Anton Karl David

Maja Ekström skriver idag på uppståndelsens morgon. Maja bor på Alsike kloster där hon undervisar flyktingar i svenska. Hon är teolog, har en blogg och är en hejare på att lägga in grönsaker i ättika. 

Det är påskdagens morgon och tre kvinnor är på väg till en grav för att smörja den dödas kropp. Det hanns inte med innan sabbatens intåg sent på fredagen. 
Den döda är Jesus från Nasaret, deras Rabbi, som de följt och tjänat.

Jesus hade inte varit som någon annan. Han var jude som dem och hade vuxit upp med sin familj i lilla staden Nasaret, men de senaste åren hade han lämnat sitt hem och sin familj för att undervisa människor och predika runt om i landet. Många människor drogs till honom, eftersom han utförde mäktiga under och kunde göra sjuka friska genom att röra vid dem. Han undervisade dem i deras gamla skrifter och förklarade allt på ett nytt sätt. Men han gjorde sig också illa omtyckt genom sitt sätt att prata och handla och till sist hade det gått så långt att hans motståndare inte såg sig ha något annat val än att döda honom. I fredags hade Jesus korsfästs och dragit sitt sista andetag.

Kvinorna har gått tidigt, redan innan solen stigit upp, och de bär med sig välluktande kryddor. Men de är oroliga att de ändå går förgäves, eftersom graven som är insprängd i berget har förseglats med en mycket stor sten. "Vem ska rulla undan stenen från graven åt oss?" frågar de sig på vägen. 

När de kommer fram till graven förvandlas oron snart till förvåning. Stenen är redan bortrullad, ser de, och när de går in i graven hittar de ingen död kropp.
.....

När Bibelns evangelier fortsätter den här berättelsen berättas det om hur kvinnorna möter en ängel i graven som förklarar för dem att Jesus från Nasaret som de letar efter inte är där utan har uppstått. Nu ska de berätta för Petrus och de andra lärjugarna vad som hänt och att den uppståndne Jesus väntar på dem i Galileen, dit han gått i förväg. De lyder ängeln och springer från graven "darrande och utom sig". Sedan visar sig Jesus för en av kvinnorna, Maria från Magdala, för två andra lärjungar och för de elva medan de ligger till bords (Mark 16).

Varje person som Jesus visar sig för och som sedan vittnar om detta blir inte betrodd. "Eh, uppstått..? Är ni desillusionerade? Eller har ni blivit kolletkivt galna - klart han inte uppstått!"

Tänk om evangelierna inte talar sanning. Tänk om det inte är sant att Jesus uppstod och att misstron är det rätta. Tänk om lärjungarna bara ljög eller hade blivit så utom att sorg att det de upplevde var en illusion. En rätt lyckad lögn ändå, hur medveten den än var, som levt kvar i snart 2000 år i den enorma kyrkapparaten och nått ut till en tredjedel av världens befolkning. Men inte mer än påhitt och osanning. Graven är tom, det finns ingen kropp.

Om inte Jesus har uppstått är den kristna tron lika ekande tom och kropplös som graven. Då har vi vittnat falskt om Gud och ljugit om att det finns uppståndelse efter döden, ett sant och fullkomligt liv och försoning. Då är vår tro meningslös och vi är kvar i våra synder. Som Paulus skriver: Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor (1 Kor 15:19).

"Tänk om det inte är sant" är en hisnande fråga, och säkert nyttig att ställa sig själv ibland, för att rannsaka sig. Men än mer hisnande, om du frågar mig, är frågan "Tänk om det är sant?".
Tänk om det är sant..?! På riktigt.

Vad innebär det? Om sanningen om oss själva och om mänskligheten är att Jesus, Gud med oss, är en levande Gud? En Messias uppstånden från de döda? Jag ger er inga färdiga svar - bara en himmelskhisnande fråga.

För som Paulus säger, han som själv fick möta den uppståndne Kristus och helt genomlysas av dennes ljus - Nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna..! (1 Kor 15:20).

Varje välde, makt och kraft kommer att förintas och till sist ska också döden utplånas, och Kristus ska härska och slutligen kommer Gud att bli allt, överallt. Amen