Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Att vila är heligt

Kategori: Kristen tro

"Håll noggrant sabbatsdagen helig liksom HERREN, din Gud, befallt dig. Sex dagar ska du arbeta och den sjunde dagen är det sabbat till HERREN, din Gud; gör inte dina sysslor. Det ska inte heller din son och din dotter eller tjänare och tjänarinna, din oxe och åsna och allt ditt storboskap eller flyktingen som bor innanför dina stadsportar. Så att de får vila din tjänare och tjänarinna liksom du. Och kom ihåg att du var slav i landet Egypten och att HERREN din Gud förde ut dig därifrån med stark hand och utsträckt arm därför befallde HERREN, din Gud, att hålla sabbatsdagen."
5 Mos 5:12-15, egen översättning (läser lite hebreiska)
 
Vi lever i en kultur som kräver en myckenhet av shoppande. Det är faktiskt vår medborgliga plikt att handla. Det finns nämligen en kraft, ja närmast en gud, vid namn Tillväxt. Tillväxt kräver vår obrottsliga lydnad. För att han skall vara nöjd så måste vi tillbe i hans tempel (vilka vanligtvis finns längs gågator och utanför staden i stora komplex) genom att lystet köpa allt vi kan. Om vi inte gör det hotar Tillväxtens profeter, ekonomerna, att Tillväxten kommer lämna vårt land och kasta ner det för fattigdomens avgrund. Tillbedjan av Tillväxt har en baksida. Den tvingar oss att jobba allt mer, för att stilla våra begär och hålla Tillväxt nöjd måste vi ständigt arbeta för att skaffa mer pengar som ger oss möjligheten att handla mer. Det innebär att vi tvingas till att arbeta alltmer och handla alltmer. Vilket i sin tur stör vår veckorytm. Vi får mindre och mindre ledigt, och när vi är lediga måste vi shoppa.
 
Det judiska folket levde som slavar i Egypten. De tvingades att ständigt arbeta. När Gud befriade dem från Egypten så gav han dem en gåva. En dag av vila. En dag där de, deras djur och alla som bodde bland dem fick vila. En dag när de inte behövde vara produktiva. När de vilade så kom de ihåg att Gud befriat dem från slaveriet. Sabbaten var Guds gåva och påminnelse till dem.
 
Att fira sabbaten är något närmast revolutionärt. En dag när man vilar, umgås med nära och kära, tillber den ende guden utan att låta något avbrytas av arbete eller idogt handlande är både vackert och ger möjlighet att ägna sig åt det som egentligen spelar roll. Det är också att säga att man litar på Gud. Det är inte ytterst sätt vårt idoga arbete och våra aktiviteter som räddar världen. Det är Gud som gör det.
Att fira sabbat är att visa förtröstan till Gud istället för Tillväxten. Och det kan tjäna som en påminnelse om att gud befriat oss genom Kristus.
Ofta har jag en gudsbild som säger: Gör! gör! gör! Men ibland kanske det bästa vi kan göra är att vila. Att ge sig själv rum att tänka och be. Om vi tjänar en gud som bara säger gör, kanske vi tjänar fel gud.
För Gud tillåter oss att vila. Vila är en del av hans egen natur (2 Mos 20:11). Och Gud bjuder oss, djur och natur att sjunka in i hans nådefulla vila och bli en del av den.
 
Sabbatens sociala del är också att vi ger andra tillfälle till att vila. Genom att fira sabbaten (då vi avstår bland annat från kommers) ger vi andra chansen att vila. En vrångt firad sabbat är därför att tvinga andra att arbeta så att man själv kan vila. I sabbaten släpper vi kraven även på andra att jobba. "Så att de får vila din tjänare och tjänarinna liksom du." Vår nästa är inte bara en serviceinrättning utan någon som behöver vila och lugn ibland.  
 
Sabbaten är, för kristna, även en försmak på Guds rike som Jesus Kristus bjudit oss in i. En dag kommer Gud att fulltständigt rädda världen och låta den kliva in i hans vila. När vi firar sabbaten påminns vi om att Gud skall rädda världen och inte låta den drypa av frampiskat svett. Att vila här och nu är därför heligt. Det är en påminnelse om det som komma skall. (Heb 4:9-11). 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: