Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Bibeln är som en kaktus

Kategori: Anton, Kristen tro

En gång i tiden bestämde jag mig för att läsa igenom hela Bibeln, pärm till pärm. Jag kan kanske haft tanken att Bibeln skulle vara som en varm filt full med visdomsord som skulle vägleda mig i livet. Jag upptäckte snart att Bibeln inte alls var beskaffad på det sättet. Istället för att omslutas av en varm filt kastade jag mig rakt mot en kaktus. Bibeln provocerade mig. Den fick det att göra ont på alla möjliga ställen. Den sargade mig.
 
Där fanns massor av våldsamma texter i vilkas spegelbild jag kunde se min egen våldsamhet. De påminde mig om att jag tillhörde ett omåttligt och våldsamt folk (En av anledningarna till att jag är pacifist är för att jag har en omåttlig och våldsam natur).
 
Bibeln var kärv, den smekte mig inte medhårs och gav mig inte enkel vägledning. Den gav mig dunkla orakel, domsord, märkliga visoner. Den vaggade inte in mig i falsk säkerhet, den avslöjade saker i mitt liv som själviska och onda som jag trott varit normala.
 
Och inte blev det bättre av Jesus. Jesus skakade om mig. Han var inte borglig och snäll. Han provocerade mig, han fick det att göra ont på alla möjliga ställen. Edge, edge, edge. Jag utmanades ständigt.
"Hur svårt är det inte för de med pengar att komma in i Guds rike?" frågade han mig och höll mig på halster.
 
Och samtidigt visade han mig Någon. Han visade mig en Gud som springer två mil istället för en med min tunga börda av självförakt och verklig skuld. En Gud som älskar mig mycket mer än vad jag någonsin förtjänat. Som låter en hel världs hat och förakt slå samman över sitt eget huvud, som besgrar döden.
 
Om man kommer in till en kaktus kärna finns där vatten som kan svalka den som är uttörstad. På samma sätt är det med Bibeln genom den tuffa ytan finns det något som svalkar, något som släcker törsten. Något som vittnar om det levande vattnet.
 
Vad förväntar du dig av Bibeln?