Om att samtala
Kategori: Kristen tro
Tidgare skrev jag om att tala. Nu ska jag skriva någon mening om att lyssna och samtala.
Anledningen till att jag skriver detta är på grund utav att några av min skolas lärare (exegeter) anklagas av ett fåtal (väldigt) konservativa pastorer och lekmän för att vara "liberalteologer" (liberalteologer används här som ett gummisnuddsbegrepp runt de som inte upplevs som tillräckligt konservativa i sin bibelsyn) Se här.
Om man vill ha ett gott samtal så måste man lyssna på vad den andra personen säger. Och faktiskt utgå från att det personen säger är sant. Om en person skriver: "Jag anser att bibeln är Guds ord. Men jag anser också att man måste ta hänsyn till i vilken genre en bibelbok är skriven i och i vilket syfte."
Då kan man inte svara: "Det menar du inte alls. Du är en förtäckt liberalteolog som inte tror att Gud kan göra under. Du förnekar säkert också Jesu gudom. Bu för dig!"
Det är vad jag skulle kalla ett dåligt lyssnade och därför inte en särskilt god utgångspunkt för ett samtal. Risken är då att allt bara blir smädeskommentarer som stänger ner all framtida kontakt.
Istället måste man lyssna på vad, en person säger, utgå från att personen inte försöker vilseleda dig, tänka en liten stund över det som sagts. Därefter svara.
Ytterst sätt är detta en fråga om andlig mognad
"Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede" Jak 1:19
