Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

En Kristus som fallit för djävulens tredje frestelse

Kategori: Kristen tro

(Det här inlägger kan uppfattas som anti-katolskt. Men det beror mest på att jag utvecklar Dostojeviskijs tankar. Det här är ett allmänt problem och inte specifikt katolskt)
 
"Nu tog djävulen med honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: 'Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.' Då sade Jesus till honom: 'Gå din väg, Satan. Det står skrivet: Herren, din Gud, ska du tillbe och endast honom skall du dyrka."
Matt 4:8-10
 
"Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen..."
- Joh 18:36
 
December betyder Dostojevskij-tider för min del. Just nu håller jag på att plöja mig igenom "Onda andar".
Dostojevskij har inte så mycket till övers för den katolska kyrkan i sina böcker. 
Nu om sistens anklagade han katolikerna för att förkunna en Kristus som falltit för djävulens tredje frestelse. Den kan ni läsa om ovan. 
Med det menar han att den katolska kyrkan försökt bygga sig sitt egna imperium:
I "Idioten" utbrister Fursten följande:
"Den framställer en vrångbild av Kristus...Den romerska katolicismen tror, att kyrkan inte kan existera i världen utan att äga den totala världsliga makten... Påven har erövrat världen, den värdsliga tronen och gripit till svärdet."
 
Problemet är alltså att den kristna kykan, i det här faller katolicismen, enligt Dostojevskij gått emot sin Mästares lära. Och istället för att inse att Guds rike inte är samma sak som ett vanlig stat så har man försökt införa Guds rike på jorden med våld och hot om våld. Med vidskepelse och manipulation. Detta är det världsliga sättet att bygga ett rike på, staten, vilar en hel del på våld och hot om våld. 
Dostojevskijs kritik är alltså att katolicismen försökt göra om kyrkan till en stat, som tävlar jämsides med de andra staterna. Och på så sätt har man skapat en Kristus som faller för djävulens frestelse och har ett rike som är av denna världen.
Vi Norden kommer inte heller undan Dostojeviskijs kritik med våra forna (och nuvarande?) statskyrkor. Problemet med oss är att vi gör staten till en kyrka, staten vakar svartsjukt över sina invånares trosuppfattningar, och på sätt gör samma misstag fast åt andra hållet.  Resultatet blir det samma.
 
I Sverige har vi länge levt under en sån här kyrka. En kyrka (nuvarande Svenska kyrkan) med stor, världslig makt som den ofta använt på ett minst sagt beklagansvärt sätt, särskilt mot trossyskon som tillhör andra kyrkor. Nu håller detta på att luckras upp, vilket jag tycker är bra. Men tyvärr finns det många kristna som försöker bevara så mycket som kan bevaras av det här sättet att vara kyrka på. Ett sätt är att desperat försöka hålla kvar skolavslutningar och advetssamlingar i kyrkan. Detta är några av rester från den tiden då stat och kyrka var i det närmaste synonyma. Problemet är inte bara att man håller fast vid felaktigt förvärvade priviligier utan att man också förkrymper kyrkans roll till att vara någon form av ceremonimästare som farbror staten/kommunen kan kalla på ibland för att få det mysigt.
 
Jag anser att vi inte försöka att krampaktigt hålla fast vid sådana här privligier. Istället borde kyrkan låta befria sig från den tighta kopplingen till staten. Bli befriad till att leva ut Guds rikes ideal mitt i en värld av våld och hot om våld. Och utvidga sin betydelse från kraftlös ceremonimästare till en potent självständig Guds-inspirerad kraft. Låt oss predika en Kristus som stod emot djävulens tredje frestelse.
 
(Än en gång. Jag har ingen beef mot katoliker.)
 
 

KOMMENTARER:

  • Lotta säger:
    2012-12-07 | 00:03:41

    Alltså Anton, jag håller ju med dig. Även om jag inte har kommit lika långt i mina tankar som du har gjort så tycker jag att det inte behöver vara i kyrkan. Det finns så många andra sätt att få människor att besöka kyrkan. De som inte är troende tycker inte att det är intressant det prästen säger, tyvärr. Det är nog inte detta som planterar frön i människor, jag tror att mötet med Gud som oftast inte sker i en kyrka på skolavslutningen.

  • Anton Johnsson säger:
    2012-12-07 | 14:19:01
    Bloggadress: http://antonkarldavid.blogg.se/

    Ja, vi ska nog inte sätta så stort hopp på att julavslutningar osv ska så många frön. Snarare kanske kyrkan framstår som en trött mysorganisation.
    Lite mer tanke på att vi ska vara missionärer i vårt eget land och inte en förvaltare av tradtion skulle kunna vara nyttigt.

Kommentera inlägget här: