Anton Karl David

Ps 3:6

 

Ps 4:5-9

 

När man ligger ensam i sängen det är då ens rätta jag kommer upp till ytan. Allt som man lyckats förtränga under dagen, all oro som man inte berarbetat. Bädden kan bli en plats där allt sådant kommer upp till ytan. Oron tränger sig på. Vreden. Uppgivenheten och den där tomma känslan av meningslöshet.

Det är platsen där you find out what you're made of. 

 

I sömnen är man ganska utlämnad. När jag var på läger som barn, så la två ledare en gång lite tandkräm i mitt ansikte, som jag sedan smorde ut under natten. På morgonen var jag ganska röd i ansiktet (good times!). Under natten är man helt enkelt ganska utlämnad mot andra. 

 

En förvånantsvärt stor del av psalmerna behandlar sömn på ett eller annat sätt eller utspelar sig lite grann i sängen. I psalm 3 är psalmisten (David) omgiven av fiender. Mitt i detta kaos lyckas han dock sova gott. Varför? För att han litar på att Herren stöder honom. 

 

I psalm 4 skrivs det återigen om den goda sömnen som kommer av att lita på Herren. Glädjen i livet kommer från Herren och en frukt av detta är att sova i frid. "Ni:et" som ligger på sin bädd uppmanas att stilla sig själva och förtrösta på Herren.

 

Att sova gott verka handla en del om att lära sig att förtrösta på Herren. Lita på att han skyddar dig, och att världen inte kommer att upplösas under natten. 

Den goda sömen kommer av att man inser att det finns Någon, Någon som är större än mig, Någon som håller världen i sin hand. Någon som bevarar mig även i nattens ensamhet.

 

En andlig övning kan kanske därför vara att stilla sig. Att släppa sina upprörda känslor till Herren, att be honom ta oron och ge tillit. Och somna i vetskapen om att han tar hand om oss.