Anton Karl David

Det här är en sorts popularisering och bastardisering av min B-uppsats ”Landets sabbat”

Vi lever i en kultur som av många anses vara alienerad från naturen. En uppfattning som man kan stöta på är att naturen är död materia som har ett värde endast när den kan skänka människan välfärd. Den västerländska kulturen skulle ibland till och med kunna beskrivas som fientligt inställd till naturen. Rosemary Radford Ruether skriver:

...human culture has moved in the other direction [dvs i motsatt riktning till ett medkännande med naturen]: imagining the ”other”, whether other humans, animals or forests and swamps, as ”enemies” to be annihilated, rather than as members of a biotic community upon which we depend for our life.

Min lärare i samhällsvetenskap på gymnasiet menade att detta till stor del kan förklaras med att den kristna skapelseberättelsen är människocentrerad och att Gud i den uppmanar människorna att dominera över naturen: ”....uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden” (1 Mos 1:28). Men är det allt som finns att säga om Bibeln, att den är antropocentrisk och uppmanar till exploatering av jorden för vår egen nyttas skull? I Romarbrevet står det att ”...också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor...” (Rom 8:21-22). Här dras skapelsen in i frälsningshistorien.
I Tredje Moseboken (och Andra Krönikeboken) kan vi också finna motivet att landet, marken som israeliterna odlar, behöver sabbatsvila och att folket därför var sjunde år ska avstå från kultivering av den. Om de inte gör det så kommer Herren föra bort folket i exil för att låta landet få sin vila. Denna tematik fångade mig eftersom landet framställs som levande, som något som behöver vila.
Detta sätt att tala om åkertegar och vingårdar är dock främmande för oss. Vad är det som ligger bakom detta sätt att tala om marken, finns det någon tanke kopplat till vem den Gud som israeliterna tillbad är?

Här är texterna i Tredje Moseboken:

3 Mos 25:1-7
Den här är en lagtext som föreskriver att landet ska vila under det sjunde året. Landet beskrivs i dessa verser som något som Herren ger till folket, det tillhör alltså Gud. Det är också värt att notera att det är landet som ska fira sabbat, inte folket eller Gud som är de som vanligen firar sabbat. (25:2). Syftet med den här lagen verkar inte vara att förse fattiga med mat som i 2 Mos 23:10-11, utan verkar här ha syftet att låta landet få återhämta sig.

3 Mos 26:34-35, 43
Den här texterna ingår i ett välsignelse- och förbannelsekapitel där konsekvenserna av att bryta förbundet målas upp. När israeliterna syndar och inte låter landet få vila, innebär det att de kommer att föras bort i exil för att landet skall få vila.

Så hur ska man förstå dessa bibelställen? Vad finns det för tanke bakom landets sabbatsvila? Är landet något levande som israeliterna måste se efter? Vad ger texterna uttryck för? Vad är motivet bakom att inte bruka jorden vart sjunde år? Här följer lite förslag på hur det kan tolkas.

Helig mark

En bibeltolkare som heter Jeffrey Stackert menar att landets sabbatsvila i Tredje Mosboken visar att det fanns en tanke på att landet kan bli heligt. Både landet och folket ägs av Herren (3 Mos 25:55). Och landet personifieras i det här landet och anses kapabelt att fira sabbat precis som folket. Stackert menar att i det aktuella sammanhanget i Tredje Moseboken så är att lyda Herrens bud och då särskilt att hålla sabbaten ett sätt för folket att bli heliga (19:2-3). Folket förvärvar helighet på detta sätt. Eftersom landet också förväntas fira sabbat kan också det bli heligt. Det förvärvar helighet genom att lyda Herren. Landet måste också hålla sig heligt, detta illustreras med att landet i kapitel 18 spyr ut kaananerna för att inte bli besmittad av folkets synd.

Guds land

En tolkare som heter Norman C. Habel menar att förklaringen snarare handlar om landet är Guds. ”När ni kommer in i landet som jag ger er...” Gud är landets ägare, och israeliterna arrenderar bara mark av honom. Att inte respektera marken är därför att inte respektera Gud själv. Gud har ett intimt band med sitt land, som är en levande realitet som svarar till Gud och har sina egna rättigheter. Det är inte bara till för människorna. Exilen handlar om följande:

The exile of Israel, in this context, is closely linked to the belief that the people had violated the land sabbath laws and raped the land itself. If Israel will not give the land its rest, then God will impose an enforced sabbatical.

Sabbat som hela världens tillbedjan

Slutligen finns det hos Jakob Milgrom ytterligare en förståelse av vad texterna vill säga: sabbaten är en vila som är ämnad för hela skapelsen, ett tillfälle för hela världen att tillbe sin Herre och skapare. För att citera Jürgen Moltmann:

..the crown of creation is not the human being; it is the sabbath. It is true that, as the image of God, the human being has his special position in creation. But he stands together with all other earthly and heavenly beings in the same hymn of praise of God's glory, and in the enjoyment of God's sabbath pleasure over creation, as he saw that it was good.

Texten fungerar då alltså som ett sorts relativiserande av en människocentrerad läsning av Bibeln. Hela världen ska delta i tillbedjan av Herren även marken som vi går på. Även den förtjänar vila.

Tankar

För mig verkar det därför som om landet har ett egenvärde i dessa texter, ett värde som israeliterna är förpliktigade att ta hänsyn till. Landet ägs, precis som israeliterna, av Herren (3 Mos 25:23,55) och de är därför båda av stort värde. Hänsyn måste tas till landet för dess egen skull. Det är en del av Guds goda skapelse och är inte endast till för att exploateras av människan. Om landet i texten anses kunna förvärva helighet, låter jag vara osagt och texten ska kanske inte tolkas så storslaget som Jakob Milgrom gör. Men helt klart är att Gud i dessa texter menar att landet behöver vila och återhämtning och att israeliterna har drar skuld över sig om de inte ger det detta.

Frågor
1. Hur uppfattar du naturen? Som död materia eller en levande verklighet?

2. Kan detta ge någon tanke på hur vi moderna människor bör bedriva jordbruk? Hur kan man göra föra att inte våldföra sig på marken?

3. Vad innebär det att skapelsen väntar på sin befrielse?

4. Är det möjligt att lita på Gud så mycket att man inte arbetar under ett år?