Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

En tuktad best - en kristen politikers roll

Kategori: Kristen tro

Jag blir ibland frågad som jag är anarkist. Min c-uppsats handlar bland annat om kristen anarkism,  min och Simons första intervju i Aten och Jerusalem handlade om anarkism, och jag är ofta ganska kritisk mot nationalstaten. Men jag är ingen anarkist. Jag tänker här till och med ge ett litet förslag för vad det skulle kunna innebära att verka som kristen politiker i diverse olika paralament. Jesus själv är kritsik mot både härskarna följugna och självförhärligande härskande (Matt 25:25-26) och deras korruption (Matt 17:24-27), hur ska man då kunna arbeta som politiker? Jag föreslår att arbeta som kristen politiker är att leva mellan Romarbrevet 13 och Uppenarelseboken 13.

Romarbrevet 13 brukar användas som det stora försvaret för kristet engagemang i politik innanför statens hägn, trots att texten förutsätter att kristna befinner sig utanför regerandet och underordnar sig. Överheten framställs här som en del av Guds ordning. Men dess roll är endast negativ, att stävja det onda. Den har ingen postiv roll, det vill säga den bidrar inte till Guds frälsning av världen. Staten bygger inte bygga Guds rike på jorden, utan verkar fungera som ett mänskligt instrument som Gud kan använda till en viss upprätthållande, snarare än kreativ, uppgift. Dess roll verkar vara att hålla våldet nere på en längre nivå, genom att ge det en avgränsad form. Gud tillåter detta instrument genom sin försyn, men hans kreativa arbete är omarbeta världen efter Sonens fredliga drag, våld gäller inte inom "the perfection of Christ". Här skulle säkert många anarkister invända med ord som: "War is the health of the state". Jag vet inte om livet utan stat skulle vara mindre våldsamt och antagligen kan vi inte veta hur ett sådant liv skulle te sig för oss västerlänningar. Det blir en fråga om spekulationer. Det jag skriver ovan är i alla fall Paulus vittnesbörd som kristna bör förhålla sig till. 

Uppenbarelseboken beskriver hur två odjur kommer (Upp 13:1-18). Det första odjuret är en härskare. Han förför folken med sin makt och styrka. "Vem kan strida mot odjuret?" Det verkar omöjligt att besegra. Den andra odjuret som kommer är en sorts religiös legitimitet för det första odjuret som får folken att falla ner och tillbe härskarfiguren. Här kan man tänka sig att Uppenbarelsebokens författare kodat beskriver på det romerska systemet där kejsaren, enligt propagandan, ska skänka hela världen en romersk fred när han besegrar och samlar alla folken till sig. De religiösa systemet får allt att rulla på utan gnissel genom att förmå folket att tillbe kejsaren och offra till honom. De gör falska bilder av kejsaren, ger honom gudomliga titlar och mandat. Denna växelverkan är något som upprepats i historien, det verkar vara ett grundläggande mönster till och med. Hitler målades ut som den starka ledaren och som ett stöd för sin sak skapades  Die Deutsche Christen som fick folket att vända sina blickar mot Hitler som en sorts sekulär frälsare. Stalin byggde upp en sorts kvasi-religiös propagandaavdelning, som till stora inspirerades av ortodox liturgi. Det här är också något vi antagligen kan förvänta oss i framtiden. Mönsret upprepas till dess Kristus kommer. Uppenbarelseboken avslöjar vår värld och ber kristna, i alla tider, att inte böja sig för odjuret. Uppmaningen till de heliga, de kristna, är uthållighet. Håll fast vid det goda och belöna inte ont med ont, även fast ni får lida. Det gäller att besegra det onda genom att fortsätta vara ett vittne, genom att i ord och handling gestalta det som Jesus stod för (Upp 12:11). Det vill säga arbeta emot antikristiliga krig, antikristliga förföljelser och att vara beredda att vara trogen Jesus Kristus intill döden. Min vän har berättat att när han var i Prag för att umgås med förföljda kristna under kommunistregimen så lästes Uppenbarelseboken som en bok om tröst och trots. Den sa att något nytt kommer; Guds rike. Odjurets rike kommer inte bestå i all evighet. Kristus är den som segrar.

 

Staten kan alltså bli ett odjur, en antikrist. Det händer när den tar sig för stora anspråk. När den ser sig själv som en sorts frälsare och kanske särskilt när den använder religion/religiöst språk (här ingår även sekulära myter som nationalism) för att framhäva sin helighet, sitt öde, sin speciella postion. När den vill tvinga alla till stum tillbedjan och förhäver sig blir staten demonisk. Men den har också en uppgift när den fungerar som bäst, att begränsa våldet och fungera som något som hindrar världen från att glida in i ett kaostillstånd. Så vad kan vara en kristen politikers uppgift? Jag tänker mig att det handlar om att tukta statens självförståelse, att hindra den från att se sig själv som en entitet som förtjänar tillbedjan eller stora offer av människoliv. En kristen politikers uppgift är inte att göra staten kristen via kristna värderingar. Det riskerar att göda odjuret och det riskerar att förvanska kristen tro till det andra odjuret. En leverantör av religiös legitimitet. Ett tämjt odjur är det vi vill se, ett som ser att den har en liten roll att spela, i att stävja det onda och ibland belöna det goda, men som också inser att den inte kan frälsa eller kontrollera hela civilsamhället.

Ett gott historiskt exempel på detta tänker jag gäller politikern och baptistförkunnaren Jakob Byström från Skorped. Han arbetade framförallt med att avreligiösifiera det tungt lutherska tvåregementesodjuret Sverige. Han arbetade i sin kapacitet som riskadagsledamot för religionsfrihet och samvetsfrihet. Han såg bland annat till så att fribaptister (som brutit sig ur hans baptistsamfund) fick möjlighet att avstå från militärtjänstgöring på grund av deras fasta övertygelse om att Kristus förbjudit sina efterföljare att ta till vapen. Han arbetade även i riktning mot fullständig religionsfrihet, något som i Sverige först infördes 1950 några år efter Byströms död. En uppgift för en kristen riksdagsledamot skulle kunna vara att gå i Byströms fotspår och tukta odjuret.

 

KOMMENTARER:

  • Hulda säger:
    2015-11-04 | 00:48:58

    "Men dess roll är endast negativ, att stävja det onda." Tyckte denna poäng var intressant. Den påminner mig om Dag Hammarskjöld när han säger om FN: "The United Nations was not created to bring us to heaven, but in order to save us from hell."

    Jag instämmer med mestadels av det du skriver däremot är jag lite tveksam när du skriver, "En kristen politikers uppgift är inte att göra staten kristen via kristna värderingar." Vad är enligt dig kristna värderingar? Tänker du mer moraliskt? För jag tänker mig värderingar som alla människors lika värde, vikten av frihet. Dessa är värderingar som ska praktiseras. Dessa kristna värderingar har varit drivkraften bland annat för Martin Luther Kings kamp mot segregationen i USA.

    Vikten av frihet är verkligen central i bibeln, utan den hade inte Adam syndat. Men Gud ville att vi skulle vara fria så att vi kunde älska honom. Att kämpa för religionsfrihet såsom Jakob Byström gjorde var därför att praktisera kristna värderingar.

    Att stå upp för det förtryckta är kristna värderingar. Alla dessa tycker jag politiker kristna och icke kristna politiker ska stå upp för.



    Svar: Jag håller med! Men det som du nämner är väl en sorts negativt arbete. Det vill säga man försöker inte genom staten påbudja att människor bör leva efter kristna värderingar, vilka de nu är (positivt) utan arbetar för religionsfrihet, samvetsfrihet osv, det vill säga man avsakraliserar staten och minskar dess anspråk över människors liv. En frihet från något (negativ).Om man med kristna värderingar menar det du skriver om är jag helt med på banan! Om man däremot kämpar för konfessionella skolavslutningar, att Sverige ska vara ett kristet land eller något annat sådant som vissa menar hör ihop med kristna värderingar som ska stipuleras på andra så håller jag inte med.

    Med det sagt: det viktigaste politiska arbetet som en kyrka kan göra är att vara kyrka. Att aktivt leva efter Kristi bud. Att vara en stad på berget. Det är det primära politiska arbetet som kristna gör. Att vara en ambassad för Guds rike, som hjälper främlingen och den ensamma och föräldralösa.
    Anton Karl David Johnsson

  • Olov säger:
    2015-11-04 | 22:14:26

    Hej! Min C-uppsats i stats handlade om frisinnet, dvs Byströms crew. Ganska mycket handlade den också om min egen brottning med frågan om hur mycket/vilken sorts politiskt engagemang som är legitimt för en kristen/baptist.

    den är ju som c-uppsatser är, men så är det nu en gång.

    http://www.scribd.com/doc/25385757/olov-stenlund-gaster-och-framlingar

    Svar: Så kul! Den läser jag mycket gärna!Jag tycker inte att det är en helt enkel fråga själv, därav skrivandet. Problemet ligger väl lite i detta med våldsmonopolet. Tack hur som för länken!
    Anton Karl David Johnsson

Kommentera inlägget här: