Förebild: Vandrarprästen David Petander
Kategori: Kristen tro
Med denna bön: ”Tillkomme ditt rike”, ville Jesus hjälpa människor att längta sig fram till ett bättre liv. Profeterna hade antytt en ”Herrens dag” som skulle gå upp över jorden, med salighet under sina vingar. Med Jesus var denna ”saliga dag” kommen till människorna. Han stod nu levande bland dem, med gudslivets skönhet i människogestalt, fattbart och tillgängligt för alla.
”O, att du visste, och det i denna dag, vad din frid tillhör”. Han ville säga: O, att du visste att detta liv som talar i mina ord och lever i mina handlingar och som går fram som en ström genom min själ, o, att du visste att det är ditt liv. O, att du visste hur fjärran från ditt sanna väsen och verklig lycka du lever. O, att du förstode att ditt liv är att förlåta i stället för att hämnas, att giva i stället för att taga. Och att du kunde se att det är ditt liv detta att vandra i sanning och rättfärdighet, befriad från lögnens och orättfärdighetens tryck. Om du ändå kunde ana att kärlek, mildhet, godhet och barmhärtighet höra hemma i ditt sanna väsen och att du kunde se hur hårdhet, ondska och hjärtlöshet innerst inne är främmande för din själ.—
Det var så Jesus menade att människorna skulle fatta och förstå hans budskap.
Texten ovan är ett stycke från en av biografierna om David Petander och försöker beskriva Petanders budskap om Jesus. David Petander en av många bortglömda figurer i den svenska kyrkohistorien, men framför allt ihågkommen som ”vandrarprästen” eller möjligtvis ”en svensk Franciskus”.
Petander föddes i Göteborg 1875, efter studenten flyttade han till Uppsala för att studera teologi. Framför sig såg han en
karriär som teolog och kyrkohistoriker. Till stor förvåning bytte han plötsligt bana och lät sig vigas till präst istället. Efter ungefär sju år i kyrkans tjänst, framförallt i Ånge i Medelpad, lämnade Petander statskyrkan bakom sig för att bli, som han själv kallade det, en ”Guds präst”.
Petanders förhållande till statskyrkan hade alltid varit spänt eftersom hans tjänst innebar att samtidigt vara präst åt Gud och staten. Till slut blev situationen ohållbar och brytningen välkommen; han lämnade Ånge med orden:
”Gud behöver inga kyrkor. Gud behöver inga bönhus. Gud behöver inga präster. Gud behöver inga predikanter. Men han behöver människor, fyllda av sin ande.”
Som jag förstår Petander är hans livs stora önskan att få följa Jesus, genom att följa hans ord och exempel. Kanske tänkte Petander att det inom statskyrkan fanns de största möjligheterna för honom att tjäna Jesus och människor? Men det var inte så enkelt som han hade trott. Kyrkan var alldeles för präglad av yttre former, förstelnade och förfalskade. Petander gör som Jesus – blir vandrarpredikant. ”Nu går jag för att uttaga ett folk ur den nuvarande världsordningen” meddelade Petander innan han i november 1910 stilla lämnade sin fasta boning bakom sig för ett liv utan något ställe att vila sitt huvud. Befriad från statskyrkan och sina ägodelar gav han sig iväg och förkunnade att Guds rike är nära människorna. Han berättade med ord och gärningar och många berördes av hans budskap. På vissa ställen fick man känn på väckelse, nya tider, men förhoppningarna slocknade så småningom.
Petanders budskap är att människor måste göra ett val, så snart som möjligt. Vänd er bort från det världsliga, det tomma, och vänd er åter till Gud. Gud väntar på er med öppna armar. Världen är fallen men det finns frälsning. Jesus har möjliggjort för människan att leva ett nytt liv, i sin andes kraft. Världens skatter - pengar, ära och makt - kommer inte att bestå men de eviga värdena förgår aldrig. Sträva efter det eviga, efter sanning, godhet och rättfärdighet. Välj den smala vägen, som Jesus visat oss; den smala vägen är snårig och trång, ”obeprövad”, men där finns sann vederkvickelse för den som är trött, och den vägen slutar med porten till staden. ”Jesus måste ta gestalt i oss”, det kan bli så, det är nära.
David Petander gör det enkelt, för att det ska vara enklare för människor att tro. Men i detta lilla finns något oändligt. Han lyckades sammanföra den liberala teologins lättförståeliga dogmatik med sitt radikala handlande. Ett lyckat äktenskap. Det är som han tänkte ”jag ska göra det så enkelt jag kan för att människor ska förstå det här. Och om de ändå inte förstår mina ord får jag förklara med mina handlingar”. Hos Petander hittar vi även drag av mystik, men han var en aktivist – en aktiv mystiker.
Utmärkande var hans självuppoffrande och tjänande gärning: det berättas att han besökte städernas eländiga, sjuka och värnlösa och vårdade dem, hjälpte dem och skurade deras svarta golv, tvättade fönstren rena från smuts och damm, sågade ved åt de orkeslösa, kokade en varm soppa åt de sjuka, lämnade sina kläder till skydd åt de frysande. Därför kallades han senare för en svensk Franciskus, Guds lille fattige.
Livet i överlåtelse och uppoffring tärde på Petanders kropp och själ och som en sargad, fast hoppfull person mötte han döden vid 39 års ålder, år 1914. Några veckor tidigare, i samband med första världskrigets utbrott hade Petander inkallats till militärtjänstgöring, men då han inte inföll sig hämtade man honom och förde honom till Sundsvall där han ställdes inför krigsrätt. Petander försvarade sig med orden ”jag tjänar endast en konung, Kristus”, och i en lokal tidning noterades det att ”då bärandet av vapen stred mot den av honom förkunnade fridsläran, uraktlät han att efterkomma mobiliseringsordern och blev därför efterlyst”.
Petanders budskap lever kvar bland vännerna, kända och okända, i flera decennier. Den unika kännedom om Gud och dennes vilja som Petander sades inneha, den som han tillskrivs av sina biograferande efterföljare, visade sig i hans hängivenhet. Det vill säga, David Petanders radikalitet blir ett sorts bevis på att han visste något som få vet. Eller var han bara ”en dåre”? I en av biografierna om David Petander står i det sista kapitlet, det om hans död – ”mot målet”, följande, och dessa ord är den största trösten under vår egna vandring: ”Likt Moses från Nebo fick han se in i det förlovade landet, löftets land. Och det blev fast och visst för honom, att Guds rike skulle komma. Han betygade: << Det kan komma snart, och det kan dröja årtusenden, men Guds rike skall komma. >> För detta rikes tillkommelse gav han hela sitt rika liv.”
Tidigare förebilder:
