Anton Karl David

Det finns ofta en poäng i kritiken dock. Kyrkan är idag på många sätt, jag dristar mig att säga det, ganska medioker. Vi ber ganska lite och lever som de flesta andra. Jag funderar ibland på om det kan ha att göra med vår brist på förebilder. Jag har haft förmån att träffa många goda kristna som varit exempel för mig, som gjort en kristen livstil verklig för mig. Men i stort är det nog en bristvara. Betoningen på det "allmänna prästadömet" var tänkt till att göra alla troende till rejäla helgon, men det kan kanske ha bidragit till att tunna ut antalet förebilder inom kyrkan. I den medeltida kyrkan, och tidigare än så, kunde man se upp till de som gick in i kloster. De var sådana som vågade ta sin kristna tro på allvar, de som gick hela vägen. De som helt riktade in sig mot Gud. Luther och reformatorerna tyckte att detta med kloster kändes osunt och avskaffade det. De är inte mer fromt att sitta i kloster än vad det är att plocka potatis på en åker, resonerade man.

Det man i praktiken gjorde, var dock att avskaffa förebilderna inom kyrkan. Den blev en mer jämngrå massa, där få stack ut och kunde fungera som förebilder. Men vi behöver de som sticker ut. De som visar att ett annat sätt att leva är möjligt. De som inte bara lägger armarna i kors utan gör någonting.

Den radikala reformationen reagerade mot uttunningen av människor som levde på ett heligt sätt och åstadkom en kyrka som i stora grad påminde om klostren, de var rejält engagerade människor med i den. Dessa kyrkor blev dock grovt förföljda.

Det jag vill är att vi hittar fler förebilder. Människor som vågar leva helhjärtat. Som återspeglar Jesus i sina dygder (oj vilket gammaldags ord) och gärningar. De är dessa människor som kan få oss att se att förändring är möjlig. De kan hjälpa oss till en ännu mer genuin kyrka. Jag tänkte skiva om några sådana framöver, har du några förslag så ge dem gärna här nere.