Kroppen
Kategori: Kristen tro
Jag har på sista tiden upplevt det som att människor försöker fly ifrån det som de egentligen är. Det är ibland som om människor försöker fly ifrån sina egna kroppar, för att bli något annat. Vissa vill bli kvinnor istället för män och vice versa. Vissa vill fly från den familj eller kultur som man fötts in i för att bli något annat.
Jag tror att det kan bero på att man egentligen inte tror att kroppen har något att göra med en människan. Personen är egentligen något som svävar omkring inne i kroppen, men har ingenting att göra med den egentligen. Kött och ben, fysik, spelar ingen roll. Det är ett medel för njutning och för att förverkliga sig själva, men inte mycket mer. Det är bara huvudet som är viktigt. Därför kan människor plastikopera om sig fullständigt och mena att deras kropp nu bättre överensstämmer med deras person, den som de tänker att de är. De stackars satarna som inte har hundratusentals kronor över får dock leva med att deras kropp inte överensstämmer med deras person.
Andas inte den här texten samma tendenser? Egentligen är vi samma sak, vi är alla likadana på insidan. Alla är vi likadana, inget yttre spelar någon roll. Fast inte riktigt. Kristen tro är nästan plågsamt fysisk, de kristna kallades hånfullt av de grekiska filosoferna för ”kroppsälskarna”. Människan skapas hel och hållen, kropp och själ och Gud säger att det är gott, i kristen tro finns även den fysiska uppståndelsen med, där alla människor kommer få stå i sina kroppar framför Gud. Ett bad och en ät-och-drickceremoni är centrala i tron. Kroppen blir, i all sin brustenhet, rejält bekräftad kan man säga. Vi har inte bara kroppar, vi är kroppar. Vi är de vi är, helt enkelt. Inget annat.
Men det här kan ju också vara lite oturligt med. Beroende på hur du ser ut och är blir du olikt behandlad. Otränade och tjocka blir inte likadant behandlande som smala och vältränade. Kvinnor blir ofta sämre behandlande än män. Människor från mellanöstern och Sudan blir i vårt land mycket sämre behandlande än etniska svenskar. Handikappade sämre än de som inte är det.
Här kommer de goda nyheterna! I Jesus Kristus bildas en ny kropp, där alla delar stöder varandra! I dopet identifierar vi oss med Jesus Kristus, hans död och uppståndelse. Vi blir då tillsammans en kropp. Vi har iklätt oss honom, alla har identifierat sig med honom. Och eftersom vi alla har iklätt oss en och samma person, så kan vi i all vår olikhet se på varandra med kärlek. För vi har blivit ett i honom. Därför kan vi i kyrkan inte längre se på varandra som i första hand handikappad eller frisk, kvinna eller man, arab eller svensk. Utan som en person som har iklätt sig Jesus Kristus. Tillsammans blir vi sedan en ny kropp, där vi alla samarbetar för att leva som Jesus vill. Genom dopet blir vi ett folk.
