner tolv legioner med änglar för att förgöra sina fiender. Slå ut tänderna på dem och få dem att be om nåd. Men han väljer istället att be för dem, att be om förlåtelse för dem. Jesus väljer att gå en annan väg, icke-domens väg (Joh 3:16-17). När Jesus väljer att inte döma stoppar han våldets spiral och ger sina fiender möjligheten att leva. Officeren som övervakade korsfästelsen utbrister: ”Han var verkligen en rättfärdig man.” (Luk 21:47). Kanske började hans omvändelse där, vid korsets fot.

 

Luk 6:37-38. Jesu ord handlar inte om att vi har rätt att aldrig bli tillrättavisade, eller att ingen får lägga sig i någon annans liv. Att inte döma handlar om att avstå vi avstår från vår rätt att, när någon förbrutit sig mot oss, frysa ut, bruka våld mot och hålla fast bitterhet mot denna person. Det handlar om att vi gör allt vi kan för att försonas med denna människa, så länge det kommer an på oss (visst beteende umgås ej). Vi gör detta eftersom Gud, genom Kristus, har försonat sig med oss. Att han inte höll vårt våld, svek och synd mot oss, utan dödade allt detta på korset. Det handlar om att bli lik sin lärare, om att i församlingen öva upp sig till att ha ett liknande sinnelag som det som Jesus Kristus hade. Med den heliga Andes hjälp tror vi att det är möjligt att leva ett sådant liv. Ett liv i icke-domens tecken.

Ett sådant liv är ett bevis för att vi försöker följa Kristi väg. Och Gud kommer inte att fälla någon dom över den som är förenad med Kristus, utan vi får ett gott mått av honom.

 

Tillbaka till min utborderade NA-notis. Ni kommer ihåg Jon som blev misshandlad för att han fällt en rasistisk kommentar. Han har blivit kristen. Vad gör han sedan? Jo, det Jon gör är att han söker upp Dennis utanför rättegången. De samtalar med varandra. Jon ber om förlåtelse för den rasistiska kommentar han fällt, han berättar om den förvandling som Jesus åstadkommit i hans liv. Dennis berättar om sin svåra uppväxt där han blev mobbad och utstött på grund av sitt ursprung. Sår möter sår när Jon berättar om de svårigheter han haft och sina spruckna drömmar. Dennis ber om förlåtelse för den misshandel han utsatte Jon för. De omfamnar varandra och gråter. Dagen för domen kommer. Domaren, nämndemännen, åklagare och advokat är där. Men Jon reser sig och säger att han inte vill ha någon dom. Han har blivit kristen och vill inte att det ska bli någon fällande dom över Dennis liv. De har försonats utanför rätten. Rättegången måste avslutas utan dom.

Jon avstår från domen för att söka försoning, precis som Kristus sökte försoning för oss. Låt oss vara människor som tillsammans lär oss att avstå från vad vi anser vara rättmätiga domar. Låt oss bli mer Kristuslika. Amen.

Det rena hjärtat

Kategori: Kristen tro

Jag har ju tagit för vana att publicera mina predikoutkast här. Men idag har du, min kära läsare, faktiskt ett val du kan göra. Antingen kan du lyssna på predikan eller läsa utkastet. Jag rekommenderar att läsa utkastet. 'nuff said.

 

”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.” (Matt 5:8)

 

Hur får man ett rent hjärta? Det är dagens fråga. Vid första anblicken kan det te sig som en ganska ointressant fråga. För jag tror, men jag kanske har fel, att det inte är något som de flesta går omkring och tänker på: ”Jag undrar hur jag ska få ett rent hjärta idag?” I mina öron låter det nästan lite medeltida, något som riddare frågade sig långt tillbaka. Men det är just det vi kommer att tala om idag.

 

För många år sedan deltog gruppen Friends i Melodifestivalen. Deras refräng lät ungefär så här: ”Lyssna till ditt hjärta som vet vad du känner, det finns ingen annan än du som bestämmer.”

Det jag tycker att sången fångar på ett bra sätt är vad vi tänker på när vi hör ordet hjärta (om du inte jobbar inom vården, då kanske du tänker på en muskel som pumpar blod): hjärtat är något som handlar om känslor, vad vi känner. Våra känslor är i sin tur det som ska styra vilka val vi gör i livet. Hur många har inte hört: ”Gör det som känns rätt för dig, så kommer det att gå bra.” Hjärtat är liksom en plats av vackra, osmutsiga, sanna känslor som alltid kommer att leda oss rätt. Hjärtat är redan rent. Det är hjärnan och dess planerande som ställer till besvär och får oss att välja fel. Det är en klassisk sak i romantiska komedier; ska den komiske huvudpersonen välja den person som hon känner rena, oförstörda känslor för eller ska hon välja den som är mest praktiskt lämplig, kanske den med pengar? Hjärna eller hjärta? Om detta stämmer behöver vi inte ett rent hjärta. Det är redan rent, det gäller bara att lyssna på vad hjärtat säger. Om vi för över det till den versen vi inledde med att läsa skulle det betyda att alla kan se Gud om de bara söker tillräckligt djupt inom sig själva.

 

Men i Bibelns underliga värld har hjärtat inte så mycket att göra med känslor som med själva centrumet av en person. Det är det stället där man planerar och bestämmer sin livsväg (ex Jer 18:11-12, Jer 17:9-11). Ska du välja att samla på dig rikedomar i denna värld? Ska du följa Herren eller dina egna planer? Det har att göra med din grundinställning i livet. Det är inte ett oförstörd plats i ditt inre som du ska lyssna till, det är en formbar klump som Gud och du kan dreja om tillsammans. Om Gud inte drejar om det leder det fel. Det är inte en perfekt kompass. Men om Guds får sticka ner sina händer i ditt trolldegshjärta kan du börja lyssna på det. Då börjar det peka norrut.

Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” (Ords 4:23). Det finns en sorts dubbelhet, Gud arbetar med våra hjärtan genom oss. Vi får arbeta med honom i det att vi vaktar våra hjärtan och var vi lägger det någonstans.

 

Vad innebär det då att ha ett rent hjärta? Vi har sett att hjärtat verkar ha med vilja och vilken livsväg vi väljer att ha. Så vad är då ett rent hjärta, vad ska liksom vara vårt hjärtas väg? Jag tänker att det har att göra med det här: ”...älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och hela din själ och med hela ditt förstånd...och din nästa som dig själv” (Matt 22:35-39). Nyckelordet är helt. Den danske filosofen Søren Kirkegaard skrev en liten bok som på engelska heter: ”Purity of heart is to will one thing”. Hjärtats renhet är att vilja en enda sak. För oss innebär det att ha ett hjärta som är helt inriktat på att älska Gud samt våra vänner och fiender. Att bara vilja detta är att få ett rent hjärta.

 

Att ha ett rent hjärta är alltså att ha ett helgjutet hjärta. Ett hjärta som vill en enda sak. Och vår vers lär oss att sådana människor ska få se Gud (Matt 5:8).

 

Men, och här kommer ett stort men, vi lever i en tid som gör det svårt att fokusera på en enda sak. Det finns många saker som drar oss i olika riktningar och som gör det svårt att älska Gud över allt annat och sin nästa som sig själv. Det är liksom som att vårt hjärta, vår vilja och livsinriktning, dras åt många olika håll. På Facebook, Instagram och på många andra ställen finns ändlösa distraktioner som gör att vi har svårt att fokusera på en sak. Jobb och studier tuffar på i allt annat än maklig takt hos många. Politiker smörjer munlädret försöker att övertyga dig om att just de har idéerna som ska göra dig och resten av samhället lycklig. Reklam ropar om det goda livet och vad du bör rikta in dig på: plastpool, grill, entrecote, semester, strand, bil, Dressman, Gina Tricot, Pensionsparning, hundförsäkring, unna dig själv lite lyx. Allt detta bidrar till en ganska splittrad upplevelse av livet. Vårt hjärta blir splittrat av allt och alla som vill ha vår uppmärksamhet, av allt vi ska intressera oss av och allt vi ska önska. Evangeliets varning är kärv: ”Var på er vakt så att era sinnen inte fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer.” (Luk 21:34).

 

Lyssna på ditt hjärta som vet vad du känner...” Nej, jag vet inte vad mitt hjärta känner. Det dras i alla möjliga riktningar. Den vill lite allt möjligt. Det är bedövat av intryck och känner inget. Och det det borde vilja, vill det inte.

 

Det finns en risk att tappa bort sig själv. Att vi placerar vårt hjärta på fel ställe (Matt 6:19-21). ”Där din skatt är, där kommer också din hjärta att vara.” Det kanske är så att vi älskar Herren, men vi älskar annat också. Vi kanske vill tjäna honom, men vi vill tjäna oss själva också. Kanske problemet inte är så mycket att hjärtat helt och hållet är på fel ställe som att det är utspritt på många olika platser. Att det är splittrat. Hjärtats renhet är att vilja en enda sak. Vägen till att få ett helt och rent hjärta är att placera sin skatt i himlen och lära sig att vilja en enda sak. Att vilja älska Gud och följa Jesus Kristus hans Son som har uppenbarat honom för oss.

 

Ett orent hjärta är ett splittrat hjärta. Ett hjärta som både vill tjäna Gud och Mammon. Ett hjärta som både vill tjäna andra men framför allt sig själv. Rent guld är guld rakt igenom. Orent är uppblandat med andra metaller. Den som vill se Gud, ska alltså vara helgjuten i sin lojalitet mot Gud och medmänniskor. Det verkar liksom som om vårt splittrade hjärta gör det svårt för oss att se Gud. Som om synen liksom blir hämmad av att hjärtat inte fungerar särskilt bra. Kanske skulle vi upptäcka mer av Gud i vår vardag om våra hjärtan var mer rena.

 

Varför vill Gud att vi ska ha sådana rena hjärtan? Varför vill han att våra liv ska vara så helgjutet lojala mot honom och de runt omkring oss. Helgjutna i kärlek. Svaret är enkelt. Det är därför att Gud är på det sättet. Gud är generös mot alla i hela världen (Matt 5:43-48). Fullkomlig handlar här om det här hela livet, att vilja en sak: det som är bra för både vänner och fiender. Inte om att tänkt varje tanke rätt. Poängen är att vi ska vara lika helgjutna i vår kärlek som Gud. Vi ska älska Gud lika passionerat som Gud älskar världen (John 3:16-17). Det är ett rent hjärta.

 

Men vad innebär det att Gud har ett sådant helgjutet, rent hjärta? Att han ger till de som inte förtjänat det. Att han väljer att komma in i denna världen som en nyfödd baby, skrikande och gråtande? Att han väljer att vandra den långa vägen till Golgata för att sona hela världens synder? Att han väljer korset? Vad innebär det att Gud har ett sådant helgjutet hjärta? 2 Tim 2:13. Det innebär att även om vi är trolösa, om vårt hjärta dras i alla möjliga riktningar. Till höger och vänster, upp och ner. Även när det är så förblir Gud trofast mot oss. För Gud har visat oss det ursprungliga rena hjärtat när han blev människa i Jesus Kristus. Det hjärtat i vilket inget mörker finns. Han kan inte förneka sig själv. Han är trofastheten, godheten och allt vackert. Hos honom finns det sanna, rena hjärtat som älskar både vänner och fiender och som vill allas frälsning. Även när vårt hjärta vacklar och vår vilja är delad är hans hjärta och vilja intakt och vill vårt goda.

 

I det kapellet där jag växte upp stod det på väggen ”Se på Jesus” och det vill jag uppmuntra er att göra. Det är vägen till det rena hjärta. Se på Jesus, lägg hela er skatt hos Jesus. Sätt allt ert hopp till Jesus. Det är vägen till att vårt splittrade hjärta, vår vilja som stretar i alla möjliga riktningar ska bli helat. Att vi ska börja vilja en enda sak. Att älska Gud och vår nästa. Jag tror faktiskt att vi på riktigt kan få renare hjärtan, att vi blir mer helgjutna, när vi fokuserar på Jesus redan här och nu. Då kanske vi också kommer att kunna se Gud allt mer i vår vardag, allt mer i vårt liv. Men även när vi är trolösa är han trofast! Han som inte drog sig för att tvätta Judas fötter. Han drar sig inte för att tvätta våra fötter, även när vi förråder honom.

 

Jag vill avsluta med ett ord från 1 John 3:2-3. Vi kan redan här och nu se Gud när vårt hjärta blir renare. Men en dag kommer Jesus tillbaka och då ska vi få ett fullkomligt rent hjärta. Det verkar som om Johannes beskriver någon form utav förvandling. Då, när han kommer, ska vi bli lika Jesus, när vi ser honom. Att se Jesus innebär en sorts förvandling. När vi tar in honom genom vårt öga blir vi lika honom. När vi ser honom, som han är, i all sin sårmärkta skönhet, fylls vi av en odelad kärlek till Gud och en odelad kärlek till dem han gav sitt liv för. Att se Jesus är att bli som honom. Johannes uppmanar oss därför att fortsätta rena oss, att fortsätta sätta vårt hopp till Jesus för att vi redan här och nu ska få ett renare hjärta. Ett rent hjärta som kan se Gud överallt och överallt vill sprida Guds kärlek. Saliga är ni i Sala om detta blir en sanning i ert liv.

 

 

 

 

 

 

Därför är kristna bättre på politik

Kategori: Tankar

Jag var i Almedalen på måndagen. Något jag slogs av var hur lite av de verkligt viktiga frågorna som diskuterades. Typ, vad är ett gott samhälle? Vad längtar vi efter? Istället blev det en hel del sifferrullande och små förslag att göra mycket små marginella förändringar i systemet. Precis som om det samhälle vi lever i nu är oföränderligt.
De som stack ut var egentligen hippieparitet Enhet  och Feministiskt iniativ. Personligen tycker jag att det fanns något poetiskt i att FI hade hyrt en kyrkoruin i veckan. För jag tror att hos många unga har feminismen (i dess mångfald) blivit en sorts stor berättelse utifrån vilken man tolkar sitt liv. Den har här ersatt kristen tro som livstolkningmall. Men samtidigt bygger den på ruinerna av en kristen berättelse. Den kristna berättelsen kan grovt delas in på följande sätt: Världen skapas god, världen faller, Kristus påbörjar återupprättelsen av världen, världen räddas. Den feministiska berättelsen utgår från att människor i grunden är lika (god skapelse), men ett fall i denna ordning sker ner patriarkatet upprättas (fall), det drivs dock en kamp för att krossa patriarkatet (början av återupprättelse), hoppet är en framtid med ny jämlikhet (räddning).
 
Nu till min rubrik. Jag tycker som sagt att det är lite beklämmande hur lite de stora frågorna diskuterades. Den franske sociologen och teologen Jacques Ellul skriver varför han tror att det är så, och hur kristna har en potential att vara mer samhällskritiska samt mer nyktra i sina politiska bedömningar:

”Han [den kristne] vet att det finns något mer. Det vill säga, när man ser realistiskt på den politiska eller sociala verkligheten är den ofta fylld av tragik och grymhet. Den kan se helt hopplös ut. Den normala reaktionen hos den som inte är kristen är då, att antingen förneka att den ser ut som den gör, eller söka kompensation i ideologi eller ett system som omedvetet rättfärdiggör förhållanden i världen. Men den som är kristen har inte behov av allt detta, ty han är på det klara med att det faktiskt finns en rättfärdiggörelse och en förlåtelse för människan. Han tror nämligen, att denna värld, hur hemsk den än må vara, inte svävar utanför Guds kärlek och också att sista ordet ännu inte är sagt om denna verklighet. Det finns en framtid. Livet har segrat över döden, och allt sedan dess kan han se på världen med en viss objektivitet och vetenskaplig skärpa.”


Det är just tron som bidrar till att kristna kan se världen på ett klarare sätt och inte plågas av tidsandans nycker. Det finns något mer än den. Martin Luther Kings tro på han som har sista ordet i historien fick honom också att förhålla sig kallsint till hans tids ideologier, som menade att allt är som det måste vara och att inget går att förändra.


"I refuse to accept despair as a final response to the ambiguity of history... I refuse to accept the view that mankind is so tragically bound to the starless midnight of racism and war that the bright daybreak of peace and brotherhood can never become reality. I refuse to accept the cynical notion that nation after nation must spiral down a militaristic stairway into the hell of nuclear annihilation. I believe that unarmed truth and unconditional love will have the final word in reality."

 

- Martin Luther King, jr, Noble Peace Prize Acceptence Speech.

 

 Vad är era invändningar?