Paulus vänder upp och ner på stället, om kvinnliga kristna ledare
Kategori: Kristen tro
"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."
- Paulus, Gal 3:28
Jag kan uppleva det som om motståndet mot kristna, kvinnliga ledare har gjort en smygande comeback. Inflytande från östkyrkan och hardcore reformert tradtion bär inte bara med sig goda saker, således.
Jag tror dock att motståndare misstar hur fundamentalt Guds rike revolutionerar allt. Och hur Paulus vänder upp och ner på stället i textstycken som ovan. Antiken fungerade inte som vårt moderna samhälle gör. Vi tänker oss
alla människor som ensamma och självbestämmande och att alla har samma avstånd till makten. Alla får påverka. Under antiken och senare tänkte man sig istället att samhället var ordnat efter en helig hierarki. En hierarki som inte har sitt ursprung i vår vanliga tid, utan grundades i en gyllene tidsålder av hjältar och/eller gudar. De olika samhällsklasserna och rollerna (som rollerna för män och kvinnor) kompletterade varandra och hörde samman i något som filosofen Charles Taylor och flera andra kallar för varats stora kedja (The Great Chain of Being). Din relation till makten grundades i en kedja av personliga relationer (frun till sin man, till storbonden, till vasallen, till kungen/kejsaren). Att göra uppror mot denna ordning ansågs få digra konsekvenser, för det är att göra uppror mot naturen själv. När kung Duncan dödas i Macbeth vägrar dagen att starta, djuren beter sig underlig efter att detta brott mot varats kedja skett: "Contending 'gainst obedience, as they would/ Make war with mankind."
Vad är min poäng med detta? Om ni ser det jag ser kommer ni märka hur radikalt Paulus gör upp med varats stora kedja i verser med denna. Han säger att i Kristus så spelar detta ingen roll. Slaven och den frie står lika högt, juden och greken likaså. Och mannen och kvinnan. I Guds rike är varats stora kedja upplöst. Alla har blivit ett i Kristus. Eller som Jesus uttrycker det: "Ni skall inte kalla någon hår på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare." (Matt 23:9-11). Något har hänt. Det som verkade vara det naturliga hackordningen är upplöst. Men den ersätts inte av en ny, utan av en tjänande gemenskap. Där man gemensamt underordnar sig varandra.
Paulus är ingen revolutionär. Han förhåller sig till den verklighet han bor i och till viss del får hans kyrka förbli i den gamla ordningen. Men han pekar kraftfullt mot en väg. Mot hur saker och ting kommer att bli i Guds rike, som redan är här men ännu inte fullt ut. Det är att leva i denna riktning som är kyrkans uppdrag. Att hålla kvinnor borta från att tjäna genom att leda kyrkan är därför dumt. Det är att hålla fast i en gammal kedja som vittrar bort och inte håller något på plats längre. Gud har i sin nåd gett oss en annan ordning.
Lotta säger:
Intressant att läsa! Jag läser om patriarkatteorier i nuvarande kurs, vilket gör det extra intressant att få blanda in teologi i sociologin. Skriv gärna mer om män och kvinnor!