Anton Karl David

Som den kära läsaren säkert vet har jag för en tid (januari) lämnat de första tjugofem åren av mitt liv bakom mig och är nu inne i perioden 26-50. Ve! Vilka böcker har då påverkat mig mer än andra under den första perioden av mitt liv? Jag tänkte mig här försöka mig på en sådan sammanfattning. Det är framför allt en lista på böcker som blåst mina teologiska segel i en viss riktning. Jag kommer bara lista en bibelbok, ty annars skulle hela listan snart vara full av bibelböcker. Denna lista är inte samma sak som de teologer som påverkat mig mest, det är en separat lista, utan mer de böcker som gjort ett djupt intryck på mig. Överväganden som stil och hur öppen för intryck jag var när jag läste boken påverkar därför framställningen. Denna bloggpost är inspirerad av följande bloggpost hela vägen från Australien.

 

1. Matteusevangliet

Jag läste bibeln från pärm till pärm vid några tillfällen i min ungdom, och bar med mig en ganska extrem-luthersk förståelse av relationen mellan det gamla testamentet och det nya. Det vill säga att i GT finns det massor av dom och sorg och i Nya testamentet råder någon sorts kravlöshet och nåd. Matteusevangliet utmanade mig fler än en gång med dess kärva etik och beskrivning av nåd som just något som händer i efterföljelse - när allt hopp verkar ute och Jesus är begravd - det är då i uppståndelsen som vi ser vad nåd är. Att återigen bli utsänd trots sina tragiska misslyckanden. 

 

2. Evighetsljus på mörka moln av Emil Gustafson

Jag läste Emil Gustafson första gången när jag var tjugo. Det som fångade mig var delvis ett enormt allvar, samtidigt som det fanns ett innerligt, poetiskt men korthugget språk. Den bok som mer än andra kom att påverkar mig var Evighetsljus på mörka moln, boken är en utläggning om hur lidande och sjukdom - om det tas emot rätt - inte behöver leda bort från Gud utan snarare bli en bro till Gud. Det finns vissa delar i boken som är problematiskt rent teologisk, då sjukdomen verkar vara skickad av Gud i många passager. Men just den hoppfullheten i lidande som jag fann hos Gustafson var väldigt befriande.

 

3. Den oemotståndliga revolutionen av Shane Claiborne

Min gymnasietids favorit, denna bok lånade jag ut kors och tvärs, dess rygg bröts sönder och den är markerad av andras anteckningar (jag antecknar inte saker i min böcker och knäcker inte ryggar). Claiborne presenterar drömmen om ett kristet liv som jag aldrig riktigt lyckats skaka av mig. Enkelhet, gemenskap och motstånd mot den dominerade kulturen är något som präglar boken. Där finns också en sorts busighet och rättframhet som är mycket frigörande. Den oemotståndliga revolutionen har satt mig på den kurs som jag nu befinner mig på mer än andra böcker. 

 

4. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

Detta är också en bok som jag läste i gymnasiet. Innan jag läste Brott och Straff var jag inne i en period där jag läste mycket av Franz Kafka och klev in i hans mardrömslika världar. Det var alltså antagligen min mörkaste och mest nihilistiska period. Det som tilltalade mig med Dostojevskij är just hur han dyker handlöst ner i människans elände och rakt ner i den godtycklighet som verkar prägla människans handlande. För att sedan komma upp igen. Det är en bok som mer än andra ger hopp, oavsett hur långt borta och vilsen en människa verkar vara så finns möjligheten till nytt liv ändå där.

 

5. Guds stad av Augustinus

Denna bok läste jag i Mongoliet när jag var kring nittion-tjugo. Jag delar långt ifrån alltid slutsatserna som Augustinus drar. Men jag älskar resan som han tar oss med på. Hans beskrivning av människan som först och främst en begärande varelse som formar gemenskaper kring det hon älskar, har påverkat mig djupt. Människans begär får henne att forma två gemenskaper i tiden - de som söker sin egen ära (Människans stad) och de som samlas kring kärleken till Gud (Guds stad). Till stor del tänker jag så fortfarande och kristen tro är därför en terapi där vi lär oss att begära rätt. 

 

6. Kristens resa av John Bunyan

Vi hade en bilderbok med kristens resa som jag älskade som barn. Där fanns dramatiska och djärva illustrationer över Kristens resa från staden fördärv till det Nya Jerusalem. Slottet Tvivel, Fåfängans marknad och Förtvivlans träsk är platser som måste passeras innan slutmålet kan nås. Framför allt är kanske inte Kristens resa en absolut karta över platser som måste besökas (läs t ex Kristinnas resa) utan snarare en vän som talar till en annan vän om faror och lycka som kan möta dig på vägen. 

 

7. Liv i gemenskap av Dietrich Bonhoeffer

Liv i gemenskap är än av dessa böcker som är så befriande kärv och fri från floskler. Bonhoeffer visar, utifrån egen erfarehet, exakt vad som behövs för att kunna leva tillsammans som kristna syskon. En liten, enkel, men allvarligt utmanade bok, som låter oss förstå att gemenskap aldrig är enkel och att möjligheterna till självbedrägeri är många.