Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Söndagens predikan: Församlingen

Kategori: Kristen tro

Vem är som du
bland gudarna, Herre?
Vem är som du,
majestätisk och helig,
värdig fruktan och lovsång,
mäktig att göra under?
Du sträckte ut din hand,
och jorden slukade dem.
Du ledde med trofast kärlek
det folk som du friköpt,
förde det med makt
till din heliga boning.
Vem är som du
bland gudarna, Herre?
Vem är som du,
majestätisk och helig,
värdig fruktan och lovsång,
mäktig att göra under?
Du sträckte ut din hand,
och jorden slukade dem.
Du ledde med trofast kärlek
det folk som du friköpt,
förde det med makt
till din heliga boning.

Andra Mosebok 15:11-13

 

Det här stycket är taget från Israels segersång när de drar ut från Egypten, som ett befriat folk. De har just korsat Röda havet eller Sävhavet, torrskodda. Men deras fiender från Faraos här har blivit dränkta, i samma hav. I det här stycket lovsjunger de den guden som har tagit sig an detta lilla folk, och befriat dem från fruktansvärt slaveri, och som med trofast kärlek har lovat att leda dem till ett nytt härligt land. Gud sluter sedan ett förbund med detta folk och lovar dem något storslaget, de ska få bli hans eget folk. Ett heligt folk. "Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk."(2 Mos 19:5-6). Folket byter ägarskap, från att ha varit slavar under Farao blir de nu Guds tjänare, hans präster.

Det här folket som alldeles nyss var slavar skall nu bli ett heligt folk, genom att titta på dem, så skall man kunna lära sig att det finns en helig Gud. "Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig"(3 Mos 19:2). De blir på ett sätt Guds reklampelare i den här världen. "Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: 'Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!' Vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom? Och vilket stort folk äger stadgar och föreskrifter så rättfärdiga som denna lag som jag i dag förelägger er?" (5 Mos 4:5-8). De lovas också att få komma till ett nytt land, ett som flyter av mjölk och honung.

 

1. Ett folk

Gud har befriat ännu ett folk från slaveri, ett folk som sträcker sig över hela världen, över många nationaliteter och som överallt ska vittna om att det finns en god Gud.

Genom Kristus är vi friköpta från ett meningslöst liv, som slavar under synden. Gud har friköpt ett folk till sig, genom att dö för dem. Han har gett dem möjlighet att ikläda sig hans rättfärdighet, han har gett dem möjlighet igenom att tvätta sig i hans eget blod. (1 Pet 1:18-23) Han har ”med trofast kärlek lett sitt folk ur slaveriet”. Det folk som är församlingen, den kristna kyrkan.


"Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet."(1 Pet 2:9-10) .

Kyrkan är ett folk, mitt bland folken, som ska utföra hans storverk. Det är en samling vitt skilda människor, som inte kunde finna barmhärtighet, men nu har funnit den hos Gud.

Människan är böjd under synden, hon beskrivs som en slav under synden i Bibeln som är oförmögen att göra det som är rätt. Men Jesus Kristus har befriat ett folk från syndens slaveri "Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten - jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga. När ni var slavar under synden stod ni fria gentemot rättfärdigheten. Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden. Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre." (Rom 6:17-23), Vi har bytt ägarskap och blivit slavar under Jesus Kristus, befriade till att göra det som är gott, likt ett heligt folk. Vi ska inte längre slava under synden för Jesus har gjort oss fria. [insert halleluja] Och kyrkan, Guds församling ska visa på en helig Gud. På samma sätt som Israel var Guds reklampelare är nu församlingen Guds reklampelare. (Matt 5:14-16) I kraften av den befrielsen som finns hos Jesus Kristus ska vi leva heliga liv, och vara världens ljus som lyser upp i en mörk värld.

 

2.En kropp

Den stora hemligheten med det kristna livet som många ofta missar är att betoningen inte främst ligger på oss som individuella kristna utan på församlingen. Det är församlingen som är Kristi kropp, inte vi ensamma. Att bli frälst är att få bli delaktig av Kristi kropp.

Vi kan omöjligt leva efter Kristi bud ensamma, men tillsammans är det mer möjligt. När vi får bli en del i en kropp, där vi alla har olika uppgifter så kan vi komplettera varandra, "Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek." (Ef 4:16). Församlingen hjälper oss att hålla uppe varandra, den hjälper oss att tillsammans göra det som är gott. I församlingen, kan vi genom att vi har olika gåvor, tillsammans på ett större och mycket bättre sätt lära oss att älska Gud , och om denna kärlek till Gud är sann kommer den leda till kärlek oss i mellan. Augustinius beskrev kärleken i församlingen på detta sättet: tänk er att n i sitter på en amfiteater och lyssnar till en fantastisk sångare, du börjar applådera eftersom du fylls av kärleken till Sångaren som är så fantastisk, andra börjar applådera och du börjar älska dem eftersom ni förenas i kärleken till den enda. Så tänker jag att församlingen byggs upp i kärlek. Församlingen uppfostrar oss även till att leva mer och mer enligt Kristi bud. Därför är det viktigt att inte isolera sig och säga ”att var och en blir salig på sin egen tro”, eller tro att ingen kan tillrättavisa mig. Nej, församlingens uppgift är till stor del att uppfostra oss till att leva goda liv. Det är därför viktigt att med stor respekt lyssna på vad församlingen och våra medkristna säger.

 

3. En familj

Att bli en del av församlingen kostade mycket för de första kristna, den som blev kristen kunde räkna med att bli bortstött från sin familj. Och i denna tid var inte en familj en social konstruktion, där man inbland samlades runt ett matbord och tittade på Dobidoo tillsammans; utan det var allt man hade. Det var ens sociala skyddsnät, som skyddade dig om du fick problem. Ni som läser Bibeln ofta märker hur det gång på gång betonas att man ska visa särskild hänsyn till, och att Gud bryr sig särskilt mycket om: den faderlösa, änkan och invandraren. Alltså de som inte har något socialt skyddsnät. Som kristen kunde man alltså räkna med att tappa sin familj och bli en sådan. Men även där är församlingen ett motgift. Jesus säger: "Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen." (Mark 10:29-30)

Vad handlar den här texten om? Att Gud genom Kristus ger evigt liv? Ja! Att Gud välsignar den troende? Säkert. Men jag tror att den först och främst handlar om den kyrka som Gud har skapat. Den som följer Jesus får en ny familj: bröder, systrar och barn. Ett nytt skydd. En mycket större familj en den som övergav honom. Att vara en del av församlingen då kostade mycket, men det gav också mycket. Det gav en större familj, där medlemmarna älskade varandra, inte betraktade något som sitt eget och umgicks tätt. "De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje." (Apg 2:44-46) Idag är jag rädd, att det inte kostar oss någon möda att vara med i församlingen, men att tyvärr också den ger lite.

Jag skulle önska att vi åter igen skulle kunna bli en närmare gemenskap, en familj åt den som inte har någon. En församling där vi inte ser varandra som ensamma individer, som enskilda familjer som separeras av staket och släktband, som ibland träffas på söndagar pga att vi har ett gemensamt religiöst intresse. Men som saknar en nära gemenskap där vi delar med oss av våra hus, våra åkrar och allting vi har till varandra. Där vi träffas i jublande, uppriktig glädje. Det tror jag är den stora utmaningen för dagens församling. I den församlingen som jag drömmer om och tror är möjlig, så är gemenskapen tät och innerlig, i en sådan miljö så kan också kärleken frodas.

 

4. En brud

Jag vill avsluta med en av de vackraste bilderna av församlingen, "Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar. Och ängeln sade till mig: 'Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.' Och han sade till mig: 'Detta är Guds sanna ord.'" (Upp 19:7-9). Och det är att hon är Kristi brud, den som kommer att bli helt sammanvigd med Kristus och få del av hans ljus för evigt. Då är vi framme, då har vi kommit till det land som vi har lovats av Gud, och där kommer ingen död att finnas mer. Det kommer att vara en evig bröllopsfest. Där är vi samlade inte främst pga av vilka vi är utan pga av vem vår brudgum är.

KOMMENTARER:

  • Lotta säger:
    2011-08-30 | 20:28:04
    Bloggadress: http://pointymustasch.blogspot.com

    Det var en väldigt fin predikan, jag tycker att den gav mig väldigt mycket och jag fick mig en tankeställare också. Sen är det alltid fint när talaren blir rörd.



    :)

  • Anton säger:
    2011-08-31 | 08:45:25
    Bloggadress: http://antonkarldavid.blogg.se/

    Tack så mycket Lotta!

Kommentera inlägget här: