Apofatisk kokkorv
Kategori: Kristen tro, Tankar
Detta är ett gästinlägg av Simon Axelsson
Igår började jag och ett par studiekamrater att prata om kokkorv under rasten, av någon anledning. Jag skulle gissa på att vi helt enkelt spånade kring vad för slags mat som gick att tillaga smidigt i pentryt. Man kan ju bara göra iordning vattnet i vattenkokaren, så är det igång.
Jag hade fått för mig att man gärna kunde ”ha i lite mynta eller något” i vattnet.'
”Nej,” sa Jae, ”det ska vara peppar och lagerblad, då får man det där, du vet…” Just det, det lät lite bekant. Jag flikade kort in att jag och Anton en gång för ett par år sedan försökte oss på att koka korv i julmust. Det var för övrigt helt okej, men vi skulle kunna slipa på receptet en aning.
Linan började att prata om kokkorven på Ikea, och försökte beskriva smaken och den ”hinna” som han menade att korven har där. Han gjorde då en min och ett ljud som jag fortfarande har problem att återge med ord. Även Jae hade svårt att förstå vad vare sig minen och ljudet betydde och vi frågade om det var något bra.
”Nja.” Är det något dålig?
”Nej, alltså, inte det heller. Det bara…” och så gjorde han samma min och smackande ljud igen. En tredje dyker in i samtalet och försöker dels tyda minen, dels bidra med sin egen beskrivning på vad möbeljättens kokkorv smakar som. Så här fortsätter det i några korta vändor till, med svepande beskrivningar, miner och gester.
Rasten var nog egentligen redan slut när samtalet började. För att runda av samtalet påpekade jag det lustiga i att vi alla studerar teologi, men vi tycks inte kunna fånga smaken av kokkorv. Och vi menar att vi ska kunna säga någonting om Gud?
”There's a quality of not knowing how to kokkorv.” - Anton Johnsson
Korv i julmust - en delikatess!
