Anton Karl David

"Men jag säger er: älska er fiender och be för dem som förföljer er"

- Jesus, Matt 5:44

 

Det är spänt i Europa. Främlingsfientliga krafter är på framväxt. Många tycker att det påminner om den gamla, onda tiden. Förkrigstider. Våld mot minoriteter. Marscher i städerna med nazistiska inslag. Anti-rasister gör motstånd i kärlekens namn. Ibland med ord. Ibland med bengaliska eldar och slag.

 

Tonläget är ofta mycket högt och Sverigedemokrater och andra framställs som idioter. De är verklighetens folk utan verklighet. Det gäller att försvara sig med näbbar och klor så att de inte får en syl i vädret. Den stereotypa främlingsfientliga personen: vit, lågutbildad man från landsbygden som upplever sig negligerad framställs som den största idiot som gått upprätt. De främlingsfientliga framställs ibland som så dumma att deras rasism snarast verkar uppstått spontant pga av dumhet och låg utbildning. De har ingen rätt att känna sig negligerade. De är män och har patriarkatet på sin sida. De är vita och tillhör majoriteten. Kritiken kommer (vad jag sett) ofta från högskoleutbildade människor från städerna (ofta vita). 

 

Kristen kärlek måste alltid inkludera kärlek till fienden. Det innebär att som kristen, vilket per automatik borde innebära anti-rasism, måste man försöka lära sig älska rasister och förstå dem. Så finns det något sätt att förstå rasisternas rasism? Kan man möta dem på ett bättre sätt än att lämna riksdagen när de pratar, vara nedlåtande och våldsamma mot dem? 

 

Jag föreslår att för att förstå mycket främlingsfietlighet måste man förstå ett spänningsfält. Spänningsfältet: stad - landsbygd. Jag har läst Leo Tolstoy på sista tiden. Han föreslår att staden alltid levt av att konsumera det som landsbygden producerar. Staden befinner sig i en överordnad sits gentemot landsbygden. Det är en plats dit de välbeställda flyr för att kunna leva ett liv som handlar om att man bidrar med så lite som möjligt utan att behöva skämmas. Det är en plats för ohämmad konsumtion och det framställs som ideala sättet att leva på. Staden skapar också fattigdom eftersom den drar till sig människor från landsbygden som tvingats arbeta ihjäl sig p ga av stadens exploatering. De hoppas på ett enklare liv med mindre arbete. Men detta sker sällan (här kan jag bidra med många exempel på fattigdom från Mongoliet som uppstått pga man lämnat landsbygden).

 

I modern tid har vi istället börjat exploatera utvecklingsländer i t ex Asien. Landsbygden producerar allt mindre. Den har tappat mycket av sin funktion. De få bönder som finns där, tvingas att omvandla sina gårdar till industriella storbruk, där man måste arbeta dygnet runt. Dessa få bönder föraktas dessutom enligt det traditionella mönstret. Istället för att producera har landsbygden endast blivit en plats att fly ifrån. En plats som präglas av arbetslöshet. Förutom att landsbygden ses som en tråkig existens man borde fly ifrån har det också blivit en plats utan produktion. Män som bor på landsbygden kan alltså med rätta känna sig negligerade av etablissemanget. En naturlig reaktion när man är åsidosatt är att söka efter en syndabock: en syndabock som ofta blir invandraren. Invandrare ses som personer som sugit ut välfärden och så bidragit till landsbygdens tristess, brist på funktion och arbetslöshet. Men det är inte invandrarnas fel. Snarare föreslår jag att stadens exploatering och västvärdens unyttjande av tredje världen bidragit med att landsbygden, och männen som bor där, tappat sin funktion. Jag vill påstå att detta är en starkt bidragande orsak till deras ilska och främlingsfietlighet.

 

Kritiken från högutbildade personer i städerna kan ofta slå fel. Dels är den ofta hatisk, svartvit och brister i inkännande. Dels kommer den ofta från personer som inte förstår spänningsfältet stad - landsbygd. Och ibland till och med föraktar landsbygden.

 

En verklig konstruktivt sätt att bekämpa rasism är inte att hata, skrika, skrika högre osv. Om vi fortsätter med dagens högljudda och oförstående inställning till främlingsfientliga kan det snarare bidra till den fortsätta känslan av att vara negligerad från dessa personer, vilket lätt kan leda till ökad rasism. Vad som snarare vore konstruktivt är at försöka återge livet på landsbygden dess värdighet. Söka förstå dessa människors frustration och var den stammar från. Gå in i dialog.

 

Will Campbell som var aktiv, tillsammans med Martin Luther King, i medborgarrättsrörelsen kämpade för de svartas rättigheter. Han stod på barrikaderna. Han marscherade. Men han sökte också dialog med fienden. Han talade med ledare för Ku Klux Klan och besökte Martin Luther Kings mördare i fängelset. Han insiterade på att "Mr. Jesus died for the bigots as well".