Ibland är vi får
Kategori: Tankar
Veronica Maggio, av alla människor, tycker jag är duktig på att fånga lite av den vånda vi hamnat i när vi försöker att bli våra egna gudar som ansvaret ensamt ligger på. Den uppblåsta, självcentrerad, postmoderna men också förtvivlade människan.
Låten kan ni lyssna på här.
Ingen kan se dig Ingen vill fråga dig om hjälp här i staden Alla ska bli nåt Ingen är ingen speciell här i staden Ingen bryr sig Ingen hör dig eller ser här i staden Husen skymmer Inga blommor växer mer här i staden Allting är viktigt Alla har bråttom, det går fort här i staden Sommar var det bättre Alla ska bli en ny person här i staden Alla sliter Alltid trötta från igår här i staden Allt kan bytas Inget lever längre än ett år För i staden växer inga blommorEn annan som är inne på samma spår är Tjeckiens förre president Vaclav Havel, i ett tal sa han:
"Jag är viss om att vår civilisation är på väg mot en katastrof om inte mänskligheten av idag besinnar sig. Och besinnar sig gör den endast om den gör upp med sin kortsynthet, sin enfaldiga övertygelse om sin allsmäktighet och sin svällande stolthet som är så djupt förankrat i sitt tänkande och handlande. Det är nödvändigt att förundras. Och det är nödvändigt att känna oro över det-icke-självklara"
I Bibeln liknas ibland människor, med ömkansvärda, bortsprugna får:
"När han [Jesus] såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa som får utan herde"
Matt 9:36
"Vi gick alla vilsna som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom"
Jes 53:6
Kanske det ligger någonting i det.
