Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Gå som ormar och duvor

Kategori: Kristen tro

 

 

 (Matt 9:35-38) Matt 10:1-24

Överallt svämmar det över av lidande. Människor är slagna och hjälplösa. Över Galiléen ligger ett tungt täcke av romerskt förtryck; det onödiga vardagliga våldet, de nedsättande kommentarerna, hotet om slaveri. Förutom det, all denna sjukdom. Människorna är böjda under sjukdom. De är lama och lytta, nedtryckta av lidande. Sedan är det de besatta. De som ylar bland gravarna. De som sprider skräck i lokalbefolkningen, dessa vars liv är ödelagda. De smyger omkring som skuggor av sina forna jag, fruktade av alla som kände dem. Det råder en stor förvirring, folket är som får utan herde. De religiösa ledarna verkar inte kunna lätta på den tunga hand som ligger över folket. De politiska ledarna har inget större intresse för de som de härskar över, ändå låter de kalla sig för folkets välgörare. Det är en ond tid.

Vi lever också i en tid av konflikt och upplösning. Terrorism, övergrepp mot barn, frånvarande föräldrar, upplösning av alla gemenskaper, ensamhet och isolering, sexualisering och sekularisering av kulturen. Konflikträdda kristna ledare, hårda och dömande kristna ledare. Krig och rykten om krig. Putin, IS och amerikanska drönare.

Och Jesus säger: Gå, gå skördeman gå!

När Jesus såg på Galliléens människor fylldes han av medlidande ”för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde” Skörden är stor men arbetarna är få, konstaterade han för att sedan sända ut lärjungarna. Jag tror att Jesus fylls av samma medlidande när han ser vår tid. Han fylls inte främst av avsmak och ilska utan av medlidande, för vi lever i en tid där människor är illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde. Vi lever i en tid där människor grips av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån (Luk 21:25). Inför alla dessa krafter i världen som inte går att kontrollera.

Israels tolv stammar ligger slagna och nedtyngda såsom av en osynlig hand. De faller sönder under utländsk ockupation, synd och förvirring. Vad är Jesu svar till ett Israel i sönderfall? I gamla testamentet kan vi läsa att de tolv stammarna inte kunde hålla samman särskilt länge. De splittrades i Nordriket och Sydriket. Folket försökte sedan lämna den sol som de kretsar kring, Herren. Resultatet blir att de faller i mörker och blir invaderade av främmande styrkor. Så är det även nu, vid Jesu tid. Här kan vi åter se hur Jesus liksom svarar på Israels historia av misslyckande. Mitt i de tolv stammarnas misslyckande kallar Jesus tolv stycken lärjungar. Det är inte svårt att tänka sig att Jesus här återupprättar ett nytt Israel mitt i spillrorna av det gamla. Jesus drar in sina lärjungar i ett sorts upprättande av det som misslyckats, ett sorts helande. Ett helande av Israel, där Jesus är solen som de kretsar kring. Man skulle ju kunna tänka sig att detta nya Israel måste dra sig undan från det gamla Israel för att inte befläckas. Men det är inte den historien som berättas i evangelierna. Istället sänds det nya Israel ut till det gamla Israel för att hjälpa dessa som är illa medfarna och hjälplösa. De sänds ut för att hela och lägga om såren, för Gud är trofast. Jesu lärjungar lever i symbios med Israel. Kyrkan gör det med världen. Lärjungarna sänds ut för att vara ett hoppets ljus, Gudsrikesbärare mitt i en ond tid, mitt bland ett vilset folk. De sänds ut till de som finns nära dem. De sänds ut att vara missionärer mitt bland sina egna. I ett första skede för att upprätta det sårade Israel, men sedan för att skickas ut till hela världen.

Församlingen är ett folk, ett Israel, som till sin natur är missionellt. Församlingen är de utsändas gemenskap, det är en samling av missionärer. De bygger inte egna stater utan lever utspridda i förskingring bland de som ännu inte tror. Församlingen är alltid sänd till världen, om kyrkan inte vittnar om evangelium har den misslyckats med att vara kyrka. Varför är kyrkan de utsändas gemenskap? Jo, för att Kristus är sänd av Gud. Sonen sändes inte till världen för att döma den utan för att rädda den och Jesus själv säger: ”Som Fadern sänder mig sänder jag er” (Joh 20:21). Ordet, Jesus Kristus, är sänd till världen av Fadern som representant för Gud, på samma sätt sänds också vi till världen av Sonen för att vara Jesu representanter för världen. Därför kan Jesus säga ”Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar också emot den som har sänt mig” (Matt 10:40). Så är det och så måste det vara. Vi måste vara sända, vi har inget annat val för: ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre.”

Vi är Jesu representanter. Vi sänds därför ut att göra samma saker som Jesus gjorde. ”Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp de döda, gör spetälska rena och driv ut demoner” (10:7). Det är en stor uppgift. Kanske vill vi stanna vid den första meningen eller kanske vill vi stryka hela listan och inte försöka oss på något av detta. Antagligen ska inte alla göra allt, men alla kan göra något, för i ett folk finns många människor med många olika gåvor. Som församling kan vi inte skygga undan för det som Jesus säger för: ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre.” Om vi är sända av Kristus på samma sätt som Kristus är sänd av Fadern innebär det att den helige Ande ska ge även oss kraft till att på stapplande ben kunna re-presentera Kristus för världen. Alltså åter presentera Jesus i ord och handling till en värld som är sargad och döende. Vi ska vara en fyrbåk av hopp.

”Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat.” (Matt 10:9-10). Det finns en predikant i USA som heter Creflo Dollar, att hans namn är just dollar är ganska passande för denne predikant bestämde sig för att göra en insamling av dollars för att kunna köpa ett av världens dyraste privatjet. Detta för att han skulle kunna resa säkert till olika platser och förkunna evangeliet. Frågan är om inte detta är ett stort förkastande av gåvan att få vara en Kristi representant. Hur gick Jesus ut i världen? Det står att Människosonen inte hade något ställe att vila sitt huvud på (Matt 8:20). Jesus gick ut i enkelhet utan garantier, utan vapen eller rikedom. Arbetaren är värd sin mat, det är så mycket belöning som den som är utsänd av Kristus kan vänta sig: det dagliga brödet. Gud är trofast och kommer försörja oss. Kristus sändes till världen i enkelhet. Den som går ut i Jesu namn kan inte vänta sig att få komma ovanifrån som en härskare eller en soldat. Den som representerar Kristus måste komma i enkelhet som en tjänare, med inget annat att erbjuda än Guds frid. Den som representerar Kristus måste vara utelämnad åt den som han/hon kommer till utan möjlighet att tvinga och härska. ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre.”

Vi blir skickade som får bland vargar. Helt försvarslösa. Som kristna måste vi vara beredda på att de illa medfarna och hjälplösa fåren kan blotta sina tänder och stå framför oss som vargar. För oss ingår det då inte i kallelsen att kasta oss över vargfåren som om även vi vore vargar. Nej, vi kallas att vara kloka som ormar, listiga djur som inte är naiva och godtrogna utan vet hur man kan slingra sig undan vargar och förvirra dem. Och oskyldiga som duvor, djur som offras i templet. De är självutgivande djur. Om vi inte kan slingra oss undan som ormar ska vi hellre vara beredd att dö för vargfåren än att döda dem eller göra något annat ont. Den goda herden ger sitt liv för fåren. Hans tränade får, den utsända kyrkan, kan inte vänta sig något annat än att lägga ner livet för andra. Det som Jesus säger ska hända den missionerande kyrkan hände honom själv. Han ställdes inför kungar och ståthållare, som ett vittne för hedningarna, och blev också förrådd av Judas hans egen lärjungabroder. ”Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren är inte förmer än sin herre. Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?”

Vägen är smal och svår, församlingen har ofta skyggat undan för den och velat gå en annan väg. En bred och bekväm väg, en Eriksgata i triumf. Det nya Israel har här mycket att lära av det gamla Israel, det judiska folket, som ofta levt på ett sätt som mer påminner om Kristus än kyrkans liv. När kyrkan valt att beväpna, kolonisera, komma ovanifrån och tvinga på människor budskapet har det judiska folket lidit tålmodigt och lämnat rättvisan i Guds händer. De har fått stå inför hedniska härskare som vittnen om den väg som Kristi kyrka egentligen borde vara. Det nya Israel har därför mycket att lära, ironiskt nog, från det gamla Israels historia om vad det innebär att leva som efterföljare av Kristus. Vad det innebär att vara ett missionerande folk mitt ibland vargar som inte delar deras tro. Vi kan här lära oss vad det innebär att leva i diasporan, i förskingringen.

Kyrkan har ofta gjort det lätt för sig. Men om vi verkligen följer Kristus kan vi inte vänta oss något bättre än förföljelse. Frågan är därför inte: varför blir kristna förföljda? Frågan är snarare varför blir inte vi det? Är det så att vi följer någon annan än Kristus? Är det så att vi blivit för normala? För mycket fårvargar?

Vi lever i en tid av konflikt och upplösning. Terrorism, övergrepp mot barn, frånvarande föräldrar, upplösning av alla gemenskaper, ensamhet och isolering, sexualisering och sekularisering av kulturen. Konflikträdda kristna ledare, hårda och dömande kristna ledare. Krig och rykten om krig. Putin, IS och amerikanska drönare. Den väg som Kristus kallar oss till är hård och svår. Det är att gå in som får bland vargar. Det är att välja att gå rakt in i kaosets vågor med endast en orms list som vapen. Det är att förkunna budskapet om Jesus underifrån, som allas tjänare.

Har vi några garantier? Nej, egentligen inte. Det vi har är hopp. Det hoppas kallas återuppståndelse.Vårt hopp är att samma sak som hände Kristus också händer oss när vi vågar vara sända som hans representanter. Hoppet är att djävul, död, ondska och vargfår inte kunde besegra Kristus. Jesus var oskyldig som en duva och listig som en orm. Han gick trofast in i döden helt oskyldig. Men så besegrade han också djävul, död och ondska! Listigt! Klokt! Och för hans trofasthets skull uppväcktes han från de döda, som den förstfödde. Om han är den förstfödde betyder det att fler födslar kommer. Vi är de efterkommande födslarna. Vi får bli Guds söner och döttrar på grund av Kristi trofasthet. När vi håller fast vid honom är vårt hopp att hans öde blir vårt; uppståndelse från döden och absolut närhet till Gud. Detta ger oss mod att gå ut! Detta ger oss mod att representera Kristus. Kristus har segrat därför kommer även vi att få livets segerkrona

”Lärjungen ska vara nöjd om han får det som lärare och tjänaren om han får det som sin herre.”

KOMMENTARER:

  • Mathilda Fagergren säger:
    2015-07-07 | 22:25:15

    Amen! Vilken välsignelse det är att få ta del av din undervisning Anton!

    Svar: Tack! Eller Gloria soli deo!
    Anton Karl David Johnsson

Kommentera inlägget här: