Anton Karl David

Alla försöker fly bort från långfredagen. Alla försöker fly undan från allvaret. 

Alla vill ta ut glädjen i förskott. Vi ojar sig över svunna tider då ingen förväntades ha roligt på denna dag, då biografer var stängda. Vi vet bättre, vi firar långfredagen med att låta det vara ännu en dag av dödsförnekande underhållning med popcorn, långt borta från den smärtfyllda kalken. Långt borta från död och lidande.

 

Kanske säger vår ängslan inför långfredagen, inför det becksvarta allvarets dag något om oss. Kanske är vår reaktion mindre naturlig än svunna tiders allvar.

Vi vill hålla lidandet långt borta från oss. Livet kan delas in i lidande och njutning. Lidande ska minimeras, till alla pris. Det långsamma förfallet som kallas döende, ska hållas borta med ännu en anti-rynkkräm. Vi håller gamla och lidande människor inlåsta på instutioner så att vi slipper se deras lidande. 

Långfredagen är en smärtsam påminnelse om vår dödlighet, om lidandets förnedring och vår egen grymhet. Det är en dag vi vill hoppa över. 

"My life is an orchestrated denial of death, and someday I have to face the truth of my mortality", sa en präst vid förra påsken. Långfredagen är en unge som sjunger falskt i vår förnekelsekör. Det är en dag av dödlighet.

 

 

Kan något gott komma ur att en man lider tyst, för att till slut i fasa utbrista: "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?" Vi ryggar tillbaka, det är det här vi försökt fly bort från hela våra liv. Det är det här vi försökt placera bort i instutioner. Det är det här vi står flathänta inför. Det är det här vi pensionssparar för att slippa. Ingen politiker skulle förslå att ett krig kan vinnas genom lidande kärlek.

 

Men det kristna budskapet är att det är just här som världshistorien börjar vända. I det tunga. På ett kors. Guds vishet uppenbaras här. Det är här som Gud låter all världens ondska slå in över honom själv. Det är här som Gud absorberar all världens smärta i sig själv, i människan Kristus. Det är här som dödens makt bryts.

Det visar sig att Gud kan göra något långt mycket större med det meningslösa lidadet än vi någonsin kunde förvänta oss.

 

Därmed ger han oss också ett exempel att inte skygga bort för liv som lider. Att inte isolera oss från de som sakta förtvinar. Han uppmanar oss att stanna kvar. Gud uppvärderar det liv som lider på långfredagen.