Moskva brinner. Och jag var där mitt i eldsvåndan. På flygplatsen i Moskva stannade jag i ca 24 timmar efter det att jag lämnat Chinggis Khaans flygplats i Ulan Bator. Staden var osynlig när vi kom med flyget bara precis när vi landade fick vi syn på landningsbanan. Luften var fylld av smogg och aska, detta gav ett dystert intryck av denna stad som Vikingarna har besjungit. Inne på Terminal F trängdes människor och rökte för glatta livet framför rökfläktarna, vilket inte precis förbättrade luftkvalitén. Jag drabbades av magsjuka och var därför en stamgäst på de härliga toaletterna.  En verkligt utömmande känsla var det. På termialens måttligt mjuka sittplatser sov jag en orollig sömn störd av en mage som dansade cha-cha inombords. Men jag kom hem tillslut och möttes i Sverige av en familjen för en glädjefylld återförening, fär jag kom i en fläckig t-shirt, badshorts och grova boots.
Det var en sann glädje att återse min hemby, trots det konstata smattrande mot plåttaket här.
Hej Sverige! Nu väntar nya äventyr.