Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Subjektivitetens avgrund

Kategori: Kristen tro

Den som gör sig själv till sin egen vägledare blir lärjunge till en dåre
-Bernhard av Clairvaux


Jag befarar att vi inom svensk kristenhet är på väg mot en subjektivitetens avgrund. Vad menar jag med det?
Jo, jag menar att själviskheten håller på att äta upp vår tro. Vi tänker inte längre som en församling, en grupp människor som följer Jesus. En grupp som tillsammans fostrar varandra i den kristna tron och som rättar varandras misstag. Utan istället tänker vi: "själv är bästa dräng" och börjar snickra ihop vår egna tro. Där vi väljer och vrakar, och försöker krysta fram vad Jesus egentligen menade. Så har vi fått en egen tro, där Gud nickar instämmande till allt vi tycker. Gud har blivit oss själva. Antingen blir kristen tro ett urvattnat socialprojekt utan sälta eller så blir Gud en snäll teurapet som inte utmanar oss någonting.


Detta leder till att vi inte kan tala med varandra, för det finns ingen högre auktoritet än oss själva, jaget bestämmer över Gud. Alla blir öar utan koppling till varandra. Det är detta jag kallar subjektivitetens avgrund. Men detta är fel. Gud är självständig och inte beroende av oss. Vi har en högre auktoritet än oss själva att svara inför. Själviskheten och självförgudningen leder fel.


"Döda därför allt det jordiska hos er:...själviskheten, detta avguderi."
Kol 3:5