Varför måste Jesus döpas?
Kategori: Kristen tro
”Vad håller du på med?” Johannes försöker hindra Jesus från att gå ner i Jordans strömmande vatten. Han försöker med lätta knuffar kärleksfullt mota Jesus från floden. Johannes har förkunnat att det dop han döper med, omvändelsens dop i vattnen, inte går att jämföra med han-som-kommers dop i helig Ande och eld. Johannes har berättat att han inte ens är värdig att ta av han-som-kommers smutsiga, svettiga sandaler. Han är inte ens värdig att kallas för hans tjänare. Och så går han-som-kommer ner i vattnet för att döpas med detta underlägsna dop av Johannes. ”Nej!” väser Johannes ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.”
Varför låter egentligen Jesus sig döpas av Johannes? Är inte det lite märkligt? Ska han som har kastskoveln i handen, han som ska döma hela världen, omvända sig? Är inte han som förmedlar Anden ren nog? Är inte det i så fall lite oroväckande?
Jesus har kallats ut ur Egypten och hans familj har bosatt sig i Nasaret. Förmodligen har inget särskilt intressant inträffat under denna tid. Det första som händer, det som inleder Jesus tjänst är att han låter döpa sig av Johannes. ”Låt det ske. Det är så vi ska uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Det är med de orden som Jesus tjänst inledes. Att döpas av Döparen är inte så ovanligt, det var just genom att döpa han fick sitt namn. Mängder av människor kom för att låta döpas av Johannes döparen (Matt 3:5). Jesus är bara en i mängden som tar emot omvändelsedopet. Det är bara Johannes som vet att det är opassande för just den här mannen att låta döpa sig. Jesus går in i dopet som en av folket, som en vanlig människa. Han är bara en i mängden.
Kanske kan man säga att Jesus inte bara är en del av folket utan också representerar folket. Precis som hebréerna kallats ut ur Egypten, så har Jesus kallats ut ur Egypten och på samma sätt som Jesus påbörjar sin tjänst genom att gå ner i Jordan så har Israels folk började sitt liv i det förlovade landet med att gå igenom ett torrlagt Jordan. Något som de förberett sig på under många år av vandring i öknen. Jesus går också in som en av folket in i dopet, precis som en vem-som-helst går han-som-kommer ner i dopets vatten.
Jesus återspeglar folket, dess historia och dess invånare. Det är på, ett sätt som han bär folket med sig ner i Jordan. Han omvänder sig som en av dem, som dem. Han är på ett sätt dem. På det här sättet blir dopet också en bild för korset, en bild som Jesus själv använder (Mark 10:38, Luk 12:49-50). Jesus bär folket, och om vi får tro aposteln Paulus hela mänskligheten, upp på korset och dör istället för dem (Rom 5:12-21). Jesus dör som en av oss, för oss. Som oss. På samma sätt bär Jesus med sig folket, vilket även innefattar oss, ner i dopets vatten. Dopet blir som ett sorts förbådande för döden och uppståndelsen.
”Låt det ske. Det är så vi ska uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Anledningen till att Jesus liv, ett liv som på ett plan ser ut som vem-som-helst, är ett unikt liv är för att han lever troget Gud där vi inte lyckats med det. Jesus lever ett liv som är fullkomligt lojalt till Faderns vilja och därför kan han uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Jesus uppfyller allt som hör till sitt folks rättfärdighet, vår rättfärdighet. Jesus återspeglar och reparerar sitt folks historia.
Jesus lojalitet går långt över vad som tidigare skådats. När folket på Gamla testamentets tid, med Josua som ledare, gick ner i Jordan och in i landet var deras uppdrag att föra krig, ett ganska grymt sådant till och med. Men med Jesu uppdrag är det annorlunda. Jesus uppenbarar på ett fullkomligt sätt Guds vilja. Många är överens om att dopberättelsen anspelar på Jesaja 42:1-4. Vi kan se att rösten vid dopet har en stor likhet med ordet från Jesaja. ”Detta är min tjänare, min utvalde som jag har kär.” Vi kan också lägga märke till att det här står att ”Jag låter min ande komma över honom” något som också sker i dopet när Anden kommer ner från himlen i form av en duva. Vi kan också se att det är ett radikalt annorlunda sätt att bekämpa ondska som kommer till uttryck i texten. Ett mer fullkomligt sätt, som Jesus utför efter dopet. Det står om Jesus att ”Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte. Trofast skall han föra ut rätten...han skall inte tyna bort eller knäckas innan han fört rätten till seger på jorden.” Jesus för rätten till seger på jorden på ett mer fullkomligt sätt. Han gör det på ett sätt som ingen kunnat förutse, genom att vara rättfärdig i vårt ställe och dö i vårt ställe.
Jesus knäcker inte den knäckta tomatplantan, han växer upp bredvid, alldeles intill för att stärka stötta den, för att ge den av sitt liv. Till och med när ”yxan är satt till roten på trädet” som Johannes Döparen säger om folket, till och med då går Jesus in och tar yxhugget i vårt ställe.
”Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: 'Detta är min älskade son, han är min utvalde.'” Jesus är beredd att uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Det är på grund av denna trofasthet som det kan avslöjas vad som redan är sant: att Jesus är Guds son. Den utvalde. Gud förkroppsligad.
Det som sker i dopet är en sorts storslagen uppenbarelse. Det uppenbaras att Jesus är Gud son, den som är sänd för att rädda oss. Där uppenbaras också Fadern, den som sänder sonen, som älskar honom och sitt folk. Där uppenbaras också Anden, livgivaren. Den som kommer över sitt folk för att ge det kraft i de sista tiderna. Den som tröstat oss. Det sammanbindande kittet av kärlek i treenigheten. Det uppenbarar att Gud är en gemenskap utan splittring, en gemenskap som ger liv till oss.
Att bli döpt handlar om att omslutas av denna gemenskap genom Jesus. I Romarbrevet 6 beskrivs dopet som att identifiera sig med Jesus, med hans dop, döden och uppståndelsen. Det verkar som om det handlar om att låta Kristi trofasthet, bli min trofasthet. I dopet väljer vi Kristus och att dö bort från våra gamla liv där vi tror att vi har kontroll men egentligen är slavar under synden. Miraklet är att när vi identifierar oss med Kristus finns det en uppståndelse och möjlighet till ett nytt liv! På något sätt identifierar vi oss i dopet med Jesu historia, hans liv och uppståndelse, inte vår egen. Vi överlämnar våra spillror och får något nytt. Fadern uppväckte Jesus på grund av hans trofasta liv, när vi identifierar oss med Jesus reses vi också upp till ett nytt liv på grund av Jesu trofasta liv. Vilket innebär att vi kan ha samma gemenskap med Gud som Jesus har.
Varför måste Jesus döpas? Johannes tyckte att det var opassande att döpa Jesus, Messias, Guds son. Många har haft problem genom århundradena med att Jesus döps. Hur kan han, den som inte gjort något fel, ta ett dop som handlar om att lämna sina synder bakom sig? Kanske är det just för att ändra på dopet. Dopet som Johannes döpte med var ett omvändelsedop. Det var att vända sig bort från något, men inte till något. Genom Jesus finns det också något att vända sig till; vi vänder oss till honom i dopet. Han som har levt ett liv som vem-som-helst. Jesus lever trofast i sitt folks ställe. Därför när vi döps, döps vi in i hans liv, in i hans trofasthet. In i hans död och liv. Om vi tar emot det i tro.
När vi identifieras med Jesus händer det något med oss, vår status förändras. Vi kan ropa ”Abba! Fader!” (Rom 8:12-17). Vi omsluts av Guds liv, treenighetens liv. Anden kommer också över oss för att trösta oss och rusta oss. Och vi får höra de ord som Fadern sa till Jesus: ”Detta är mitt älskade barn, du är min utvalde.” För att Jesus gör det möjligt för oss att identifiera oss med honom i dopet finns också möjligheten att födas av Gud. Att bli Guds barn.
Himlen öppnas för dig när Jesus stiger upp ur Jordans vatten. När han stiger upp ur graven. Han har gett den möjligheten till sitt folk.
