Jakobs stege
Kategori: Kristen tro
Jakob är en lögnare och bedragare. Jakob drar sig inte för att lura sin egen bror om det kan ge honom någon fördel. Så här går historien: det finns en välsignelse. Gud har lovat Jakobs farfar Abraham att han en gång ska bli ett stort folk, ett massivt folk. Ett folk som är som sanden och stjärnorna. Han ska få ett land. Men just nu är Abrahams familj bara några få enkla människor som bor i tält som gäster och främlingar, campinggäster i ett land som inte är deras. Abraham och Sara får en son som heter Isak. Isak gifter sig med Rebecka. De får två söner: Jakob och Esau. Problemet är att välsignelsen bara kan gå genom en av dessa söner. There can be only one! Esau är äldst, det borde vara han som får uppdraget. Men, Jakob lurar av Esau hans välsignelse. Det är en ganska spännande historia, jag rekommenderar er att läsa den. Det är på grund av Jakobs svek som han sover med en sten under huvudet. Det är för att han är en lögnare och bedragare. När Esau upptäcker Jakobs svek och bedrägeri vill han döda honom. Jakob flyr och sover nu med en sten under huvudet.
Det är över denna pyramidspelare, denna lögnare, denna religiösa sol- och vårare som en himmelsk stege reser sig. I sin dröm ser han en trappa, eller en stege, där änglar går upp och ner. Till vår stora chock verkar det som om Gud godkänner Jakobs bedrägeri. Gud bekräftar att han kommer att låta välsignelsen komma över Jakob. Jakob inser det speciella i stunden och förstår att han på något sätt befunnit sig på en plats som kopplar samman himmel och jord. En plats full av budbärare mellan himmel och jord, änglar.
Vad Jakob inte inser är att det är ett elände att vara Guds utvalde. Det är jobbigt att vara välsignad. Det kan både hans farfar och hans far vittna om. Det är inte en dans på rosor att vara Guds utvalde. Jakob får uppleva motgång på motgång. Han blir lurad av sin morbror. Han är jagad av sin bror. Han har svåra äktenskapliga problem eftersom han gifter sig med två konkurrerande systrar. Och den gången han får se Gud ansikte mot ansikte slutar det med att han får sin höft slagen ur led (1 Mos 32:25). Att vara Guds utvalde innebär inte en gräddfil eller ett enkelt liv. Nästan tvärtom verkar det som om det är ett liv märkt av svårigheter. Men genom alla dessa svårigheter så händer det något med Jakob, bedragen är inte bara en bedragare. Han blir ödmjuk och kan därför, när han återvänder till landet han flytt från, försonas med sin bror (1 Mos 33:5-11). Även om vi fortfarande kan ana att det finns kvar en del rackartyg i honom. Han får också uppleva att Gud är med honom. Att Gud bryr sig om honom. Genom alla dalgångar vakar Gud över honom.
Gud reste en himmelsk stege över Jakob. Gud uppenbarade sig för Jakob. Gud lät Jakob få del av välsignelser. Han låter honom bära välsignelsen. Gud ger honom också ett nytt namn: Israel, vilket också blir hans folks namn. Det Jakob inte insåg var att denna utvaldhet skulle komma att föra honom till platser och situationer där han helst av allt skulle ha låtit bli att halta sig fram.
Låt oss hoppa fram till Nya testamentet (Joh 1:47-51). Johannes beskriver hur ryktet sprider sig om Jesus och hur lärjungar börjar samlas kring denna Guds utvalde, som Johannes döparen kallar honom (Joh 1:34). En av dem som samlas runt Jesus är Natanael. Men han är tveksam till om denna snubbe verkligen kan vara Guds utvalde. Han kommer från en trist småstad full av religiösa fanatiker som pratar halvtaskig arameiska.
Natanael är annorlunda än Jakob i den gammaltestamentliga berättelsen. Jesus beskriver honom som en sann israelit, en man utan svek. Vilket är ironiskt eftersom Jakob, stamfadern och den som ger namn åt israeliterna, var en stor bedragare. Natanael är bättre än sin stamfader på det sättet. Han är en kille som det går att lita på. Han är intellektuell. När Jesus säger till honom ”att [han] såg honom under fikonträdet” syftar det troligtvis på att lärda människor i hans kultur brukade sitta under fikonträd för att studera Guds ord. Natanael verkar också ha ett öppet sinne, han är öppen för att Gud kan visa sig på oväntade ställen. Därför blir han snabbt övertygad om att ”[Jesus] är Guds son, [och] är Israels konung.” När det visar sig att Jesus känner honom och vet vem han är trots att de inte träffats.
Natanaels proklamation får Jesus att säga att Natanael kommer att få se större ting: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen.” Det verkar som om Jesus här gör en anspelning på berättelsen om Jakobs stege. Han säger att lärjungarna kommer att få uppleva hur en himmelsk stege reses mitt ibland dem precis som Jakob gjorde. En plats där liksom himmel och jorden smälter samman ska komma ner bland dem. En plats där man kan höra ord från himmelen.
”Stiga upp och stiga ner över människosonen” vad betyder det? Ja, kanske betyder det att Jesus faktiskt är den stege som änglarna, bildligt talat, ska klättra upp och klättra ner över. Jesus själv är förbindelselänken mellan himmel, Gud och människa. Han är både människa och Gud. Han kan representera människan, eftersom han är verklig människa. Inte en låtsasmänniska, inte Clark Kent, utan verklig människa. Det svindlande är att vi också tror att han är verklig Gud. Denna människa är Gud. Och Gud har uppenbarat sig i denna människa. Han är stegen. Han är Guds utvalde.
Men, att vara Guds utvalde innebär inte en gräddfil eller ett enkelt liv. Nästan tvärtom verkar det som om det är ett liv märkt av svårigheter. Hela tiden i Johannesevangeliet upprepas det att Jesus uppenbarar sin härlighet när han utför underverk (Joh 2:11). Det är som om det byggs upp en förväntan inför vad Jesus ska komma att göra härnäst. Ska han visa sin härlighet fullt ut? När ska vi få se himmelen smälta samman med jorden? Mot slutet av sitt liv säger Jesus följande: (Joh 12:32). Han skall bli upphöjd och dra alla till sig! Snart kommer stegens stund, tänker vi läsare!
Att vara Guds utvalde är inte enkelt, det är inte ett liv på en räkmacka. Men det är ett liv där Gud är närvarande. Jesu upphöjelse är inte att han får sitta på en tron. Jesu upphöjelse är att han blir uppspikad på ett kors. Det är denna svåra skola som Jesus måste genomgå för att kunna dra alla människor till sig. Det är denna väg han måste ta för att kunna försona en fientlig mänsklighet med Gud. Precis som Jakob försonades med en fientlig Esau. Jesus måste förenas med människan i hennes död och förnedring för att verkligen kunna vara den som kan rädda henne. Han måste bli en stege ner i de mörkaste hörnen av det mänskliga livet. Han måste placera stegen till himmelen i den mest sanka marken hos människan för att kunna vara alla människors frälsare.
Det är i den här självuppoffringen, i det här helvetet som Jesu härlighet uppenbaras på det mest storslagna sätt. Jesu kors är Guds härlighet. Det är här det visas att han verkligen är Guds utvalde.
Natanael och de andra lärjungarna är också utvalda. De får som uppdrag att gå ut med Guds budskap om räddning till hela av världen. De blir hans utvalda. Kyrkan blir Guds utvalda, men det kyrkan måste lära sig att inse är att utvaldhet inte innebär att få ett enkelt liv. Snarare ibland ett svårt liv, men ett liv där Gud är ständigt närvarande för att skänka försoning åt människosläktet. Det är värt det.
Jesus säger att: ”Mitt rike hör inte till denna världen.” (Joh 18:36). Det är annorlunda och Gud arbetar på andra sätt än vad vi förväntar oss. Han bygger inte ett jättestort imperium utan hjälper människor som bor i tält att bli ett folk. Han visar sin härlighet i det som ser ut som skam. Och han väljer både bedragare, lögnare och helt sveklösa personer att följa honom och formas av honom. Han har utvalt dig till att klättra upp för den himmelska stegen som kallas Jesus. Törs du gå till stegen?
