Predikan: Axplock och korv
Kategori: Kristen tro
Det är en varm och trevlig dag och världen står och väger mellan sensommar och tidig höst. Du känner dig lite lös och ledig och solen får fälten att lysa av guld. Jesus föreslår att ni ska ta vägen över fälten, ni skrattar glatt och glider in på en stig mellan guldhaven. Det är sabbat, vilans dag. Men du har inte ätit idag, det gnager i magsäcken. Nu är det som om allt du kan tänka på är axen vissa av dem är vita som snö. Du och några av dina närmsta vänner ger varandra en försåtlig blick, och ni börjar plocka ax och gnugga dem mellan händerna för att sedan äta. Överraskande gott! Då från ingenstans kommer några fariséer, har de legat och tryckt i sädesfältet? Var kommer de ifrån? ”SE! Se! Din lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten!” ropar de till Jesus.
Söndag- och sabbatsfirande har sett ut på många olika sätt. När min mor var liten brukade de åka på söndagsbilturer och köpa kall prinskorv att mumsa på i bilen. Angående korv kan vi läsa i boken "Är det synd att tro på tomten?" med samlade svar på frågor om en kristens livstil från 40-50-talet att just varmkorvsförsjälning inte var någon bra idé på söndagar:
Fråga: Är det rätt av en äldstebroder att på sondagar och andra mötestider sälja "varm korv"? F.A.I
Svar: Det måste anses olämpligt och torde väcka anstöt.
På vissa västkustska öar där vissa frikyrkoförsamlingar var starka har jag hört att gungor kedjas fast under söndagar så att människor inte skulle få för sig att göra sånt opassande på söndagarna. Dagens fråga kretsar kring sabbaten – vad innebär sabbaten och vad har Jesus med det att göra?
Sabbaten är alltså den dag som Herren i Gamla testamentet gav till Israel för att låta dem vila. Det finns två motiveringar till varför folket skulle ha en vilodag på veckans sista dag.1 Den första motiveringen utgår från att Gud skapat världen och njöt av sin skapelse på den sjunde dagen (2 Mos 20:8-11). Människan ska koppla ner och koppla av och ta del av Guds välsignade vila som han erbjuder världen. Den andra motivationen är social. Israel har varit slavar i Egypten, de har smakat på ett liv utan vila, med ständigt arbete. Tegelsten på tegelsten, murbruk och piskrapp i all evighet utan variation. Gud ger dem en ny rytm för livet, frihetens rytm (5 Mos 5:12-15). Han ger dem en dag då allt skapat ska få vila ut. För Gud är inte Farao. Sabbatsprincipen sträcker sig till alla levande varelser, men också till landet i sig själv. Allt ska få vila.
Israel bodde en begränsad tid i sitt land, efter ett tag blev de intagna av Babylon och Assyrien och förda i exil och även när de återvände till sitt land var de långa tider dominerade av utländska krafter. Nu, vid Jesu tid, av Romarriket. Hur kunde detta ske? Enligt många av profeterna var det just ett dåligt sabbatsfirande som låg bakom allt. Ett sabbatsfirande utan rättvisa i fokus (Amos 8:4-10), där varken land eller människor fick vila ut. Landet utarmades till sista kornet och fick aldrig vila, djuren arbetade ständigt, tjänare och slavar bar tunga vikter. I Tredje Mosebok kan vi läsa att folket fördes bort i exil för att ”landet [då] skall få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet få sina sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, när ni bodde där” (3 Mos 26:34-36).
Det kanske var på grund av detta som fariséerna ansåg att det var så extraordinärt allvarligt att bryta mot sabbatsbudet. Om folket inte firar sabbat på ett gott sätt kommer exilen aldrig ta slut. Romarna kommer att härska över dem i all evighet. Om folket däremot tar sabbat och sabbatens Herre, Israels Gud, på allvar så kan de förvänta sig befrielse (Jes 58:13-14). Det är därför de måste granska folket och Jesus, skärskåda dem för att se till att de inte kränker sabbaten.
Jesus argumenterar utifrån Bibeln. Först utifrån Davids handlande och sedan utifrån hur prästerna agerar i templet på sabbaten. Hans poäng är att sabbaten är till för människan, om lärjungarna är hungriga och lider av det, går det före en strängare tolkning. Han citerar sedan Hosea 6:6, vilket han också gjorde när han blev ifrågasatt för att han åt med tullindrivare och syndare. Han säger till fariséerna: ”Barmhärtighet vill jag se och inte offer.” Sedan lägger han till att om de förstod vad som menas med dessa ord så skulle de inte döma oskyldiga. Jag tror att Jesus här pekar på sabbatens kärna: Guds barmhärtighet. Gud är en barmhärtig Gud, inte en vresig Farao. Gud vill att alla ska få vila ut och njuta av hans skapade verk på samma sätt som han njuter av det. Sabbaten visar att Gud är barmhärtig och önskar att hans folk ska få leva i frihet. Det är också därför som Gud kan bli vred över allt som vill binda människor. De som vägrar att ge dem vila och bara vill ge dem sten på murbruk, piskrapp på piskrapp. Sabbatens kärna är att Gud visar barmhärtighet mot oss och ger oss en frihetens rytm och att vi därför också borde ge varandra en frihetens rytm.
Fariséerna vill offra sabbatsbrytarna och kasta ut dem ur folket, men Jesus menar att de dömer oskyldiga för de missar att sabbaten handla om barmhärtighet. De angriper lärjungarna, med de borde angripa de krafter och makter som tvingar människor att ständigt arbeta och aldrig vila. De går till angrepp på personer istället, de dömer oskyldiga, hungrande människor. En verklig andlig krigsföring skulle istället innebära att de går till angrepp på de strukturer som tvingar människor att ständigt arbeta och aldrig vila. Då skulle de delta i Guds kamp.
Men Jesus slutar inte där, han säger ännu mer. Jesus säger spektakulära saker. Jesus säger att han är större än templet (12:6) och herre över sabbaten (12:7). Jesus är större än templet, som kan ge rättfärdighet till dem som deltar i dess kult, och Jesus är Herre över sabbaten, sabbaten som är själva uttrycket för Guds barmhärtighet. Jesus har strax innan vårt bibelord sagt att de som är tyngda av bördor kan komma till honom och få vila. Att gå in i efterföljelse av Jesus är en form av vila (Matt 11:28-29). Senare citerar Matteus Jesajas bok (Matt 11:15-21). Jesus skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa. Han är rättvis och dömer inte oskyldiga. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan. Nej, han ska föra rätten till seger. Han skall besegra alla de krafter som tynger ner och aldrig tillåter vila för människor. Han är sabbatens Herre, Israels Gud, som går till attack mot de destruktiva anti-sabbat krafterna och härskarna. Jesus är en annan sorts herre, han är inte som kejsaren, att gå in under hans makt innebär vila. Jesus är inte som vårt ekonomiska klimat som tvingar vissa att ständigt arbete för Ekonomins skull och spottar ut andra utan någon sysselsättning. Nej, han bryter inte av det knäckta strået. Det är ett sätt att värdera liv som inte handlar om effektivitet. Jesus är inte krigets förstörelse och oro, utan ett liv under hans herreskap leder till ett liv i fred. En äkta sabbat.
Kort sagt kan man säga att Jesus Kristus är sabbatens uppfyllelse. På samma sätt som Jesus upprepar och helar Israels historia, så helar han här Israels brustna sabbatsfirande och visar på sabbatens sanna firande. Han går i ett triumftåg mot de krafter som inte vill att mänskligheten skall få vila ut. Jesus blir vår sabbat. Jesus är den som för oss ut ur syndens exil, där vi har legat under främmande krafters inflytande.
Jesu triumftåg leder till korset. Det är där han visar sig större än templet, han bringar en försoning som är evig. Den som tar på sig hans ok kan vänta sig en evig sabbat, eftersom han bar vår börda. Vi kan gå in i hans vila, nära hans bröst, efter hans eget hjärta (Heb 4:9-10). Han öppnar porten till sabbaten för oss.
Att fira sabbaten, att vila en dag och inte göra det som hör till sfären arbete, är att få en försmak av paradiset. Guds vila och eviga nu. Det kan också göras till en akt av tillbedjan av Sabbatens Herre, det är att tacka Jesus Kristus för den frihet han har berett åt oss. Den frihetens rytm som bryter in i en värld av kejsare och ständigt arbetande för att tillfredsställa Ekonomins Gud. Att äta korv tillsammans, att glädja sig, vila och ligga i hängmattan kan därför bli att hedra Kristus. Detta är också ett sätt att utmana de makter som inte vill tillåta oss att vila, det är att utmana ett falskt dåligt samvete som kan komma från uppfostran eller kultur. Det är att gå till angrepp mot Satan som vill få dig att tro att världens frälsning är beroende av ditt arbete. Att vila kan därför bli en form av andlig krigsföring.
