Därför är husdop en dålig idé eller varför det inte är så tokigt att vara baptist.
Kategori: Kristen tro
Jag inser att detta kan vara en infekterad fråga. Jag vill därför förtydliga att jag respekterar andras synsätt och tar emot sakliga och goda motargument. Jag kritiserar ingens personliga övertygelse eller ens de flesta samtida kyrkor.
Den stora majoriteten av kristna i världen döper spädbarn. En ganska skojig teolog som själv utför sådana dop har påpekat att "Biblically, it is notoriously difficult to justify infant baptism." Trots det är det har det gjorts ganska många försök, vissa mer övertygande än andra. Ett av de bättre argumenten är kanske husdopen, dessa berättelser återfinns i Apostlagärningarna. Här kommer ett exempel:
"På sabbaten gick vi ut genom stadsmuren och ner till en flod, där trodde vi att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatria och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Gud hennes hjärta så att hon tog till sig det Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta..." (Apg 16:13-15a)
Alla i Lydias hus blev döpta. Antagligen fanns det mycket små barn i Lydias hus, tänker sig förespårkarna. Alltså finns det här ett klockrent argument för spädbarnsdop. Tanken är att i den grekisk-romerska hierarkiska kulturen var det fullkomligt naturligt att det som överhuvudet i ett hus gjorde kunde appliceras på alla i hushållet. Överhuvudets tro blev de andra i hushållets tro. Alltså blev Lydias tro hennes barns tro och på samma sätt kan föräldrar i vår tids tro bli deras barns tro. Men det stannar inte där. I ett hushåll ingick inte bara barn utan där ingick också slavar och tjänstefolk. Alltså, i det hierarkiska samhället döptes också vuxna individer även om de inte nödvändigtvis omfattade tron eftersom deras överhuvud gjorde det.
För att förstå detta måste vi lyfta in ett filosofiskt begrepp: varats stora kedja. Det antika samhället liknade inte vårt samhälle idag utan det var uppbyggt som en komplementär kedja. En sorts hierarki som grundades i en gyllene tidsålder av hjältar och/eller gudar. De olika samhällsklasserna och rollerna (som rollerna patron och slav) kompletterade varandra och hörde samman i varats stora kedja (The Great Chain of Being). Du kunde inte knata iväg till kejsaren och begära dina rättigheter. Nej, din relation till makten grundades i en kedja av personliga relationer (frun till sin man, mannen till storbonden, storbonden till vasallen, vasallen till kungen/kejsaren). Det innebär att på ett plan tillhörde alla kejsaren. Senare kunde kungar tala om folket som något som utgjorde hans "mystiska kropp". Under kejsaren fanns ståthållare, under dem den som ägde hushållet och under dem (oftast) kvinnor (fast Lydia här verkar ha ett hushåll själv), slavar och barn. Slavar och barn fanns alltså längst ner i en kedja, och det som gällde de som stod över dem i kedjan gällde dem. När Lydia byter tro måste de alla byta tro.
För att husdops argumentet ska vara giltigt krävs det alltså, enligt mig, att apostlarna på ett eller annat sätt, i alla fall på mikronivå, försvarar och vidmakthåller varats stora kedja. Det måste dock anmärkas att det är på hushållsnivån det verkar röra sig om. Spädbarnsdop fick sitt riktigt stora genombrott och blev formen, i bestämd form, för dop under 300-talet med Augustinus idé om arvssynden. Då legitimerades tanken på varats stora kedja ännu mer. När Augustinius tankar blev politik under medeltiden sågs det plötsligt som oproblematiskt att när en kung över ett hedniskt folk döptes, alltså toppen i kedjan, så skulle alla hans underståter mer eller mindre under tvång omfamna den nya tron och döpas. Har ni någonsin funderat på hur spanska conquistadorer kunde tvångsdöpa massor av indianer med relativt gott samvete? Jo, landet tillhörde, enligt dem, det spanska hovet. Alltså skulle alla underståtar döpas och omfamna den nya tron. Allt hänger samman i varats stora kedja.
För mig går det en ganska klar linje från tanken på husdop till den historia som jag målat upp här. Jag har också svårt att se hur man utifrån en hierarkisk läsning av husdopstexterna kan särskilja slavar från barn som kandidater för dop. Alltså man kan inte utifrån en sådan läsning av husdopstexterna säga att dopet av spädbarn är mycket gott och bör fortsätta å ena sidan och å den andra säga att dopet av vuxna slavar, mer eller mindre under tvång, är fruktansvärt och något som är helt emot Nya testamentets anda. Jag har svårt för att se hur en sådan läsning skulle se ut i praktiken. Men jag blir gärna bevisad om motsatsen.
Ett annat problem är att Jesus och apostlarna enligt min mening verkar göra upp med ett kedjetänkande. Jesus verkar relativisera tanken på familjen som ett bindande kitt som måste lydas och lyfter istället upp gemenskapen som vill göra Guds vilja (Mark 3:31-43, Matt 10:37) och när Paulus skriver om den nya gemenskapen som formas i dopet verkar den mer ha att göra med frihet från varats stora kedja än att den upprätthålls inom den kristna gemenskapen. I Paulus stora vision om dopet, som han kanske ibland viker av från men som ändå är där, heter det:
"Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal 3:27-28)
För min del pekar det mot att det inte är så tokigt att vara baptist, en som bara döper människor på egen bekännelse. Det har inte att göra med att människor måste vara smarta för att döpas, eller ha en helt perfekt tro. Men den för med sig något av en känsla, när det är som bäst, av evangeliets fria kärlek.
En mycket stel video som presenterar detta på ett stelt men ändå intressant sätt är denna:
Anonym säger:
Hej Anton!
Intressant det du skriver. Jag har själv inte kommit fram till vad jag tror om dopet.
Men när du tolkar bibeln så använder du dig av "sekundär kunskap"(som varats stora kedja, och hur det antika samhället fungerade) för att tolka tolka det "primära" (bibeln).
Enligt kyrkofadern Origenes så mottog kyrkan traditionen från apostlarna att döpa spädbarn. även detta är sekundär kunskap. (Källa är från Origenes kommentar till Rom 5:9 tror jag)
Hur tänker du kring detta?