Salig
Kategori: Kristen tro
Jesus fastade i fyrtio dagar innan han gick upp på berget och predikade. Det här påminner om hur Mose gick upp för berget för att ta emot Guds bud (5 Mos 9:9-11). Lagen som Israel tog emot fullbordas här hos Jesus (17-19). Det är som om det som påbörjades ur elden på Sinai fullbordas i snickaren på berget. Lärjungarna och folket omger Jesus, precis som folket omgav berget när buden uttalades för första gången.
Jesus börjar med att ropa ut vilka som är saliga. Han ger inte först och främst en utläggning av lagar utan en förklaring till vilka drag som ska arbetas fram i människan för att hon ska blir salig, alltså lyckliga på ett djupt och bestående sätt. Han säger att de som är fattiga i anden, de sörjande, ödmjuka, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, renhjärtade, de som håller fred och de som förföljs bär potentialen till denna stora lycka.
På Pressbyrån såg jag en tidning som försökte nischa in sig på människor med någon form av andligt intresse. På tidningen fanns en liten bubbla och i den stod orden ”Allt om andlighet”. Jag tänkte: ”Rackarns här har jag slösat bort fyra år, dragit på mig studieskulder och elände när jag kunde lärt mig ALLT om andlighet genom att läsa en tidning. Jag kunde lärt mig ALLT på en eftermiddag och det skulle inte kostat mig mer än trettio kronor!” ”Allt om andlighet - ditt välbefinnande i vardagen”, stod det. Aha, så det är det som andlighet handlar om: välbefinnande! Alltså att må bra, att bli salig. Då har jag äntligen förstått poängen.
Är Jesu rop i Bergspredikans inledning tips på hur vi ska må bra? Är det självhjälpsrop á la Dr. Phil? ”Om du är ödmjuk och barmhärtig då kommer ditt liv att lösa sig” eller ”Om du väljer att se det positiva i tillvaron så kommer universum arbeta för dig.” Mycket av samtida andlighet förutsätter att världen egentligen är en god plats och om du bara har rätt attityd och sänder ut rätt sorts tankar kommer du att bli belönad. En sorts direktverkande karma. Det är inte det som Jesus pratar om. De som hungrar och törstar efter rättfärdigheten kan också förvänta sig att bli förföljda för rättfärdighetens skull. Att bli baktalad, förföljd och kallad för dumhuvud är något som Kristi lärjungar kan förvänta sig. Tjugoen koptiska kristna från Egypten fick sina halsar avskurna för Jesu skull. Det finns inget enkelt karmasystem som kommer att belöna den som följer Jesu väg.
Världen är inte bara god, det är inte så att med rätt inställning kommer allt att lösa sig. Om vi tar en titt på världen är det ofta så att de som Jesus kallar för saliga är de som lättast trampas ner. Predikaren fångar detta bättre än någon annan (Pred 4:1-4a, Pred 7:16-18). Försök inte vara för rättfärdig, det skapar bara problem! Martin Luther såg att så var fallet, världen var för ond för att mycket av det som Jesus kallar för saligt ska kunna fungera. T ex säger Jesus att de barmhärtiga och de som stiftar fred är saliga, de ska möta barmhärtighet och kallas Guds söner. Men Luther upplevde de invaderande turkarna som ett stort hot, de kunde potentiellt förstöra Tyskland! Alltså kan man inte alltid sträva efter att stifta fred. Dessutom menade han att det var nödvändigt att ibland bestraffa människor med döden så att ondskan inte skulle spridas, alltså kan den som utfärdar dessa domar inte alltid vara barmhärtig. Världen var helt enkelt för ond för att detta liv skulle fungera i praktiken. Istället blev saligprisningarna och Bergspredikan värden som den troende kunde bära på insidan. Även när en person gjorde något som till det yttre verkade grymt, så kunde den fortfarande ha ett barmhärtigt hjärta som ”älskade sina fiender” (5:44). Det är det enda sättet att agera i en ond värld.
Det finns dock en del som missas även i denna lutherska tolkning och det är att det levnadssätt som Jesus kallar till är offentligt, det är inte något som bara ska vara dolt i hjärtats djup (5:14-15). Lärjungarnas liv ska präglas av renhjärtad överlåtelse till Gud och fattigdom i egna resurser men tillit till Gud, mitt ibland människor som inte delar deras övertygelser. De är tänkta att vara som en stad på ett berg. Deras liv är tänkt att lysa som ett Las Vegas i en karg och mörk öken. Eller för att uttrycka det med sångens ord: ”Det lilla ljus jag har, de ska få lysa klart, jag sätter det ej under skäppan, nej, det ska få lysa klart.” Världen är inte enbart ond, det finns tillräckligt mycket av Faderns kärlek som dröjer kvar i skapelsens krökar och vrår för att människor ska kunna känna igen det liv som vi lärjungar lever som inspirerat och buret av Gud. På något sätt verkar världen kunna se att de som lever i saligprisningarna är födda av Gud.
Men hur ska vi då leva i en värld som verkar vara en bladning av gott och ont? Har denna tunga salighet hela tyngd lagts på våra taniga axlar? Hur ska vi orka? Det är viktigt att se att när Jesus predikar gör han det med perspektivet att den sista tiden är inne (Matt 4:17). Den här tiden som vi lever i, den här blandningen mellan gott och ont, går mot sitt slut. Gud ska bryta in i den här världen och han ska trösta de som sörjer. De ödmjuka som nedtrampas under de högmodigas fötterna ska Gud låta ärva landet, ja, de ska ärva en helt ny värld. De renhjärtade skall få se Gud i all Guds härlighet. De som har förföljts för Jesu Kristi skull, de vars blod runnit ut i den libyska sanden, de ska få jubla och glädja sig, när himmelriket kommer i sin fullhet. Genom Guds stora nåd kommer detta att ske, världen kommer att omvandlas efter Kristi barmhärtiga bild. Guds nåd kommer att forsa fram över hela skapelsen och skölja bort det onda och världen kommer att vara född på nytt.
Det innebär att det liv som saligprisningarna börjar teckna konturerna för och som sedan utvecklas i resten av Bergspredikan, inte framför allt har att göra med ökad livskvalitet. Det är inte heller orealistiska ideal som läggs på våra taniga axlar. Nej, det är snarare ett vittnesbörd om Guds nåd. Det har att göra med den salighet som kommer skölja över världen när Gud får råda. Denna salighet ska genom Jesu liv, död och återuppståndelse få kropp i våra liv. Våra liv ska vara en försmak och ett vittnesbörd om Guds nåd.
När Jesu röst ljuder och når oss från berget bär det med sig en utmaning och ett hopp. Hoppet är att Gud inte har övergivit den här världen till sitt eget öde. Gud är ingen urmakare som lämnar världen att ticka på bäst den vill efter det att han fästat det sista kugghjulet. Nej, Gud är fortfarande aktiv i världen, hans godhet kikar fram överallt. Och det kommer en dag då hans nåd kommer överösa oss. Och det som är sorg kommer bli salighet. Då ska de ödmjuka, de som strävar efter att stifta fred i ett helvetiskt krig, de barmhärtiga att få Guds salighet fritt till skänks. Men här finns också en utmaning. Jesus uppmanar oss att leva eskatologiskt, som om den sista tiden är här. Jesus uppmuntrar oss att vara ljus och salt för hans rike. Han utmanar oss att på våra brustna sätt försöka förkroppsliga det rike som kommer. Han utmanar oss att visa på Guds rike här och nu, att vittna om hans nåd genom att leva i det saliga tillståndet. Han utmanar oss här och nu att med Andens hjälp bli fattiga i anden och hungra och törsta efter rättfärdighet. Detta kan leda till att ditt liv blir knepigt. Att du kanske föraktas. Men det är också ett sätt att dra in saligheten i vår tid, att låta Guds rike göra ett intrång i vår tid. Genom att trösta varandra, genom att lyssna ödmjukt, genom att hungra och törsta efter Guds rättfärdighet, gestaltas Guds tillkommande rike.
Så salig är ni som är nedtryckta i andens skoskaft, Guds rike tillhör er!
Saliga är ni som känner er bortdomnade av sorg, Gud kommer att trösta er och vi ska trösta varandra!
Saliga ni som inte vässar era armbågar utan ödmjukt släpper fram andra, ni står först i kön till Guds rike!
Saliga ni som är missnöjda med orättvisans magra rätter, ni som är utsvultna på Gud, Gud har dukat en stor buffé som kommer tillfredsställa er!
Saliga ni som öppnar upp hem, kaffebord och hjärtan för andra, Gud kommer öppna upp sin famn för er!
Saliga är ni som med en dåres envishet håller fast vid Gud, Gud kommer inte slinka ur ert grepp!
Saliga ni som bryter våldsspiraler,ni påminner världen om Fredsfursten!
Saliga ni som får utstå spott, spe och sparkar för Jesu skull,himmelriket är ert.
Saliga är ni vars halsar skärs av i öknen, ni nordkorenaska straffångar, ni pingstvänner i Ukraina. Gläd er och jubla er lön blir stor i himlen. Gud kommer inte glömma bort er!
