Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

En tjockare karismatik

Kategori: Kristen tro

Det känns mer och mer aktuellt att skriva något om karismatik. Det vill säga något om gåvorna som Anden ger till den kristna kyrkan. Den delen av kyrkan som starkt betonat vissa delar av Andens liv i församlingen, t ex tungotal, helande av sjuka osv, tenderar att vara katantad av skandaler. Nämnas kan den danske predikanten Jens Garnfeldt, som reste runt i landet och håvade in hutlösa summor pengar, Benny Hinn och diverse amerikanska och svenska förkunnare. Sexuella övertramp, girighet, manipulation är några av de saker som kan nämnas. Ett annat problem kan vara eskapism. Att karismatik blir något som hjälper dig att fly från den grå vardagen in i en andlig zon.
 
Hur kan den karismatiska kristenheten bli mer sund och mindre benägen att gå upp som en sol och falla ner som en pannkaka? Här vill jag rada upp några punkter:
 
  • Andens aktivitet bland de troende är tjockare än tungotal och utväxande ben. I  Rom 12:3-7 radar Paulus upp aktiviter som många i karismatiska församlingar inte tänker på som just karismatiska. Tjänandets gåva, tröstens gåva, gåvan att frikostligt dela med sig. Detta står jämsides med gåvor som profetia. Paulus verkar inte göra någon distinktion här. Samma ande verkar på många olika sätt. Den som talar i tungor används av Anden på ett sätt, den som tröstar någon som sörjer sin döda make används av Anden på ett annat. För att en karismatik ska bli sund måste allt detta omfamnas av kyrkan. Det finns inga b-gåvor. Det här innebär också att den som till exempel har profetians gåva inte nödvändigtvis är en ledare. Den personen kan vara omogen och istället behövs någon med undervisningens och omsorgens gåvor. Gåvor som på ytan kan se mindre spekatkulära ut.
  • Gåvorna är till för kyrkan och ska prövas i kyrkan. Paulus är extremt tydlig att gåvorna inte är till för att du ska må bättre, få lite fart och fläkt i ditt liv. Dina gåvor är till för att kyrkan, som en kropp, bättre ska kunna följa sin Herre Jesus Kristus.  För att den bättre ska kunna visa omsorg om varandra och världen. Avsnittet om gåvorna följs direkt av etiska uppmaningar i efterföljelsens tecken (Rom 12:9-21). Det innebär att den som har en gåva inte, för att den har en så stor smörjelse över sitt liv, kan koppla loss sig från församlingen och sprätta i väg som en egen liten tumme. Ofta är ett problem i karismatiska sammanhang att en ledartyp tror att han klarar sig utan andra, att han kan sticka iväg på egen hand, att ingen får ifrågasätta honom. Detta är heresi. I Nya testmamentet föutsätts hela tiden att den enskilde troende står under gemenskapen. Gemenskapen har rätt att pröva om det som sägs är sant (1 Thess 5:20-21). Det innebär dels att det inte finns några gåvor som berättigar den troende att vara immun mot kritik. Och dels inga gåvor som ger rätt att bryta med gemenskapen för att den inte får göra exakt som den vill. Detta eftersom mångfalden och helheten i församlingen är det som ska eftersträvas.
  • Karismatik utan kontemplation och meditation är för tunn. Det finns en risk i karismatiska sammanhang att man tror sig känna Gud på ett ganska uttömmande sätt. Att eftersom man är använd av Gud så känner man honom rätt väl. Detta är inte entydligt bra, för det kan leda till högmod gentemot andra och en ovilja att ta in insikter från sammanhang som upplevs som mindre livfulla. Ett sätt att råda bot på detta är att para det karismatiska, i smal mening, med kontemplation och kristen meditation. Kontemplation är att bli stilla inför Gud och inse att han är så mycket mer än vi kan tänka och förstå. Kontemplation är att beundra Gud. Det är också en tid av avgudakrossning, när man är inför Gud inser man att ens erfarenheter och tankar om honom inte räcker. Meditation är att begrunda Gud, att stilla vända på det man vet om Gud. Båda är aktiviter som innebär fördjupning av relationen med Gud tillsammans med insikten att det finns så mycket mer att lära känna. Att Gud är och förblir en outforskad djup källa av visdom och kärlek.
  • Karisma och Bergspredikan går ihop. Kristus kallar dig att gå i hans fotspår. Följ honom. Inte begär efter rikedom och lyx.
 
Nåt sånt. Vad tycks?
 

KOMMENTARER:

  • Mathilda Fagergren säger:
    2015-03-01 | 20:35:11

    Så fantastiskt bra skrivet! Har tänkt på det här väldigt länge själv, vad som anses vara karismatisk och inte, och kyrkan behöver i många fall bredda synen på vad det innebär. Så som sagt: bra skrivet! :)

    Svar: Tack så mycket, jag uppskattar det! Som sagt behöver nog en del förtjockningsarbete pågå. Ett mycket enkelt verktyg för det tänker jag är "Gåvornas tre färger" t ex.
    Anton Karl David Johnsson

Kommentera inlägget här: