Pins med en utsträckt hand med texten "Vi gillar olika" har funnits med i åtminstone två valrörelser nu. Den förkunnar att bäraren är för mångkultur. Med tanke på hur prominent detta budskap har varit kan det verka knepigt att Sverigedemokraterna nu har 13% av rikets röster. Svaret kanske är så enkelt som att Sverigedemokraterna fattat en sak som är genunint svensk: svenskar gillar inte olikhet. Svensk kultur avgudar likhet. Det är något som jag tror gäller både högern, vänstern och allt där emellan. Det är en farlig avgud.
Visst kan svenskheten gilla olikhet på ett ytligt plan. Men det tenderar att bara bli något pittoreskt. Så länge andra kulturer reduceras till spännande kläder, ett annat förhållande till att stå i kö och exotisk mat kan det kännas spännande med mångkultur. Men om det innebär ett annat värderingssystem än vårt, då är det inte lika roligt längre.
I Sverige har vi haft en lång politisk tradition av stt försöka homogenisera folket. En kung, en lag och en tro. Vi har länge haft en relativt homogen befolkning och utlänningar har med statens omsorg hållits långt borta. Inte ens katoliker fick länge bosätta sig i Sverige under lång tid, och när de väl kom skulle de hålla käft. Oliktänkade har straffats hårt i Sverige och när det inte gjort det har det setts på med skepsis. Som ett exempel kan nämnas att Sverige fick full religionsfrihet först år 1950! 1950! Först då fick man rätt att gå ur den Svenska Kyrkan, detta sammanhållande kitt, av vilken anledning som helst. Denna ovilja till att lösa upp kittet speglas fortfarande i det svenska lynnet. Så menlösa saker som frikyrkan ses fortfarande med skepsis eller som något lite farligt, och här pratar vi om företeelser som är samtida med nationalromantiken själv!
Svenskhetens dyrkan av homogenitet avspeglas också i hur vi pratar om andra. T ex kan man höra saker som att "Islam är fredens religion" eller omvänt "Islam är barbariskt", som om det skulle finnas ett Islam som är helt entydigt! En debatt på denna nivå speglar att vi i Sverige gillar entydlighet och homogenitet, inte olikhet. Vi tänker på andra på detta sätt med. Sanningen är att det finns många olika sorters islam.
Riktig mångkultur innebär att man accepterar att det finns många olika värderingssystem inom ett och samma land. Här kommer en testballong för att se om det finns det utrymmet i Sverige.
Testballong: Abort
I den här artikeln (
https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=830782876944430&id=211547518867972) berättas det om en gravid tonåring som går till skolsköterskan. Hon har bestämt sig för att behålla sitt barn, hon ber om hjälp med argument för sin ståndpunkt. Skolsköterskan, som är neutral, hänvisar till en abortkritsik hemsida. Sköterksan jobbar inte kvar och det här är rektorns reaktion:
– Det som hände var att sköterskan gjorde det här på eget bevåg. Det är helt oacceptabelt att hänvisa till en sådan sajt. Det får inte hända, säger rektorn till Metro.
Alltså, i Sverige är det oacceptabelt, att som företrädare i en offentlig miljö, hänvisa till en hemsida som har en annan syn på abort än den nu rådande. Det handlar inte om att tvinga någon att ta ett beslut mot personens vilja, det är inte ensidig propaganda. Personen själv efterfrågar info för egen ståndpunkt, och detta är oacceptabelt.
För mig pekar detta på att svensk kultur har svårt att acceptera andra värderingssystem än det dominerande. Det leder mig tillbaka till där jag började. I Sverige gillas inte olikhet. Trots pinsen. Visst, rolig exotisk mat går bra. Men inte några som tycker annorlunda gentemot normen. Inga alternativa värderingssystem. SD:s framgångar förvånar mig inte.
