Anton Karl David

2 Krön 7:1-3

När Gud kommer till jorden så märker man det. Han är en obetvinglig kraft, en förtärande eld. Något som är så heligt att det är farligt att komma nära det.

Man kan följa Guds ord men man kan inte följa Gud. Man kan lyda hans befallningar, men inte höra hans röst.

Men så tar Gud sin boning mitt ibland oss, han blir som en av oss. Han föds in i fattigdom, han gör sig själv följbar. Han låter oss få höra hans röst, först jollrar den sedan förkunnar den. Han tältar mitt ibland oss. Och helt plötsligt öppnas vägen till Gud för alltid. Gud är nära, vi har sett honom. Känt honom med våra egna händer. Han var hjälplös som vi, han hungrade som vi. Och  han ropade: följ mig

"Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste."

Jes 9:6