Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Sex, huh, what is it good for? - förslag på dialog mellan ny-feminism och kristen traditon

Kategori: Kristen tro, Tankar

Jag har lagt märke till ett ganska intressant fenomen och det är att det finns två kategorier av människor i mitt facebookflöde som skriver om sex på ett annat sätt än "anything goes". Det är vissa av de som identifierar sig med den kristna traditionen och vissa av de som identiferar sig som feminister. Dessa två grupper är de stora sexmoralisterna på Facebook. I facebookflödet skrivs det om porrens skadlighet, om sexuella trakasserier i skolan och om objekifiering.
 
Jag är ingen expert när det kommer till feminism. Men när jag använder ordet "ny-feminism" menar jag den delen av feminismen som medvetet eller omedvetet anknyter till postmodern teori och är intresserad av att dekonstruera normer. Det är inte så att det finns vattentäta skott mellan ny-feminismen och den kristna traditionen när det kommer till sex. Men ofta finns det en polarisering och fientlighet mellan mer aggresiva företrädare ur lägren.
 
Det jag tror att både kristna och feminster reagerar på är majoritetssamhällets syn på sex. Det liberal-demokratiska samhället som vi lever i har avreglerat sex till stor del. Devisen är "så länge båda är med på det och ingen kommer till skada så är det okej", utifrån den devisen finns det egentligen inte något att invända mot särskilt många sexuella relationer. BDSM och otrohet "anything goes" så länge båda är med på det och ingen får allvarliga men. Om detta paras med kapitalismen vars enda moraliska maxim är vinst, så finns det ännu fler starka krafter som driver på en sexuell avreglering.
 
Problemet med tanken att frivillighet och icke-skadlighet är det enda som kan vara vägledande för vad som är gott sex är att det förutsätter att vi är nästan gudalika varelser. Detta förutsätter att vi på något sätt kan höja oss över den personen vi är med vår genetik, historia och trycket från normer och svävande utanför oss själva se vad som skadar och inte skadar oss. För att ta ett exempel: kan en person som utsatt för sexuella övergrepp som barn, och därför har en skev uppfattning om sig själv och sin kropp, på ett tydligt sätt se vad som skadar och inte skadar henom? Färgar inte historien av sig i kroppen?  Och kan inte det leda till att personen ingår i sexuella relationer som skadar personen? Eller någon som ingår i ett destruktivt kontrollerande förhållande; på vilket sätt kan frivillighet bedömas i en sån situation?
 
Ny-feminismens normkritik handlar just om detta, att dra av slöjor och visa hur nära ytan sexuellt förtryck döljer sig. Den försöker visa att vårt förment toleranta samhälle ofta på ett systematiskt sätt upprätthåller sexuella relationer som är skadliga och förtryckande. Även när det döljs under ett tunt flor av frivillighet och "ingen kommer till skada". Ny-feminsmens uppgift är inte framför allt att tala om vad sex bör vara. Dess funktion tenderar att vara mer negativ, det vill säga att tala om för oss vad som inte är gott sex. Att avslöja vad som är förtryckande sex.
 
Den kristna traditionen kan berikas av detta perspektiv då kristna ibland kan vara naiva inför att förtryck kan smyga sig in i "goda äktenskap" och rakt in i kyrkans lära. Ny-feminismen är därför en irriterande men god vän som kan rota runt i dolda hörn och få oss att tänka djupare. Men den kristna traditionen är inte bara intresserad av den negativa uppgiften utan har framför allt varit intresserad av att reflektera kring vad som är gott sex. En positiv uppgift. Sex har två funktioner som bör hållas samman, anses det ofta, dels fortplatning och dels ett sorts förenande av två personer i ett band av kärlek, "De två ska bli ett" (Matt 19:4-6). Detta gäller både fysiskt och på ett själsligt plan. Sex har en sorts förenande kraft. Ett givande av sig själv till en annan människa, att lägga sitt liv i någon annans händer. Detta givande är något som påminner om hur treenigheten ständigt ger sig till varandra, gott sex är därför en ikon som pekar mot Gud. Den kristna traditionen insisterar därför på att sex inte är något som får hanteras slarvigt, utan att det kräver överlåtenhet och stabilitet.
Jag tror att ny-feminismen skulle kunna må bra av att fundera kring vad som är den positiva rollen av sex: vad är egentligen gott sex?
 
Jag tror att en dialog mellan ny-feminismen och den kristna traditionen skulle kunna gynna båda grupperna. Även om det finns områden där många av dialogparterna inte alls håller med varandra (t ex när det kommer till äktenskap och vilka som kan ingå det). Men detta behöver inte nödvändigtvis utgöra ett hinder. Kanske det faktiskt kan utgöra en möjlighet där nya, fördjupade perspektiv på sex kan upptäckas. Denna aktivitet som upptar så stor del av hjärnans signaler. Men det kräver så klart att man vågar lyssna, en skicklighet som snabbt verkar gå förlorad i vår värld.
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2015-04-21 | 12:14:20

    Bea med "irriterande men goda" vänner! Vist och initierat skrivet
    Anton!/ konfajohan:)

Kommentera inlägget här: