Anton Karl David

Om du vill kan du istället för att läsa denna predikan lyssna på den, t ex här eller på Tallstigskyrkan på iTunes

Matt 19:16-30

När jag skulle välja vilken text jag skulle utgå från idag fanns det två möjligheter: antingen skilsmässa, könlösa och äktenskap eller ”Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga.” Texter som båda två stryker medhårs *await roaring laughter*. Det som är bra med att följa ett evangelies berättelse, som vi har gjort ganska länge nu, är att det innebär att man måste predika över texter som den här. Sådana som inte är så populära. När det kommer till denna unge man som kommer gående till Jesus och till oss i tre av fyra evangelier så finns det många undanflykter. Det finns många olika sätt att försöka dämpa slaget som texten ger.

En ursäkt är så klart att Jesu ord bara var ett specifikt budskap till denne ende rike person, det verkar dock motsägas i åtminstone Lukasevangliet (Luk 14:33, Luk 12:33). Vi kan också se att Jesu lärjungar lämnar allt för att följa honom (Matt 19:27). Andra av de som berörs av Jesu budskap, som Sackaios ger bort hälften av alla sina tillgångar och ersätter fyrdubbelt om han lurat någon (jag undrar hur mycket som blir kvar då?) (Luk 19:8), medan andra ställer sina tillgångar till förfogande, kanske just de som inte har möjlighet att sälja allt (Luk 8:3). Vad som än Jesus menar med ”allt” så kan man nog ändå säga att den som vill följa honom ska vara beredd på att lämna den stora majoriteten av sina ägodelar.

En annan undanflykt vi tar till när vi läser det här bibelordet är att den unge mannen är allt för fäst vid sina ägodelar. Att det som han äger har börjat äga honom istället. Att hans gud är hans många ägodelar och tillgångar (Matt 6:24). Han skulle dock kunna vara rik och lycklig om han bara i sitt inre nedvärderat sina saker och satte Gud på den plats där hans tillgångar nu finns. Problemet med den här tolkningen är att den försöket sätta sig in i den unge mannens inre. Men bibelordet tränger inte in och analyserar hans tankar och prioriteringar. Bibeln bedömer hans prioriteringar utifrån hur han väljer att handla. Som Batman säger: ”It's not who I am underneath, but what I do that defines me.” Det är inte den jag är inuti men det jag gör som definierar mig.

Så låt oss nu se på bibelordet ärligt och öppet, även om det skulle hugga oss rakt i bröstet. En ung man kommer fram till Jesus och frågar honom vad för gott han ska göra för att vinna evigt liv. Jesus ger Gud äran för allt som är gott och ber den unge mannen att hålla sig till budorden. Mannen undrar vilka Jesus kan tänkas mena. Det Jesus sedan gör är att rada upp alla bud som har att göra med mellanmänskliga relationer bland de tio budorden. Döda inte, var inte otrogen, stjäl inte, ljug inte, respektera mamma och pappa och sedan lägger han till kruxet: älska din nästa som dig själv. Älska din nästa som dig själv. I Europa brukar vi ju bekänna oss till alla människors lika värde. Men vad betyder det i praktiken? Det är inte det vi mentalt skriver under på, utan det vi gör som definierar oss.

Nåväl, den unge mannen svarar att han hållit sig till allt detta. Jesus verkar ta honom på ordet eller ifrågasätter åtminstone inte det som han säger. Kort och gott det är en reko kille, så vitt vi vet, som står inför Jesus. Vad är det som fattas? Jesus säger då att om du vill bli fullkomlig, eller om du vill nå ditt mål, så sälj allt du äger och ge till de fattiga. Sedan uppmanar han den unge mannen att följa honom. Ordet ”fullkomlig” har han tidigare använt i Bergspredikan för att beskriva den formen av generöst och utgivande liv som vi bör dela med Gud (5:48).

Ynglingen går bedrövat bort. Vad var det som hände? När Jesus talar om vilka buden är så är det främst negativa bud. Du skall icke. Men där finns också ett positivt bud: du skall älska din nästa som dig själv. Kanske är det så att Jesus prövar ynglingens trofasthet mot detta enda positiva budord. Det finns massor av saker som vi kan undvika att göra, vi kan undvika att döda, vi kan undvika att stjäla, men betyder det att vi faktiskt älskar vår nästa? Vad innebär det att älska sin nästa som sig själv?

Peter Singer är en etiker som gillar utilitarism. Om du slår upp utilitarism i ett lexikon så kommer ni se en bild på mig där jag ser ledsen ut med texten: ”Utilitarism är en riktning inom etik som Anton Johnsson starkt ogillar. Bu!” Men han har skrivit något som jag tycker är tankeväckande och det är att det enda etiska sättet att hantera flyktingkrisen är att ta emot så många flyktingar att vår materiella standard sänks till deras nivå.

Vi hävdar i Sverige att vi har nått vårt tak, att vi inte kan ta emot fler, men ingen har behövt betala ett pris för att dessa människor som kom. Det är ingen, i samhället eller kyrka, som har fått det materiellt sämre ställt efter det att dessa människor kom. Ingen har offrat något. Vi kanske skulle ha fått det marginellt sämre om vi fortsatt att ta emot människor. Men som det är nu har ingen behövt offra någonting. Vi säger att vi tror på alla människors lika värde, men vi handlar inte så. Vi stänger dem ute och njuter av vår välfärd. Våra handlingar avslöjar att vi alls inte tror på människors lika värde. Europa älskar Mammon mer än sin nästa. Punkbandet Refused sjunger: ”Det finns en värdelös valuta i våra själars centralbank.”

Den som inte är beredd att offra sina ägodelar för sina nästa visar i sitt liv att det är ägodelarna som är viktigare än nästan. Att mammon är viktigare än de fattiga. Att välfärd är viktigare än flyktingar. Det är inte vilka vi är inuti utan det vi gör som definierar oss. Och därför utbrister Jesus: ”Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: de är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Och Jakob hans bror säger i sitt brev:

”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av av mal, ert guld och silver rostar, och rosten ska vittna mot er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetaren som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige och han gör inte motstånd mot er.”

Lärjungarna är chockade för Jesu ord träffar dem som en rak höger i solar plexus. ”Vem kan då bli räddad?” Vi är chockade för att vi inser att det är ord som även träffar oss, det är ord som kanske träffar oss hårdare till och med. Vi är kameler som försöker tränga oss igenom ett nålsöga. Det går inte. Vi är hopplöst avgudadyrkare. Våra liv, våra handlingar visar att vi älskar Mammon mer än både Gud och våra medmänniskor. Det är bibelordets hårda slag i våra magar.

Den unge rike mannen vänder sig bort bedrövad. Men bedrövelse är inte samma sak som hopplöshet, bedrövelse är inte samma sak som ”allt är förlorat”. Det kan vara det första steget mot omvändelse. Enligt gammal kristen tradition är denna rike unge man Barnabas. Den missionär som tog Paulus under sina vingar. Jesu slag i magen ledde honom till att bli en nyckelperson i den tidiga kyrkan, för han vände om mot den ”ende som är god”.

”Vem kan då bli räddad?” 

Jesus svarar på lärjungarnas fråga: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” För Gud är allting möjligt. Det vill säga: Gud är inte bunden av vår otillräcklighet, av vår brist på kärlek. Gud är inte en bunden Gud, han är fri. Och det är just Guds frihet som gör att vi som är rika kan prisa oss saliga. Där vi är bundna av vår oförmåga, där är Gud full av förmåga. Där våra vägar är blockerade, där kan Gud öppna en ny väg. Det finns ett evangelium i dagens bibelord och det är att Gud öppnar vägen där ingen väg fanns. Dagens evangelium är att Gud älskar även rika människor. Att han har öppnat en väg för oss.

Jesus börjar tala om världens återfödelse. Det är en förlossning där alla våra krokiga, själviska vägar kommer att rätas ut och Gud kommer att vara allt i alla. Då kommer det inte längre finnas ett hav som dränker de fattiga, skriet till himlen kommer att bytas i skratt och tårar kommer att torkas. Och då, av nåd, så finns det möjlighet också för oss, vi som följt Jesus på det mest bristfälliga sätt, att få sitta på en av de tolv tronerna, trots att det såg ut som om det inte fanns en väg. ”För det finns bara en som är god,” som Jesus säger i dagens bibelord, och det är Gud. Och denna Gud visar sig inkludera Människosonen, han som sätter sig på härlighetens tron, för härlighetens tron är just en symbol för Guds plats. Det är där han finns. Och där sitter Jesus, han är den som är god. Det är han som har berett plats för oss. Det är han som har öppnat vägen. Han har öppnat vägen för oss genom omöjligheterna som heter kors och uppståndelse. Genom dessa omöjligheter öppnar Gud vägen för oss till världens återfödelse, trots att vi ofta mer är problem än lösningar.

Så varför inte pröva att offra något för någon annan? Inte av skuld som slår dig till marken, inte i ett försök att förtjäna något, men som ett sätt att föregripa världens återfödelse. Att visa världen att världens återfödelse går att tro på. Åkrar och hus, tillgångar och tid. Ge! Den Gud som är god har ju öppnat vägen för oss. Välkommen t ex till Synergi på Hippietanten, lär känna lite människor där, forma vänskapsband. Sy ihop, pärlplatta ihop. Snart nog kommer de att behöva din hjälp, och du deras. För Gud är allting möjligt.