Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Till försvar för en otidsenlig nattvard

Kategori: Kristen tro

 
Det som jag nedan kommer att försöka beskriva och försvara på biblisk grund är något så otidsenligt att det antagligen kommer att väcka anstöt och/eller vara en total nyhet för många. Det som det gäller är den gamla baptistiska förståelsen av nattvard.
 
Denna form av nattvard är inte i bruk i någon församling I Sverige vad jag vet om, och inte heller min församling praktiserar den. Jag måste också säga, right off the bat, att jag inte är helt övertygad om denna modell av nattvard. Men jag tycker att den är värd att diskutera och kanske, åtminstone vissa delar, är värda att återupptäckta.
 
När Lewi Pethrus stockholmsförsamling uteslöts från Baptistsamfundet 1913, var det på grund av att församlingens nattvardsteologi avvek från den gängse i samfundet. Pethrus hade öppnat upp nattvardsfirandet för de som inte var medlemmar i församlingen. Det var alltså inte frågan om att Pethrus öppnat upp nattvarden för vem-som-helst (vilket är brukligt idag), inte heller var det ekumeniska stävanden med kristna av andra övertygelser som låg bakom uteslutningen. Nej, Pethrus hade öppnat upp nattvarden för andra troendedöpta som inte var medlem i hans lokala församling. Detta låter väldigt märkligt i våra öron. Men den då gängse baptistiska praxisen var att endast dela ut nattvard till döpta medlemmar av en lokal församling. Inga odöpta, inga från grannförsamlingens medlemmar var välkomna. Kanske är den spontana magkänslan att detta var ett väldigt exkluderande och intolerant nattvardsfirande. Jag vill utmana den känslan. 
 
Jesu kropp är gemenskap, det innebär domsnattvard
 
Låt mig ta er med till 1 Kor 11:20-32. Passa på att läsa texten och se efter om jag gör den rättvisa! Här är Paulus superarg för att församlingen i Korinth delar upp sig i olika grupper. Det som denna gruppindelning konkret innebärr är att de rika, de som äger, och inte behöver arbeta lika mycket passar på att äta och dricka sig fulla innan de fattiga har hunnit komma. Dessa får sitta hungriga och törstiga. Paulus utbrister: "Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas?" (1 Kor 11:22). Paulus menar att det verk som Jesus gjort, att ena människor med olika kroppar, olika klass och olika etnicitet rivs sönder när detta sker. Han beskriver det till och med som en dom - en isande verklighet - att människor dör och blir sjuka eftersom de saknar de som de behöver, eftersom de inte får äta sig mätta (1 Kor 11:30-31). Detta kommer bli en dom för de rika och mäktiga i sitt yppliga ätande. Paulus säger till dem att de bör gå till rätta med sig själva och att de "bör tänka på vems kropp det gäller" (11:29) när det äter och dricker. I vissa översättningar kan det heta att "urskilja Herrens kropp" (SFB). Ett misstag är att tänka att denna kropp handlar om brödet och vinet, det är något som jag återkommer till. Det som är mer troligt utifrån sammanhanget är att det är Kristi kropp som kyrkan som Paulus skriver om. Han kommer längre fram i brevet beskriva församlingen som just Jesu kropp (12:12-31). Det som är poängen är alltså att de rika inte kan urskilja att just dessa som de firar nattvard med är Kristi kropp! Och det som de gör är att såga Kristi kropp itu. De styckar den och hugger bort de fattiga medlemmarna. Kort sagt de urskiljer inte att just dessa som de äter och dricker med, den gemenskapen som Jesus skapat lokalt i Korinth är Kristi kropp. Dessa som kommer från så olika bakgrunder, har Kristus enat till en konkret kropp i Korinth!
 
Att fira nattvard innebär ett socialt ansvar för dem som jag firar nattvard tillsammans med. Om de lider ska jag offra mig själv för deras skull. Om de äras, äras jag med dem. Vi sitter ihop, i en kropp. Det som vi kan kalla en domsnattvard, en skadande, söndrande nattvard är alltså en nattvard där jag inte urskiljer detta faktum. En söndrande nattvard är en nattvard där jag inte tar ansvar för den lokala kroppen. När vi äter och dricker och andra lider - då äter och dricker vi en dom över oss. 
 
En annan sorts sakramentalitet
 
Det är detta, menar jag, som den baptistiska nattvarden handlar om! Varför firades den endast i den lokala, döpta gemenskapen? Jo, för att nattvard innebär ansvarstagande. Jag kan inte fira nattvard med vem-som-helst, för jag kan inte ta ansvar för att vem-som-helst har det som den behöver, jag kan inte ta ansvar för vem-som-helsts andliga hälsa. Jag behöver känna den som jag firar nattvard med, och mer ändå - jag behöver vara förenad med den personen i Kristi kropp. Kristi kropp bör förstås lokalt, som det görs i t ex Korintherbrevet. En kropp är någorlunda sammanhållen i tid och rum, och den är konkret och synlig. Typ som en lokal gemenskap. På grund av detta firade baptister endast nattvard i sina egna sammanhang, där de kunde ta ansvar och där de var kropp.
 
Det som kom att hända i kyrkan under, framför allt, medeltiden var att fokus flyttades från den konkreta gemenskapen som Kristi kropp, till brödet och vinet som Kristi kropp. Nattvarden blev avgemenskapifierad och istället ägnades volymer på volymer åt frågan på vilket sätt brödet och vinet var Kristi kropp. Brödet och vinet var Jesus som åter presenterades för oss, ett sakrament. Jag vill inte utesluta detta, men jag tror inte att det är det primära i biblisk mening. (Ana)baptismen återupptäckte gemenskapsskatten. Det innebär att det primära sakramanetet till världen är församlingen. Detta är denna som förmedlar Kristi närvaro och kropp till världen. Det är genom gemenskapens liv och hur församlingen äter bröd och vin som Jesus blir synlig. Inte främst i brödet och vinet självt. Det innebär ett ansvar för alla delar i kroppen - vi bör äta nattvarden på ett sätt som speglar Kristi omsorg och ansvarstagande för oss. Nattvarden är en handling där den solidaritet som är Kristi liv blir synligt. Men det är ett liv som inte alla ännu har tagit emot, i dopet, och därför är det en skillnad mellan kyrka och värld. Alla kan inte äta på ett värdigt sätt.
 
Det som kom att hända inom svensk baptism var dels att det verkade intolerant att fira nattvard på detta sätt när Svenska kyrkan började dela ut nattvard till alla (mer eller mindre). Församlingen som konkret gemenskap naggades även i kanterna av indvidualism och teologisk disintegrering - vi glömde bort att nattvarden är gemenskap. Anledningen till att det finns en så fattig nattvardsteologi i frikyrkan är för att vi glömde vår egen sakramentalitet, församlingens sakramentalitet, och kom att fokusera på de historiska kyrkornas sakramentalitet. "På vilket sätt är Kristi kropp bröd och vin?" "eeeh, symboliskt kanske..?" Men det finns en egen, rikare nattvardsteologi att upptäcka, men vågar vi det? Eller har vi gått för långt i en annan riktning? ÄR det otidsenligt?
 
Är detta ett rimligt sätt att se på nattvarden? Är detta endast möjligt i katakomberna eller är det något som kan göras nu? Vad händer med ekumeniken i detta perspektiv?
 
 

KOMMENTARER:

  • Sven-Olof säger:
    2016-11-20 | 21:24:34

    Tack Anton!
    Jag håller med om att Kristi kropp i det här sammanhanget avser församlingen och inte brödet och vinet i sig. Frågan är väl vad vi menar med församlingen. Är det bara de som registrerats som medlemmar i den lokala församlingen eller är det de som vid varje tillfälle väljer att delta i nattvarden.

    Svar: Jättebra kommentar! Det senare sättet är aningen mer katolskt, faktiskt. värt att fundera på.
    Anton Karl David Johnsson

  • Jonas Melin säger:
    2017-01-15 | 14:57:34
    Bloggadress: http://barnabasbloggen.blogspot.se

    Det är en intressant text du har skrivit. Jag tror att du ligger väldigt nära Pilgram Marpeck i synen på nattvarden, gemenskapen, Herrens närvaro, Kristi kropp och församlingen som sakrament (och inkarnation).

    Jag är också attraherad av detta sätt att fira Herrens måltid, men tycker att det är svårt att göra det i praktiken i dagens situation. I min församling har vi ett öppet nattvardsbord i våra gudstjänster och firar ibland Herrens måltid i våra husförsamlingar. Det senare tycker jag mycket om. Där finns gemenskapsaspekten och den ömsesidiga överlåtelsen tydligt med.

    Det finns goda argument får olika nattvardspraktiker och det är svårt att välja.

Kommentera inlägget här: