Anton Karl David

en alldaglig blogg om Anton och Gud.

Tredje Advent - Bana väg för Herren

Kategori: Kristen tro

Dagens författare är Emanuel Strandh en vänligt och ekumeniskt sinnad musiker, poet och teolog
Snart, om en liten tid, skall Libanon bli till en trädgård och trädgårdar räknas som skog. Den dagen skall de döva höra när man läser ur bokrullen, och de blindas ögon skall se, fria från dunkel och mörker. De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren, de fattigaste jubla över Israels Helige. Ty då är det slut med tyrannerna, borta är de hänsynslösa, utplånade alla som hade ont i sinnet, de som anklagade oskyldiga inför domstolen, snärjde dem som förde rättvisans talan och med lögner fällde den som var utan skuld. Jes. 29:17-21

På Herrens dag är det slut med tyrannerna och alla som har ont i sinnet. De som släpar oskyldiga inför domstol och fäller orätta domar ska Herren utplåna. Den dagen ska de förtryckta ständigt glädjas. Den dagen ska ögon öppnas när man läser ur bokrullen. De blinda ska se med ögon fria från mörker och dunkel. På den dagen är det Herren, och inte denna världs härskare, som dömer. Vi läser ur dagens episteltext: ”Den som dömer mig är Herren. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet” (1 Kor. 4:4-5). Gud kommer med ljuset och allt ska uppenbaras. Men ljuset har redan kommit in i världen. Johannes döparen vittnar om det och säger: Jag är inte ljuset, men jag har kommit för att bana väg för det (Joh. 1:6-8, 19-27). I dagens evangelietext vittnar Jesus om Johannes:

 

Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Matt. 11:7-11

 

Det ljuset som Johannes vittnade om är Kristus som föddes in i denna värld. I det gamla Rom gick man på den dag vi kallar Juldagen upp på taken vid soluppgången för att hälsa solen välkommen tillbaka. Detta gjorde man med orden Kyrie eleison – Herre förbarma dig. Det är det inte konstigt att de tidiga kristna började fira Kristi födelse denna dag. Han är ju det livgivande ljuset som - likt solen - varje år, varje månad, varje dag, kommer till oss. Till jorden och in i våra liv. Och nu i adventstider håller vi ständigt utkik mot öster. Längtande efter den dagen då Jesus, likt den återvändande solen, kommer tillbaka för att göra allting nytt.

 

Din morgonsol går ständigt upp över mig

Du är morgonstjärnan

Och vad som dött väcks till liv igen

I värmen av din närhet

Se på fåglarna och gräset, hur innerligt de litar på dig

Din morgonsol går ständigt upp över mig

 

Inför Sanningens tron är vi alla lögnare

Godheten har flytt

Men jag känner nådens ord bulta inom mig:

Se, jag har kommit för att göra allt nytt

Och önskar att jag fick se dig

För hur mycket mer skulle jag då inte älska dig

Din morgonsol går ständigt upp över mig

 

Och nu har du gått bort från mig

Precis som solen gick ner

Men din frid lämnar du efter dig

Du ger det ej världen kan ge

Och jag vet du kommer tillbaks igen

Kommer på ett moln i gryningen

Din morgonsol går ständigt upp över mig

Kommentera inlägget här: