Oväntade barn - en predikan
Kategori: Kristen tro
För två år sedan var jag på min första höstupptakt i Tallstigskyrkan, jag hade ännu inte avskiljts som pastor i församlingen och det var vad som skulle kunna kallas mitt första officiella framträdande. Det var en trevlig dag med mat, tipsrunda och jesustavlor på Villa Betel. Efter lunch hade vår kära vän och ordförande Sven-Olof ett litet anförande som tog sin utgångspunkt i hans besök på EFK:s kongress i Falun. Det var ett rätt så bra anförande. Visste ni att ni har en profetisk ordförande förresten?
Sven-Olof tog sin utgångspunkt i Babylon. Hur israeliterna fördes från sitt hemland, från den jord som de brukat i generationer, för att föras till imperiets trappor och deras väldiga städer. Kongresstalaren hade utifrån detta dragit paralleller till en situation där allt fler lämnar eller känner sig tvingade att lämna landsbygden för att flytta till städerna. Den som talat om detta på kongressen menade att detta bör leda till att Guds folk ska, med profeten Jeremias ord: ”Gör[a] allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra” (Jer 29:7) och att mer resurser borde satsas på församlingsplantering i de stora städerna. Sven-Olofs tanke var lite annorlunda, han tänkte på oss som blivit lämnade kvar. Vi som blivit lämnade utanför imperiets städer, vi som lever kvar på landet. Vad ska det bli av oss? Ska vi bara tyna bort och dö?
Alla fördes inte bort i exil till Babylon, en hel del blev lämnade kvar i Israel. De som till största delen lämnades var kvinnor, barn och äldre. De som, enligt babyloniernas synsätt inte kunde tillföra något. Babylonierna var grymma, de förstörde landet som de invaderat. De spred salt på åkrarna, de brände ner och de förstörde så att ett förslavat folk aldrig skulle kunna resa sig igen.
Kanske finns det vissa likheter med hur det är att bo på svensk landsbygd, dock långt ifrån lika extremt som för de kvarglömda judarna. Men stora delar av den forna befolkningen på platser som Finnerödja har blivit uppryckta eller låtit sig bli uppryckta för att hamna i de stora städerna, där den ekonomiska och politiska makten finns. De flyttar från platsen där de har historiska rötter långt tillbaka för att vinna stadens anonymitet. Ofta är flytten till en stad en prövning för tron också – här finns inte den gamla vanliga församlingen, med Kurt som står för kaffet och Hulda som berättar samma gamla vittesbörd på gudstjänsterna. Det finns inga förväntningar på dig – tron hotas av glömska. Vilka blir lämnade kvar på landsbygden? Ofta ensamstående mödrar, ensamstående singelmän och pensionärer. För de som bor kvar blir det allt svårare att överleva, även om det finns råvaror och liv, skog och jordbruk, här så flödar pengarna bort från landet och mot de som äger i de mäktiga städerna. Mejeriaktiebolagens aktieägare, skogsbolagen och regeringkansliet. I ekonomins namn slås också bankkontor samman och flyttas till större orter och småskaliga industrier tvingas att lägga ner i hård konkurrens med jättelika kedjor. Bara en liten rännil blir kvar att slåss på för de som bor vid råvarorna. Allt som är värdefullt tas här ifrån och fraktas till Babylon.
När israeliterna förts bort i exil sattes deras tro på Herren som Gud på prov. Det verkar ju som om den segrande nationens gudar, som t ex Marduk, är starkare. Kvar i landet, i Sion, finns en liten skara som känner sig övergivna och bortglömda. Det ekar tomt i Jerusalem och inga nyfödda barns skratt ekar mot murarna. Möjligheterna till barn har tagits från Sion. Sion, den barnlöse, övergivna och bortglömda
Kanske kan vi se resultatet av detta i vår församling, inte många av de barn som blivit födda i församlingen bor kvar. Och det är glest mellan barnskratten som ekar mot väggarna. Frågan i våra sinnen är – hur länge kan vi överleva? Tio år till? Om vi tynat bort kommer det finnas någon kristen närvaro längre? Kommer 140 års historia att glömmas bort och för alltid begravas i tidens obevekliga sand?
Kanske känns det som om Gud arbetar på andra ställen och glömt bort oss. Kanske är Gud trots allt mest intresserad av det som sker i Babylon och på stora konferenser: ”Herren har övergivit mig, Gud har glömt mig.”
Men Gud säger: ”Glömmer en kvinna sitt lilla barn? [...] Och även om hon skulle kunna glömma, glömmer jag dig aldrig... Du ligger i ruiner, ödelagd, landet är förhärjat. Men nu blir du för trång för att bo i”
Plötsligt beskriver profeten hur det kommer barn från alla håll, det väller in barn från öster och väster och Sion blir nästan för trång att bo i. Och dotter Sion frågar sig själv förvånat: ”Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam. Jag var förvisad och förskjuten, vem fostrade dem? Jag var lämnad ensam, var fanns de då?” Alla länder kommer och bär på Sions söner i famnen och de har Jerusalems döttrar på sina ryggar. Och så samlas alla till en lycklig familjeåterförening – ett igenkännandets glädje.
När profeten skriver handlar det om hur israeliterna ska återvända från Babylon och sluta upp med de som blivit lämnade kvar. Det handlar om hur fångenskapen går över i trösten över att återigen vara på samma plats. Det handlar om att en brutal exil är över, där folkets tro på Gud tänjts till sin bristningsgräns. Men i Jesaja som bok finns det en tanke på att alla folk skall samlas i Jerusalem, att framtiden innebär att alla folk ska träda in i Guds förbund (Jes 2:1-5) och att fred ska upprättas mellan olika folk. Kanske detta redan började ske på ett fördolt sätt i exilen? För exilen innebar att fattigt folk från alla möjliga länder kom att flytta in i det sparsamt befolkade landet. Kanske var detta ett sätt för Gud att ge dessa folk en möjlighet att höra om vem han är?
På vilket sätt var då Sven-Olof profetisk? År 2014 bodde ensamkommande flyktingar på Ester, men inga flyktingar bodde i själva samhället. Många lägenheter stod tomma. Nu finns nästan inga lägenheter kvar i Finnerödja, och människor från hela världen bor på Mjölnaregatan och på Tivedsvägen. Sven-Olof förstod att så skulle ske. Han förstod att de övergivna lägenheterna som vittnande om en stolt forntid för Finnerödja, skulle fyllas igen. De skulle fyllas av asylsökande. Och nu 2016 kan vi se att så är fallet. De har blivit burna hit från alla länder i världen som en gåva till oss. Sven-Olof hade rätt! Han såg att detta skulle vara vi landsbygdsförsamlingars uppgift.
För ett tag sedan när jag var på Svenska och Fika hade jag svårt att koncentrera mig, det var så stimmigt. Det var massor av barn som sprang omkring och gjorde massor av oväsen. Då tänkte jag: ”fy vad irriterande.” Men sen kom jag på att vi i vanliga fall har så få barn i vår kyrka. Det är så sällan som det är någon som för oväsen bland oss! Det är ju en välsignelse att våra väggar för höra ännu mer barnskratt, får höra ännu mer oväsen och får se ännu mer oreda och stök än tidigare. Vi som nästan varit barnlösa har fått barn. ”Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam. Jag var förvisad och förskjuten, vem fostrade dem? Jag var lämnad ensam, var fanns de då?”
Det är en gåva från Gud. Gud har inte övergivit oss, han har gett oss barn. Gud har skänkt oss barn från Afghanistan, Armenien och Ukraina. Och vi kanske skulle kunna behöva lite hjälp med den gåvan. Det skulle vara bra om det fanns någon som kunde tänka sig att komma och kanske hitta på någon aktivitet för barnen under Svenska och Fika. Kanske är det här vår möjlighet att starta en liten, liten barnverksamhet? Kanske är det du som ska hjälpa till?
Det är lätt att grotta ner sig i hur hemskt allting är – utan att se att Gud ger oss massor av gåvor. Gud gör massor av saker mitt ibland oss. Här! Finnerödja är inte övergivet av Gud. Gud arbetar inte bara i Babylon och hjälper inte bara dem som bor i exilen, han är här mitt i landet. Här är Gud aktiv och arbetar. Och kanske kommer han att göra betydligt mycket mer i framtiden?
Men det gäller att ha öppna ögon och öron så att vi kan se och höra det som Gud har att ge oss. Den perfekta attityden beskrivs lite längre fram i Jesaja, en attityd som fullkomnas i Jesus Kristus (Jes 50:4-5). Be om en lärjunges tunga, som kan inge den trötte mod. Be att du ska få ett öra som är villigt att höra, så att Herren kan få öppna dina öron. Gud vill skänka detta till dig av nåd, om du vill ta emot. Fråga dig själv: Vad gör Gud i mitt grannskap? Vad gör Gud mitt ibland oss? Kanske kommer du att bli överraskad av att höra barnrop och röster på alla språk. Kanske blir du överraskad att se att Gud bjuder in fler till sitt förbund.
Jesus den klarsynte, som ser det som Fadern gör. Jesus den med öppnade öron, den som alltid hör Faderns röst säger: ”'Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans.” (Joh 4:34-36)
Gud älskar den här församlingen och han har inte övergivit oss. Lyft blicken och se alla de gåvor som Gud gett oss. Låt oss samla in allt det som Gud givit oss!
