Ungdomens musikvanor eller Den glada nihilismen
Kategori: Anton, Kristen tro
Allt i denna bloggpost behöver inte tas på blodigt allvar.
Nihilism: livet är utan mening, mål eller inneboende värde.
Jag har, tillsammans med mina vänner, funderat på om det är någon skillnad mellan oss och de som föddes senare på 90-talet eller på 00-talet. Våra spekulationer grundas på att musiksmaken har förändrats, något vi märkte när vi var på festivalen Frizon. Medan vi lyssnade på musik med mycket känslor, ofta mörka sådana, där teman kunde vara ångest och letande efter mening, verkar de som om de som kommer efter oss lyssnar på väldigt glad musik. Låtarnas främsta syfte verkar vara att undervisa oss i vikten av att festa och leva livet samt inte tänka på morgondagen. Kanske kan skillnaden sammanfattas med att vi var bland de sista som tyckte att livets meningslöshet var ett problem och inte en källa till glädje
Ett exempel på denna tematik. Guy Sebastian - Tonight Again:
"Oh some people might call you crazy, they say we only live for fun, they might be right but only maybe, but I can guarantee that what we got is what we want. Do watcha, watcha, watcha want... I don't want tomorrow, oh baby tonight so good...."
Ett annat exempel skulle kunna vara Aviciis hit "The Nights" som målar upp livet som ändligt och att den mening som man kan klämma ut ur det är att låta "the animals inside come out to play" och festa loss.
För mig känns det som att det finns en tydligt nihilistisk strömming i dagens populärmusik. Livet är utan mening, det enda vi har är våra kroppar som marscherar mot döden. Det är dock en glad nihilism. Det gäller att inte låta tidens domsgång fyllas av något annat än glädje. Kroppen måste märkas av festande och glädje innan den packas ner i gravens jord. Det är den mening som blivit oss givna.
Om en sorts glad nihilism är utmärkande för den kommande generationen kan några kritiska frågor ställas. För det första, hur ska ett liv värderas som inte njuter? Finns det någon mening att låta något eller någon leva som inte glädjer sig och njuter? För det andra, kan man göra uppoffringar för ett högre mål, t ex för att rädda planeten från död?
En annan sak som slagit mig är hur likt denna luft som vi andas är den som virvlade i Rom strax innan det intogs av vandalerna. Det fanns en stark känsla av meningslöshet i Rom. Religionen kändes falsk, systemet var korrupt. Det fanns inte längre något som gav världen en känsla av mening. Allt hade reducerats till en jakt på makt och ära. Allt som fanns var detta liv, denna korta tid i ett hav an intighet. En vanlig inskription på gravstenarna var "Jag fanns inte, jag fanns, jag finns inte, jag bryr mig inte" Vad är svaret i en tid som denna? Det fångas utmärkt i Paulus konstaterande: "Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö." (1 Kor 15:32). Det var alltså fest och tillfälliga lyckorus som blev lösningen.
Kanske det är bättre att säga förträgning istället lösning. Det handlade och handlar bara om att blockera bort den obehanliga vetskapen om att inget festande kan ändra på något och att till och med glädjen är meningslös utan mål. Förträgning är sällan en lösning för mental och samhällig hälsa, det blockerar den. Augustinius menade att ett samhälle defineras av vilka värden de kommit att älska. Ett bestående samhälle ensas kring bestående värden. Kan då ett nihilistisk samhälle bestå? Vad jag föreslår, kanske med glimten i ögat, är att den västerländska civilisationen står inför vägs ände. From here on there's nothing but nothingness. Vandalerna kommer. Det har givetvis både sina fördelar och nackdelar.
Men livet är inte tomr och meningslöst. Det finns en djupare glädje. För nu har Kristus uppstått som den förstfödde från de döda. Döden har gjort sitt och vad som ändligt är kommer uppslukas av oändlighet och liv. Kristus har uppstått och de heligas gemenskap existerar, de som i liv och död samlats kring kärleken till Gud. En gemenskap som aldrig kommer dö eftersom Guds kärlek är evig.
Kanske denna post kan sammanfattas med Showbreads albumtitel: "No, sir, nihilism is not practical" och för att göra ett tillägg: nor funny. Däremot är Gud evig glädje.
