Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Första Advent - Det där är ingen kung!

Kategori: Kristen tro

Hur många är det som hört talas om historien ”Kejsarens nya kläder”? Det är en berättelse om en kejsare som luras av ett par lurifaxar till skräddare att betala mycket pengar för att de ska sy upp en dräkt av ett mycket vackert tyg. Problemet med detta tyg är att det bara är smarta människor som kan se det. Det är osynligt för de dumma. Kejsaren låtsas kunna se tyget och får sin dräkt uppsydd av lurifaxarna. När kejsaren sedan är ute på parad och spatserar omkring i sin dräkt så är det bara ett barn som vågar påpeka det uppenbara: karln är ju spritt språngande naken!

 

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given! (Sak 9:9a)

 

Är det inte en sorglig syn som möter oss i Jerusalems stadsportar. Vill man inte bara täcka för ansiktet i skam. Det är en illa uttänkt PR-kupp. På lånad åsna (eller rör det sig i själva verket om egenmäktigt förfarande?!) kommer en landsortspredikant ridande. Det är en löjlig syn. Hans outbildade hop av fiskarlärjungar lyser upp i tandlös triumf när de drar in genom stadsmurarna. Pöbeln bryter av grenar från träden och förstör ordningen. Några tar av sig mantlarna. Det är villervalla. Det är fult och löjligt. Kan ingen bara säga det uppenbara: det här är inte någon kung!

 

Det här är inte som när Israels största kung David drog in i Jerusalem med förbundsarken. Då var det fullt med trumpeter och fanfarer. Det var dans och glädje. Det var vackert bortom ord.

Det påminner inte heller om kejsaren Augustus, han som härskar över nästan hela den kända världen. Han som drar in i städer med mängder av besegrade soldater som är avklädda för att förnedras och vittna om Augustus allmakt. Han låter kalla sig ”Guds son” och ”Frälsare”. Jesus bär samma titlar men hans intåg är trist, enfaldigt och bonnigt. Vem vågar säga det uppenbara?! Stoppa honom.

 

Ibland krävs det en dåres eller ett barns blick för att kunna se hur det verkligen är (Matt 18:1-5). Det är dessa som kan se Guds rike. Det krävs en omvändelse för oss mer eller mindre vuxna för att kunna se Guds rike fullt ut. Det krävs en ögonens omvändelse. Barnens ögon kan ibland skala bort de yttre lagren och se något som många av oss inte ser. Ibland är barn irriterande, gör opassande korkade saker och är godtrogna. Men ibland är det så att eftersom de inte riktigt lärt sig allt om världen kan de ta in den med mindre cyniska ögon. För ett barn kanske inte Jesu intåg tedde sig löjligt.

 

Jesus går från sin entré i Jerusalem direkt till templet. Han driver ut alla som säljer och köper. Han välter stolar och bord. Och han ropar att templet har blivit ett rövarnäste! Det vackraste som finns i landet anklagar han för att vara en halvnaken utsugare. Översteprästerna och de skriftlärda blir irriterade. Mitt i allt kaos kommer sjuka och krymplingar fram till honom. Jesus botar dem. Barnen ropar ”Hosianna Davids son!” Nu får det vara nog säger översteprästerna: ”Jesus, du får åtminstone få tyst på de skrikiga barnen.” Jesus rycker på axlarna och citerar Psaltaren.

 

I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. (Sak 9:9b-10)

 

Det är inte de etablerade och stabila människorna som ser en kung i Jesus. Det är de blinda, lama och lytta samt barnen. De som befinner sig lite på sidan av. Det är enkelt folk, bonnigt folk, som i mannen som kommer inridande på en ung åsna kan se kung. Det krävs ett barn eller en blinds ögon för att se att det är en kung som kommer inridande i Jerusalem den där dagen.

 

Det krävs ett par ocyniska ögon för att kunna se att den som kommer är en annan sorts kung. Andra kungar kommer med stora parader. De kommer med trumpeter och fanfarer. De kommer med slavar i släptåg. Med besegrade fiender. Jesus är en annan sorts kung. Han kommer i enkelhet, han kommer med freden i släptåg, inte med tillfångatagna soldater. Jesus kommer inte som Augustus för att betvinga, han kommer för att befria. Han befriar de blinda och lytta från det som plågar dem.

 

Augustus försöker uppehålla illusionen om sig själv som en ”frälsare” som kommer för att rädda människor, men egentligen ligger hans härskande som en våt filt över folk. Jesus, däremot, avslöjar saker och ting som ger sken av att vara för människors bästa men egentligen bara håller dem nere. Han avslöjar att templet blivit en plats där fattiga människor skinnas på sina sista pengar. Det är också som om Jesu intåg i Jerusalem är en parodi på stora militära marscherna in i städer. Han kommer på en åsna, inte en krigshäst. Hans hyllningar är avbrutna kvistar och mantlar. Inte gåvor, jubel och koreograferad dans. Kanske är detta ett sätt av avslöja kejsaren och hans falska löften.

 

Men allt detta är lätt att missa. Det är lätt att se honom som ännu en byfåne född i ett stall. Det är lätt att tro att han bara härjar och gör sig till, helt utan betydelse. Det är lätt tro att kejsaren alltid kommer att härska, att nya dikatorer kommer att komma. Det är lätt att tro att historien kommer att upprepa sig i all framtid. Det är lätt att tro att köpmän kommer fortsätta att skinna och utnyttja fattiga i all framtid. Det är lätt att tro att folk kommer att resa sig mot folk och rike mot rike i all framtid. Det är lätt att tro att allt detta är naturligt och att det alltid kommer att vara så. Det är bara att spela med. Det här är ingen värld för finkänsliga damer och herrar.

 

I Finnerödja kan det ibland kännas som om vi är utlämnade åt krafter och makter långt bortom vår kontroll. Jobb försvinner, människor flyttar, de fd jordgubbsfälten gapar tomma. Allt detta verkar vara bortom vår kontroll. Kyrkan krymper och åldras. De är obevekliga, avlägsna krafter som gör att de bara sker. Urbanisering och sekularisering kallas de ibland och de verkar ligga långt bortom vår kontroll. En osynlig hand tar bort det vi älskar.

 

Paulus skriver att ” [Gud] avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus” (Kol 2:15). Gud har genom Jesus börjat sitt stora segertåg över alla destruktiva makter i världen. Alla dessa makter som säger att de är obevekliga och att inget kommer förändras. Den som vågar se med världen med barnsliga trons ögon ser att i Jesus kommer något helt nytt in i historien. In i historien kommer en ny sorts kung. En befrielsens kung. Den som vågar se med den barnsliga trons ögon ser att Guds rike kommer. Allting kommer inte att förbli som det alltid varit. I Jesus kan vi se att befrielsen sipprar in i världen, ridande på en åsna. Den förste ska bli den siste och den siste den förste.

 

Det är det här den kristna historien handlar om: hur Jesus har börjat förändra allt. Och att det han börjat göra en dag ska bli fullkomligt. Men det kräver ett barns ögon för att se det. Det krävs vad Paulus kallar förnyelsen av våra tankar (Rom 12:2). Idag, den första advent, kan bli en stund för dig att ta avstamp och be om förmågan att se världen med nya ögon. Nya ögon som ger oss hopp och mod, också i Finnerödja att leva som en trotsig kyrka mot de krafter som finns.

 

I historien om kejsarens nya kläder är det ett barn som har ögon som gör att han klarar av att se igenom bluffen med ”de osynliga kläderna”. Vi kan behöva barnsliga ögon för att genomskåda vår tids kejsaren som säger sig vara befriare men inte är det. Vi kan också behöva ögon som får oss att våga lita på att Jesus är världens befriare! 

 

 
Kommentera inlägget här: